Snällare än de flesta

Den här vänliga lilla tanten (till vänster) får hålla Holly sällskap i vinter. Hon är snäll och ranglåg så nu kanske han blir lite gladare igen. Det här flock- och hagbytet har varit hemskt för honom, stackarn. Hon är dock inget projekt, det har jag inte tid med nu. Hon är ren sällskapshäst, men jag hoppas att Erika kanske vill greja lite med henne då och då.

Dagens sötaste

Var i alla fall Rafiki ikväll. Han låg kvar när jag kom och satte mig bredvid! Jag kunde ha suttit kvar hur länge som helst.

Det var Akrena som fick honom att stå upp efter ett tag. Nu är hon sig själv igen och de är som storesyrran och lillebrorsan igen.

Ojojoj...

Vi var just på väg för att göra egen hage åt Puro när Maria ringde från betet. Holly var utanför hagen. Hon hade fått på honom grimman men han vägrade röra sig ur fläcken.

Maria undrade varför bara Holly var ute och inte de andra och vart i hela världen var det hål i staketet? Hon såg lite häpen ut när jag sa att Holly hoppar över det där staketet som ingenting. Vi inspekterade staketet och det var mycket riktigt helt, men på ett ställe såg vi spår av att Holly hade gjort avstamp och hoppat ut.

Han har några bitmärken som jag har strukit silversalva på och han har tappat en sko. (Nyskodd i torsdags, typiskt!) Han var jätterädd när han skulle tillbaka in i hagen och måste gå förbi Puro. Han drog i sig tjugo liter vatten utan att blinka när vi var där. Han var jättetörstig, för Puro har inte släppt fram de andra till vattenkaret.

Nu har de pratat med Puros ägare och informerat om att nu har vi övriga hästägare fått nog. Nu har vi sårskador och allmän oro i flocken, så nu får han gå för sig själv.

Ikväll när jag fyllde på vatten och såg över såren måste jag gå igenom hans hage. Han är vettskrämd för människor. Vilken tragisk historia.

Puro Fino, bara 6 år. Nu bor han i egen hage och de andra får vara ifred. Stackars djur.

Omflyttning2

Väl hemma med Rafiki efter lektionen kunde jag inte se Holly i jättehagen. Alla andra hästar var alldeles innanför grinden så varför skulle inte han vara där? Jag släppte Rafiki i hagen och gav mig iväg för att leta efter Holly. När jag hade gått tvåhundra meter kikade han fram bland träden.

Han ville inte följa med ned till de andra hästarna. Jag lockade med honom en bit men sedan lät jag honom gå dit han ville: tillbaka till dungen, ensam. Halvvägs ur hagen sa jag hejdå till Rafiki som stod och slickade saltsten inne bland träden. På andra sidan träden stod de andra hästarna. Jag gick förbi dem och skulle gå hem. Då fick travhästen Puro ett utbrott. Jag har hört talas om dem, men inte sett dem i verkligheten. Det slog runt totalt och han for iväg efter Rafiki som stod på andra sidan träden och slickade saltsten. Med huggande tänder och strukna öron jagade han Rafiki, som i sin tur förgäves föltuggade åt honom. De sprang som galningar ända upp till Hollys dunge ett par hundra meter bort. Där var det nåt som Rafiki hoppade över och det kan inte Puro. Så han gav upp. Rafiki kom undan tack vare att han är så snabb.

I morgon ska jag göra en egen hage åt Puro. Vi kan inte ta risken längre. Ingen, inte ens hästarna, kan förutse när han ska få ett utbrott. Stackars häst, mitt i alltihop, som inte vet hur man beter sig som häst. Han är skiträdd för människor.

Lektion hos Anna

Rafiki och jag har varit hem till Anna för lektion. Jättekul, han är så duktig. Vi har börjat med bett igen, ett rakt bett den här gången.

Anna och Räkan. Lektionerna läggs upp så att jag rider, sen gör Anna det, sen gör jag det igen.

Omflyttning 1

Besitos mamma Ticki har gjort illa sig så hon och Besito fick egen hage idag. Då fick Holly och Rafiki gå över till de andra.

I tumultet i början fick Holly ett litet bett på bogen, men sen höll han sig helt enkelt undan från de andra. Det var Meissel som orsakade det bettet. Han var bestämd men inte oresonlig eller agressiv. Holly hamnade i vägen bara.

Pappa Diesel igen

Hjälp till att rösta!

http://jozzans.bloggagratis.se/2009/06/20/1777663-diesel-ar-nominerad-till-arets-arab-2008-i-tyskland/

Monika på besök

"Vad gör ni med grabben därinne?"

Farsan Baloo tar barnvaktandet på allvar nu.

Idag har equiterapeut Monika gått igenom Rafiki. Det blev helt och hållet positivt på alla sätt.

