Måndag morgon

Oj vilken morgontrött häst jag har. Vilken tur, för då har vi samma dygnsrytm. :-)

Han låg och ville inte vakna och gå till skolan så tidigt idag. Men vi kom iväg ändå till lektionen.

Anna tyckte det verkade som om vi hade tränat massor, men det har vi ju inte. Men allt som vi tränade på förra gången satt som smäck. Vi har också börjat prata lite galopp med honom. Tre trevande steg fick vi. Så roligt!

Det är inte bara Anna som rider, men det är bara Anna som blir fotad när hon rider! :-)

Förtroendeuppdrag

Det är inte alla hästar betrott att få bära runt små barn på ponnyridning inte. Då måste man veta en del om livet.

Ursäkta...

Var är uttagningen till juniorlandslaget?

Tyvärr hann jag inte med att ta bilder när han ruschade, bockade och kastade med bollen. Hoppas det framgår ändå att Rafiki älskar fotboll!

Simskola

Vi har varit på lektion hos Anna. Det är så roligt!

Vi upptäckte (eller Anna har väl misstänkt det ett tag) att Rafiki slutar gomla med bettet när han får annat att tänka på. Idag fick han annat att tänka på. Dels var det en stor vattenpöl i hagen. Vilket bra träningstillfälle! Efter viss tvekan har han gått igenom pölen från bägge håll både med och utan ryttare på ryggen. Travat igenom också! Han var lite misstänksam mot en pall som låg utanför staketet. Den såg konstig ut. Det var Anna som satt på honom då. Jag gick fram och ställde mig vid pallen och då vågade han gå fram och titta. Snacka om förtroende!

Han tar det så bra även om han är misstänksam mot saker och ting. Han kämpar så tappert och försöker allt vad han kan att klara det istället för att smita undan. Jag gillar verkligen den egenskapen.

Vi har börjat flytta honom åt sidan. Först grejade han och chansade och gissade vad vi ville och då provade han bland annat att sätta bakdelen inunder sig tills han fick värsta barockformen! Det skulle man ha haft bild på, men alla får tro mig på mitt ord istället. Nu vet vi att han kan.

Bromsarna vinner

Jag försökte inte ens kriga med bromsarna idag, utan bestämde mig för att gå till ridhuset och tömköra där. Dagen bjöd på många tillfällen att träna allt möjligt. För det första var det två gubbar på stalltaket. :-) Det tyckte han var märkligt, men om de ville så fick de väl klättra däruppe då. Sen var det kossor och maskiner på vägen till ridhuset. Rafiki var bara glad. Det var spännande och intressant, tyckte han! Jisses vad han kommer behöva stimulans, variation och tid för att inte bli uttråkad. Nåväl, in i ridhuset. Började med att leka lite i repgrimma och tömkörde sedan. Det är klurigt för mig det där med att han vill hänga i bettet. Det kräver väldig tajming av mig för att han ska förstå rätt och inte ta det som en belöning när jag inte ger honom nåt att ta i.

Jag berömde och berömde och han hade kul!

Sen longerade jag lite. Kunde inte lösspringa för det stod en stor vagn med hö i ridhuset. Mnja, han var väl inte SÅ hoppasugen idag. Det var roligare att ta fram grejerna.

Pappas pojke? Inte idag. :-)

Avslutade med att veva med körpisken på över under runt omkring honom. Gäsp...

Sen tog jag fram min vattenflaska och DEN var skum! Den bubblade och skvalpade och var allmänt konstig. Så den lekte vi friendly game med tills han kunde ha den överallt.

Sen gick vi hem. Mötte några cyklar och bilar på vägen. När vi skulle in i hagen så gick Ulrika med trimmern alldeles utanför grinden och röjde. Hon såg oss inte och jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle att träna. Men det sprätte ju GRÄS om henne. Wow, vilken bra maskin som spottade hästmat! Man kunde försöka fånga det innan det landade till och med. :-)

Vad ska man göra, det är bara att le.

