Varmt!

Nu har vi då varit på clinic i lindesberg. På utebana, så det var skönt att det var fint väder.

På ett sätt känns det alldeles overkligt att jag och Rafiki är ute och gör grejer tillsammans.

Han fick en egen hage att vara i under väntetiden.

Första dagen, lördagen, var han lite drama queen och gjorde stor affär av allting. Det var rätt livat ett tag, men han fattade sen att han inte behövde ta i så dant. Man kan flytta sig fint ett steg, inte stappla iväg tjugofem steg i rasande fart. Typ såna saker.

Han var dock inte det minsta skraj, utan tog sig an alla utmaningar med stort mod och god vilja. Så gott han kan, kan man säga. Jag var rostig men det gav sig. Lördag eftermiddag gick kalasbra. Då märktes det redan att Rafiki hade lärt sig och snappat det vi höll på med.

Några av uppgifterna. Personligen gillade jag flaggan, som egentligen är en plastpåse fastknuten på en pinne.

En stund på eftermiddagen var Rafiki sällskap i stallet. Vi valde en box där det annars bor nån som heter likadanat som Rafikis mamma, fast med annan stavning. Han behövde solkräm på näsan. Den var alldeles rödbrun på lördagkvällen.

Lastning och transportering hem på lördagen gick superbra. Vi kom hem två timmar senare än beräknat för det blev så spännande på slutet, så vi måste stanna kvar och kolla. Rafiki tittade också.

Svettigt!

Idag har jag och Holly haft ett svettigt dressyrpass med Malin som instruktör. Vi var alldeles slut efteråt både han och jag. Jag har läxa att träna på. När jag kom hem visade det sig vara strömavbrott så jag fick sitta här och stinka en stund innan det gick att använda duschen. :-)

Hos Anna igen

Även idag tog han en stund på sig innan han bestämde sig för att stanna i transporten. Det får vi jobba på.

Lektionen gick jättebra. Vi varierade mellan starta, stanna, tajta svängar och backa. Han lärde sig "programmet" och gjorde grejerna innan han var ombedd. Duktiga hästen! Vi har också jobbat på att jag ska kunna röra mig på honom, ha en större rörelseradie.

Nån av Annas hästar fick en stöt och de gjorde ett ryck på andra sidan staketet. Rafiki brydde sig inte så mycket om det. Han spratt till, men det var allt. Så då har vi lärt oss att bara för att man är liten måste man inte vara galen.

och den lille...

Vi har hållit på med fötter. Raspat och knackat, för det är väl dags för skor nu snart. Men det är svårt. Han lyfter fint, men håller inte kvar. Han hoppar iväg på tre ben eller drar åt sig hovarna när han tycker det räcker. Så det är väl uthålligheten som felar, snarare än svårighet eller motvilja att lyfta.

För övrigt är det jättebra. Red i tio minuter. Det var vad jag hann med, men vi hann i alla fall repetera det vi har tränat på. Idag red vi med Akrena som miljöträningsobjekt. Hon gick och luktade Rafiki i svansen, men det gick bra ändå.

19 maj

Idag fyller Olav elva år. Erika har fortfarande hjärnskakning. (Cheerleadingrelaterat, inte Olavrelaterat!) Så jag ska hålla norsken igång. Hmpf. Det gör han så bra själv så. Idag har vi varit offroad en hel del, men framför allt lekt formel 1 på grusvägen. Hej vad det går när man släpper i väg honom som han vill! Men han hade svårt att tagga ned efter det. Han är bussig och går och behärskar sitt springsug, så det är inte besvärligt på nåt sätt. Idag har jag således medvetet jobbat med att "koppla av och på" räserhästen. Det gick bättre och bättre ju längre jag höll på.

Småsyskon

Rafiki blir förhoppningsvis storebror nästa år. Hans mamma ska betäckas med lipizzanerhingsten Maestoso Romida
Vi önskar Karin massor av lycka till!

Holly är kidnappad!

"Däråt gick de!"

Jag märkte inte att Rebecca hade gått iväg med Holly förrän jag hörde Olavs förtvivlade tjut på hjälp. Jag gick ut till hagen och då visade han åt vilket håll Holly hade blivit bortförd.

Det är adrenalinöverskott i norska hästen just nu. Det har varit spring och pip och prutt och brall hela dagen. Holly tycker det är fullständigt onödigt att slösa energi. Överhuvudtaget. :-) Han blir jätteirriterad på Olav.

Maskprov

När jag kom till Rafiki så var han ensam inne i stallet. Det skulle nämligen tas träckprov och hästar bajsar ju som bekant inte på kommando.

Inte rörde det honom att de andra hade gått ut. Han stod där och halvsov. Jag flyttade och böjde lite på honom. Sen lämnade jag honom ensam i stallet igen. Så småningom hade han dock lämnat ett prov.

"Jag slöar lite så länge...."

Lilla grå

Rafiki kommer alltid fram till staketet när man går förbi. Ikväll gick jag och hunden dit. Det finns väl snart en miljon foton på den här hästen. :-)

Dressyrtävling

Idag har det varit dressyrtävling på ridklubben. Det var en LC och en LB-klass. Det var duktiga ryttare och fina hästar. Synd att Holly är triangelmärkt, annars skulle han kunna göra ett bra resultat på en sån tävling. Jag var domarsekreterare på LB-klassen. Dessvärre hann jag inte titta vad hon betygssatte för jag hade fullt upp att hinna med att skriva. Det var intressant i alla fall att höra vilka saker just domare Kicki tyckte var viktiga.