För det första så är Monika väldigt förtjust i Rafikis pappa Diesel. Hans mångsidighet, hans fantastiska psyke och hans hållbarhet. Så hon tyckte att Rafiki har de bästa tänkbara förutsättningar. Vi tittade på sadlarna, som jag återigen fick bekräftelse på att jag har hittat rätt. Monika tycker jag ska börja introducera westernsadeln nu.

Det enda som märks efter olyckan är en liten grop på korset. Om halskotpelaren hade tagit stryk så skulle vi ha märkt det vid det här laget.

Han böjde fint åt bägge hållen, men var något seg åt vänster, så jag fortsätter att böja och träna på det. Han har också belastat lite ojämnt så att höger lår var något mindre än vänster.

Monika tyckte också det skulle vara en bra idé att köra in honom.

Sommarkväll

Klia myggbett är skönt.

Både när ens människa kliar...

...och när ens styvpappa gör det.

Lekfarbror

Holly tycker att det är sådär kul att vara barnvakt...

Nyfikna småglin som hänger en i hasorna och aldrig får man vara ifred. Å andra sidan, najs att ha nån att köra med igen.

Besito och Rafiki undrar

Hej, det är Rafiki. Det är rena kalabaliken hos oss nu. Vänta så ska jag berätta.

Jo, i våran hage bor det två tjejer, två killar och så vi två ungdomar då, det vill säga Besito och jag. Nu har tjejerna blivit väldigt märkliga. De vill att de stora killarna ska titta på deras svansar hela tiden. Och det vill de stora killarna gärna göra, åtminstone Meissel. Puro vill också, men tjejerna blir arga på honom. Besito och jag tänkte att vi ville också kolla, men då blev Puro jättearg på oss! Vi fick absolut inte titta närmare på tjejerna. Vi skulle få varsin smocka i så fall, sa han. Men det känns som det är viktigt, det här som de stora gör. Vi undrar ju vad det är som är så intressant så man måste springa omkring och hålla på och inte ens äta eller nånting. Det måste vara jätteviktigt. Akrena är ju liksom min storesyrra, men hon är som förbytt. Tvåfotingarna säger att hon blir sig själv igen på tisdag ungefär. Hoppas de har rätt.

Nu är Besito och jag i alla fall så trötta på konstiga vuxna så vi har skaffat en egen hage, så får de bära sig åt hur de vill på andra sidan staketet tills de tröttnar. De är helt mysko ju.

Nu har min människa varit här och talat om att i morgon kommer en gammal bekant och ska bo ihop med mig och Besito i hagen. Hoppas det är nån som är lite sansad som inte är intresserad av tjejer.

Ledighet

Jag har inte gjort något med Rafiki sen vi var på lektion och sen tittade på kossor. Jag har helt enkelt haft annat att pyssla med. Jag tror dock inte att han far illa av att gå med sina kompisar och brassa gräs i godan ro. Tvärtom. Ikväll när jag gick förbi med hunden blev Rafiki jätteglad när han såg sin människa och sin hund på väg. Han kom farande fram till staketet och ville inte att Mozart och jag skulle gå. Han och Akrena tycks fortfarande vara bästisar trots att flockens sammansättning har ändrats.

Även om hagen är 2 hektar stor så måste de gå tätt ihop och beta. :-)

På med fleecen

Jag läste på text-tv att det inte har varit en så kall försommar på femtio år. Det måste bero på det dåliga vädret att Holly frös och skakade och huttrade ikväll. Det kan ju inte bero på att han börjar bli gammal och kanske börjar få sämre cirkulation och så?
Jag har tagit in honom och Olav. De har inte varit inne en enda natt på två veckor, men det gick inte att ha dem ute ikväll. Regnet vräker ned, det är översvämning utanför stallet och Holly stod i hagen och skakade, stackarn. Så de står nu i stallet och Holly har fått på sig fleecetäcke till och med. Först skrapade vi av vatten med skrapan. Han petade på mig försiktigt lite då och då som för att tala om att det var välbehövligt att få komma in och få upp värmen. Olikt honom att vara så ödmjuk också. Jag gillar inte att se tecken på att han börjar komma till åren!

Lektion och kor

Idag har jag och Rafiki haft lektion. Anna red först och sen red jag. Han var splittrad och vimsig när vi var på marken, men när vi satt upp skärpte han sig.

Efteråt tittade vi på kossorna. Han gjorde ingen stor affär av det heller.

På vägen hem blev vi omkörda av en tankbil. Han såg den inte ens, var bara intresserad av gräset i diket. Bra egenskap! En annan bra egenskap är att han är nyfiken snarare än skraj. Och att han är social och kommer och möter mig i hagen. Och att han alltid är glad. Och att han är snäll och smart och söt!