Variera mera

Jag har läst och begrundat det här med horsenalities. Det är intressant och det kan vara till hjälp, men jag tänker förstås inte stirra mig blind på det.

Det är i alla fall väldigt lätt att se att Rafiki i grunden är left brain extrovert och det underlättade faktiskt att tänka på det. En sak som jag måste ta hänsyn till är att han har lätt för att tröttna. Man gör en sak, han lär sig det, sen går man vidare. Om jag skulle fortsätta att nöta så skulle han tröttna och själv se till att göra det hela mer intressant. Han har en inbyggd lekfullhet och ett intresse som man måste värna om. Det svåra är att jag behöver längre tid på mig än han gör!

Idag gick vi i skogen för omväxlings skull.

Så det blev tillfälle att markarbeta lite. Det är inte klokt så lätt det går att skicka honom mellan träd i krångliga mönster medan jag själv står kvar på samma fläck. Lätt att placera bara framhovarna uppe på en sten, sedan bara bakhovarna. Och andra liknande saker. Men så f*n att han går i en vattenpöl! Han krånglar till det ordentligt för sig för att slippa gå i vatten, men han är nog så kreativ och smart när han löser det! Det ska han ha cred för, mitt i alltihop. :-) Jaja, det lär han sig tids nog.

När vi blev varma hittade bromsarna oss. De anföll i hundratal och det var bara att ge upp och gå hem. Jag såg hur nöjd han var med turen när vi gick hem. Han tyckte det var kul att göra nåt annat. Jag sprejade honom med insektsspray. Det är ingen match alls. Det ser till och med ut som han tycker det är rätt så skönt, bara man inte är i ansiktet och håller på. I ansiktet måste man däremot ha salva mot solbränna.

Betyg på att jag var tillräckligt intressant idag. "Inte sluta redan! Kan vi inte göra lite mer!?"

3 år fyllda

16 juli 2009, ungefär klockan elva på förmiddagen. Nu har han blivit en häst, inte bara en bebis som han var först, eller en slyngel som han var sen. Utan en riktig häst!

Jag har lagt en lapp i Rafikis pass. På den lappen står vem som ska ta hand om Rafiki om nåt händer mig. Det kan ju vara smart att ordna sånt. Den betrodda är informerad och överens också naturligtvis! :-)

Long time...

Jag har varit borta i nästan en vecka. Kom hem idag och gick och hälsade på Holly och Rafiki. Holly var glad och berättade och berättade om allt han hade gjort sen sist. Skönt att han äntligen har kommit till ro.

Rafiki visade sina trettiofemtusen nya myggbett och bad om hjälp med dem. Han var riktigt tydlig med att visa sin glädje på ett sätt som anstår en häst med hans horsenality, som de kallar det: Left brain/extrovert

Vaddå hästar?

"Vaddå hästar? Det här är inga hästar. Det är tävlingsindivider."

Så säger en citerad person i Djurens Rätts rapport Älskade hästar - en granskning av hästvärlden.

Jag citerar författarna till rapporten:

Hästar är inte människor. Trots detta verkar många tro att hästar fungerar på samma sätt som människor. Att hästar äter frukost, lunch och middag, sover hela natten, vill vara inne när det är kallt och ha en egen box att vara i. Inget kan dock vara mer fel. Hästar är kanske ett av de mest missförstådda djuren – vi vill dem så väl, men behandlar dem så fel.

Djurens Rätt har granskat hästvärlden och har hittat en värld full av motsägelser. Hästar betraktas som älskade familjemedlemmar men behandlas samtidigt som verktyg för att nå framgångar på tävlingsbanan.

Det är en i många delar sluten värld som döljer brutala träningsmetoder, en föråldrad djursyn och hästar med beteendestörningar. Den här rapporten visar på hästarnas verkliga behov och kan konstatera att det inte räcker med att vara älskad för att ha ett bra liv.

