Det fortsätter gå framåt

Vi har ridit i skogen med och utan Holly. Rafiki är jätteduktig. Han jobbar på med sin balans och försöker förstå vad man ber honom om. Igår provade jag att flytta honom åt sidan. Oj vad han tänkte innan han började prova olika lösningar.
Han har hoppat diken och nedfallna träd, fast utan mig på förstås.

Ändrade planer

Jag red lektion med Holly för Anna D igår. Det gick jättebra! Holly vet nu att det är han som är utvald, så när jag kommer till hagen vågar han faktiskt armbåga sig förbi Olav. Han är något mer kaxig mot Olav överhuvudtaget faktiskt.

Hur som helst så diskuterade vi planerna för Rafiki. Anna sa att vi har kommit mycket längre än hon hade trott och tyckte det var onödigt att Rafiki åker till henne i det här läget. Den tanken har jag också varit inne på. Så vi bestämde att jag tillsammans med Rafiki tar lite tätare lektioner istället. Det blir kul!

Sen Olav då. Det är ju en sorglig historia. Han är helt förstörd av stress och prestationsångest. Medis-Anna verkar tycka att det är kul att hålla på och det kan hon väl få göra då. Anna D och jag konstaterade att jag kan i alla fall inte lämna över honom till någon annan med den här blockeringen. Den måste jobbas bort och sedan får vi se vad som händer. Som efter Toinis lektion, jag minns hur det var när det var bra. Kanske kanske att man kan hitta tillbaka till det. Konsten nu är inte att få Olav att göra saker. Det är inte svårt att få honom att göra saker. Att få honom att VILJA göra saker, det är en konst. Stackarn. Han som menade så väl.

Gissa vem...

...som upptäckte att dörren mellan lösdriften och stallet stod öppen, drog med sig kompisarna genom stallet, ut i trädgården, för att rumstera runt där ett tag och därefter ta ett skutt över stängslet in på grannens tomt och härja runt lite där. Överlycklig. Inte stressad, bara upprymd och totalt skitnöjd.
Ulrika och Anders lyckades få en av de äldre hästarna intresserad av en havrehink. Då blev Rafiki till slut tillräckligt nyfiken för att låta sig fångas. Sedan tillbaka till hagen nöjd och glad.

Kanske nån slags tillvänjning

Jag var nyss och kvällsfodrade hos Rafiki och de andra. Jag la ut hösilage och fick sedan ett infall och började trassla med den tomma IKEA-påsen på, runt, över och under Rafiki. Han vände ett öra emot den, men brydde sig inte för övrigt.

Inte en lugn stund

Nu jobbar jag sju dagar i sträck och det innebär att Rafiki får påsklov. Det sitter nog inte i vägen. men sen kommer det gå jättefort tills det är dags att åka till Anna och därefter på kurs, så det gäller att jag kommer igång direkt efter...Ja, så snart som möjligt.

Kapat navelsträngen!

Vi skulle ut med Holly och ha Rafiki på släp, var det tänkt. Kanske att nån skulle sitta upp om det föll sig så.

Holly är en underbar plastfarsa till Rafiki. Lagom tålmodig, men säger ifrån om det behövs.

Miljöträning. Det är smältvatten som strömmar riktigt snabbt över stigen. Han fick gå över flera gånger. Han föredrog att hoppa över till att börja med, men en gång missbedömde han och hamnade mitt i vattnet. Efter det tyckte han att han lika gärna kunde gå över. Bra för en blivande distanshäst att lära sig vada!

Sen satt vi upp. När jag hade repet så var jag noga med att säga till Håkan att han skulle rida själv. Jag tänkte inte göra nåt med repet. Efter en stund föreslog han att jag skulle koppla loss repet, vilket jag gjorde efter viss tvekan och lite förmaningar ("Ramla för f*n inte av, vad som än händer!") Så jag kopplade loss och det var det roligaste Rafiki hade varit med om. Han kan nu starta, stanna, svänga och till och med backa. Han vill gärna springa, men får inte springa som han vill. Han behöver inte ha draghjälp av Holly, han knallar glatt på ändå.

Vilodag

Jag tänkte att Rafiki skulle få riktigt längta efter att göra mer, så han har vilodag idag. Jag gick förbi med Holly och då kom Rafiki springande fram till staketet för att hälsa. Lerig från nos till svans...

Sen gick Holly och jag i skogen bakom ridklubben. Han var trött och motvillig tills han märkte att vi inte skulle stanna vid ridklubben utan gå förbi. :-) Vi klövade runt i skogen en timme och när vi sedan kom ut på vägen för att gå hem var det såpass mycket skjuts i honom att jag fick tillräckligt med styrfart för att träna lite skolor på vägen. I trav då.

Jag är verkligen tacksam...

...att hon en gång har funnits. När jag kom i kontakt med hennes lära för nästan tio år sedan förändrades allt i min hästvärld.
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=147983

Träning, liksom...

Så har då Rafiki varit på dressyrträning för första gången. Jodå. Det är kanske en överdrift att kalla det dressyrträning, men för en liten häst i hans ålder är det faktiskt vad det handlar om. Starta, stoppa, svänga åt höger och vänster. Malin hade honom i rep denna gång, men det kommer inte behövas nästa gång, för nu lyssnade han verkligen på mig som satt på när han skulle starta, stanna och svänga istället för att låta sig ledas i rep och grimma. Han var trött men glad efteråt! Jag med, förstås.

Dagens öron

Vi har gått runt på åkern. Startat, stoppat och svängt. Han verkar tycka det är roligt och intressant. Det tycker jag med!
Rafiki ville trava. Han fick göra det litegrann.
Nu har jag kanske vant mig med Holly igen, för nu känns Rafiki väldigt kvick och snabb i steget. Hans balans är nästan som på en riden häst nu. Han ÄR ju en riden häst förstås! :-)