Björkö

Jag har varit i Björkö och jobbat med en häst där. Där finns även den här hunden, som jag tycker är så fin. Belinda är blandras Alaskan Malamute och Labrador. Lyckligtvis (tycker i alla fall jag) har hon fått den vackra teckningen från pappa och det rara temperamentet från mamma. Jag skulle kunna ta hem henne på en gång!

Nån sorts tömkörning

Idag blev det tömkörning i vinterhagen.

Jag tog på honom tränset, som han inte har haft på länge. Han har gått bettlöst ett tag eftersom han har hållit på och tappat mjölktänder.

Tömkörde först i grimman och efter ett tag satte jag tömmarna i bettet. Det gick skapligt bra, men han joxade lite med det.

Sedan grejade jag med hans hovar. Lååång tid på var och en. Knackade med klubban och höll på.

Han protesterade inte ett dugg. Duktiga hästen!

Lastträning

Ulrika och jag har lasttränat Rafiki och Akrena idag. Akrena är ovan att åka. Det är ju inte Rafiki, men han fick ju för sig att gå ut ur transporten för ett tag sen.

Akrena väntade vi ut. Hon gick in efter en bra stunds tvekan, sen stängde vi. Hon stod lugnt och sen öppnade vi och hon gick ut.

Sen var det Rafikis tur. Ambitionen är att jag ska kunna lasta honom själv så det provade jag. Det funkade faktiskt riktigt bra! Ska slipa på det så det funkar även när vi ska nånstans.

"Hej. Visst kan jag komma in och stå i transporten, men tvinga mig inte att åka bort i Akrenas rosa grimma!"

Medicin meddetsamma

Rafiki hade lite mask. Inga mängder och ingen elak sorts mask, men han ska ändå behandlas. Veterinären Hanna ordinerade ett preparat som jag hämtade ut på apoteket idag.


När jag kom till hagen kom Rafiki fram till mig, ångrade sig, snodde runt och for iväg åt andra hållet. Jag hämtade honom och sen pratade vi om vem av oss som ska bestämma vart vi ska. Det vill säga, jag gjorde klart för honom att han ska följa med mig när jag vill det.

Sen tog vi en promenad i skogen.

Sen gick vi hem och han fick medicinen. Den var väl inte så jättegod, men han fick massor av beröm och lite havre efteråt så det gick väl an, tyckte han.

Sen repeterade vi lite grann från helgen och sen tyckte jag att vi skulle gå ut igen. Han ville att vi skulle stå kvar i boxen en stund och klia och greja. Det gick jag med på. Han är så snäll!

Holly på träning

Holly och jag har haft dressyrlektion med Malin. Han var lite oengagerad i början, men kom igång sen. Det var kul!

Sadelprovare

Sadelmakare Laila har varit här. Hon fick titta på de sadlar jag redan har och utvärdera dem. Det visade sig att jag har tittat på precis rätt saker (kort och bred) för de här sadlarna passar honom utmärkt. Så nu kan jag börja använda den här på skogsturerna för att sitta lite stadigare.

Men jag längtar förstås tills han blir tillräckligt vuxen, balanserad och musklad så jag kan använda min SBS Flexion, världshistoriens bästa och skönaste sadel för både häst och ryttare!

Värsta grymma tjejen

Och självklart blev han kär, som vanligt. Denna gång i en liten ettårig quarterflicka som tillhör Lena, som arrangerade helgen. Rafiki var alldeles såld. Så fort jag släppte hans uppmärksamhet pejlade han in det lilla underverkat och började mumla åt henne. De övriga åtta hästarna var fullständigt ointressanta. Han var så intresserad av den lilla, att Lena lite oroligt frågade om han verkligen var kastrerad. ;-) Han blev dock aldrig jobbig. Han bara pratade och mumlade och höll reda på vart hon var hela tiden. Blev förtvivlad när hon försvann och överlycklig när hon kom tillbaka...

Visst är hon söt!

Så här coola grejer kan hon göra. Matte Lena skickar henne igenom lillhusses ben.

Ännu varmare!

Söndag. Vi fick vara åskådare på förmiddagen. På eftermiddagen var det repetition av gårdagens övningar plus att man skruvade upp svårighetsgraden lite grann. Nivån var alldeles lagom för Rafiki och mig. Jag fick dessutom den bästa bekräftelse jag nånsin kunde önska mig, när John kallade Rafiki för "ett bra råmaterial som du kan göra till precis vad du vill". Med hänsyn taget till mina ambitioner naturligtvis, jag vet att han inte blir travhäst eller höjdhoppare men nu var det ju frågan om vad jag ville göra med honom. :-)

De dansade runt en bra stund innan Rafiki gav sig, men nu är det slutsnackat om hur länge man kan hålla hovar uppe. Nåja, jag vet, det blir säkert ifrågasatt igen, men det är en miljon gånger bättre.