Läs hela rapporten här

Läxan

Det stod tre lerhögar i hagen. Jag gissade att Rafiki var dold under den minsta högen så jag tog in den i stallet och till slut lyckades jag leta fram honom under geggan. Planen var att ta ut honom på åkern för att tömköra som ett sätt att träna på läxan vi fick av Anna igår. Under tiden som jag höll på och gjorde i ordning honom började det åska och regna. Regnet tilltog och till slut var det rena rama skyfallet.

Så vi lekte med min regnjacka en stund. Flaxade och viftade och hade den överallt på honom.

Sen på med tränset, för vi måste ju göra läxan. På grund av vädret måste jag tömköra honom i stallgången. Det blev tre steg åt varje håll, sen måste man vända. Larvigt, men det gällde ju inte att ranta runt och motionera utan vi skulle prata om bettet och det har vi gjort nu.

Lektion 7 juli

Nu har vi varit hos Anna igen. Vi har återinfört bettet, ett rakt ett. Han vet inte riktigt hur han ska bete sig med det. Han hänger på det och joxar med det. Vi måste visa honom hur vi vill att han ska hantera det. Jag har läxa på det.

Annars är allt väl. Man orkar inte hur mycket som helst när man bara är tre år, men han är jätteduktig och cool.

Kul grejer på gång

För det första räknar jag helt kallt med att få plats i Lindesberg i oktober.

Sen är det bekräftat att vi ska göra något nytt som jag ser fram emot jättemycket.

Ulla-Carin Carlsson Lindkvist kommer och har kurs. Hon är känd som tränare och ryttare till populära och makalöst grymma polishästen Utter. Nu kommer hon hit och lär oss hur man får en sån häst.

Utter gick ur tiden 2006. Då var han 31 år gammal. Samma dag som han begravdes råkade jag och glada ryttarna befinna oss på ridresa i Bärby. Vi gjorde en drink som uppkallades efter Utter. Vi är inte längre riktigt säkra på vad den innehöll exakt, men god var den. På kvällen satt vi i utepottan och skålade till Utters ära och blev lite mjäkiga allihop av tanken på vår hjälte.

Bra grej

Den som har uppfunnit den här smörjan borde få Nobelpriset! Man tar en klick och smetar in i trassliga manar och svansar. Sen väntar man en stund innan man borstar ut. Då är manen eller svansen ut-trasslad, jättefin och luktar gott. Som människa får man fina händer när man håller på med det.

Ikväll har jag gjort Rafiki ovanligt välkammad, ren och prydlig. Imorgon är det lektion hos Anna.

Under värmeböljan

Jag älskar värmen, men jag får erkänna att jag blir lite slö, så här har inte hänt så vansinnigt mycket.

Vi har i alla fall lasttränat. Rafiki börjar bli rätt så lättlastad nu. Jag vill fortfarande ha en medhjälpare, men det står inte på tills jag kan lasta honom själv. Det är bara att konstatera att det faktiskt är lättare att stå utanför och skicka in honom i transporten. Jag har alltid ansett sånt som överkurs och en aning brytigt, men genom trial and error har jag kommit fram till att det är faktiskt lättast att göra så. Jag har skrivit in mig på kurs för BE-körkort så jag övningskör, övningsbackar snarare, så fort jag får tillfälle. Och pluggar teori förstås.

Jag har ridit en gång på gårdsplanen också. Man får inte göra för snäva svängar, då tappar han balansen. :-) Det här med unghäst är det roligaste jag nånsin har gjort i hästväg!

Holly

Tappade en sko. Jag skulle rida. Bestämde mig för att prova i alla fall och bara gå i mjuk mossa. Han är så jäkla öm! Det var bara att glömma ridningen och kliva av och gå hem. Det gjorde ont i hoven trots att jag inte satt på. Nu har Ulrika kommit hem så hon kunde hjälpa till att få på en ny sko på en gång tack och lov.