Väl hemma tog jag en kravlös skogstur med Olav, vars medis Erika ställde in igår pga sjukdom. Vi har klättrat på hygget och sprungit på stigar, hela tiden ackompanjerade av västergök! Olav var väldigt glad. Det vimlar av flugor och knott nu så jag började behandla dem med UltraSheld, som är starkt och miljöovänligt men effektivt.

Rafikig bild

Bilden är som synes från i vintras. Om jag minns rätt så tog Elin bilden på julafton ungefär tjugo minuter innan jag satt på honom för första gången. Den är typisk honom. Intresserad, positiv och vaken.
Allra längst bak i bakgrunden är vårat förträffliga hygge. Det är ett prima ställe för träning, där man måste både klättra och lyfta fötter.

En ny lek

Jag surfade runt och hittade denna frågeställning.

Det där var ju bekant. Okej, det har blivit mycket bättre än det har varit, men han vill verkligen ha saker i munnen om det går. Så jag gav mig iväg och provade. Idag har vi övat groundtie och så la jag några av hans grejer på golvet och bad honom ta upp. Han stirrade förvånat på mig. "Men jag FÅR inte, har du ju sagt!" :-D Efter en stund blev han förstås helt till sig och skulle smaka på allt, men jag fick honom faktiskt att fatta att han får ta det jag ber honom om, inget annat. Jag kunde släppa en borste på golvet och då tittade han på mig ungefär som hunden innan man säger varsågod och väntade på tillstånd. Det var kul en stund. Sen tröttnade han. Då gick vi ut och lekte i repgrimma. Bra häst leder sig själv...Han räknade snabbt ut att om man snurrar på huvudet så rör sig repet på ett visst sätt och om man "nickar" så rör det sig på ett annat sätt. Men det är nog ingen bra idé att låta honom leka med repet.

Ja, så vi kanske ska öva på apport då? Vända hans ovana till min fördel, liksom. Det vore bra om jag var ute och red och tappade en vante, då kunde han plocka upp den.

Gjort läxa

Vi red på stallplan idag. Vi har skrittat, travat, svängt och flyttat bakdel. Flytta bakdel är av någon anledning lättare åt höger än åt vänster. Intressant. Snart nog trillar nog den tioöringen också ned.

Man är väl mammas grabb

Nejdå, så illa ska det inte bli. Han kommer inte att bli ens en hundradel så jobbig att lasta som mor sin. Men idag var det inte så lätt.
Vi skulle hem till Anna D för lektion. Jag hade bråttom och då sket det sig. Alltså han gick PÅ. Hur många gånger som helst. Sen gick han snabbt ut igen innan vi hann stänga. Jag ringde Anna och sa "Vi kommer inte, han vill inte åka!" Hon sa "Okej, ta den här stunden och lastträna istället." Men sen stannade han i transporten i alla fall (när jag slutade stressa!) så vi åkte och kom dit en halvtimme för sent.

Hos Anna är det hagar och lösdrifter och hästar åt flera håll, med ridbanan emellan. Rafiki tappade hakan och tittade storögt på allt det nya, men höll sig på mattan. Vi nöjde oss med att skritta två varv åt varje håll. Sen tyckte vi att han hade varit duktig. Han är så duktig så det är svårt att komma ihåg att han faktiskt är liten.

Han gick ur några gånger när vi skulle lasta för att åka hem igen, men inte alls lika illa. Sen åkte vi hem, lastade ur och lastade i en extra gång. Det gick inte lika lätt som det brukar, men man får väl hålla på. Han ska kunna lastas och transporteras av en person. Nån gång.

Så här inspirerande och fint är det där Anna håller till.

Fina grusvägar också, filibabba för en distansnörd! :-)

Lastat

Gick vidunderligt bra förstås! Både att lasta (ingen tvekan) åka ett par kilometer, stanna till för att kolla läget, åka hem och lasta ur lugnt och fridfullt. Till skillnad från sin mamma ska Rafiki nämligen bli världens mest lättlastade häst.
Hans mamma är en sån där rolig femtimmarlastning.

Träning igen dårå

Idag var första ridlektionen med AnnaD för Rafiki. Han var som väntat jätteduktig. Han har skrittat, travat, stannat och svängt. Bra början! Det var diverse grejer som hände utanför som påkallade uppmärksamhet, men han höll hela tiden en liten smula koncentration på det vi höll på med. Duktiga duktiga hästen!
En bra grej idag var att se honom och mig i spegeln. Jag har känt mig något lite stor på honom men såg idag att det inte var någon fara. På bilden är det Anna som sitter på. Anna skrev för övrigt jättefint om Rafiki i sin blog efteråt.

Lite av varje

Vi går i skogen då och då. Rider inte inhägnat överhuvudtaget faktiskt. Vi är fortfarande alltid två människor som deltar, men Holly behöver inte följa med längre. Det är fantastiskt att vi äntligen har kommit så här långt. Och att det går så lätt!

Nästa gång equiterapeuten Monika kommer till Rafikis stall för att behandla Akrena ska hon få titta på Rafiki också.
Jag vet att han har lösa mjölktänder så vi kör med ridgrimma ett tag. Funkar minst lika bra som träns och bett om inte bättre.

Här har han vanliga grimman under. Ridgrimman köpte jag åt Elin (eller Abherleene, ska man kanske säga.) för många pengar för länge sen. Kul att den kommer till användning. Den är så snygg.