Back to basic

Vi har haft lektion med Anna idag. Jag ville jobba med underhalsen, kamelformen. Rafiki spjärnade lite i handen och jag fick till uppgift att bara hålla mig där jag hade handen från början utan att gå vare sig i dragkamp eller som tidigare att släppa. Han fick själv välja att hänga. Istället skulle jag greja med innerskänkeln och koncentrera mig på att hålla spåret och ställningen, alltså fokusera på det vi skulle göra utan att bli distraherad av hans spjärnande. Vi ville ha eftergift i nacken, underkäken, sidan och bakändan. Sen föll resten på plats på köpet.


Till slut hade jag nästan ingenting i händerna, i alla fall inget som kändes som en sprattlande aborre på metkroken. Han var stillsam, stod still för att vänta utan att tugga på något eller någon. Vi fick till och med driva lite. Det är ovanligt. Hursomhelst visade det sig att han var vansinnigt kissnödig så det kunde ju ha med saken att göra.
Det har hänt mycket för honom det sista året. Det skulle nog vara bra att stanna till lite nu och låta honom smälta saker och ting. Gå lite back to basic och inte kräva så mycket.

På väg dit...

På lektion. Här är det Anna som pratar med kamelen.

Och på väg hem. Nöjd och belåten.

Trailkväll

Rafiki fick ledigt efter gårdagens pärs och Holly följde med på trail. Det kunde ju vara skoj för honom. Tänkte jag. Fast han är tämligen svårimponerad den gamle.

Han hade varit i skogen med Rebecca och fick inte gå till hagen utan jag kom och tog över. "Hva fanden?" sa han på sin grötigaste danska. Sen klagade han hela vägen till ridhuset över att han inte fick vara hemma hos sambon.

Han var tvärsäker i miljögrejerna, blinkade inte ens vad jag än ställde honom inför. Han var jätteduktig i precisionsövningarna. Men det går på ettans växel hela tiden. Utom när man ska hem. Han är rolig han, på sitt sätt.

Konstigt

Jag skulle rida ut, men för första gången på nästan fyra år ville inte Rafiki bli hämtad i hagen. Vi var tre personer som hjälptes åt till slut. När vi fick på honom grimman var han halvhysterisk, kastade sig bakåt flera gånger. Undrar vad som tog åt honom. Vi gick till ridhuset så fick han springa ur sig vad det nu var. Han sprang och sprang och sprang tills han dröp av svett. Jag motade lite när han var igång och fick nåt joinupliknande. Rafiki var väl trött vid det laget, men han var också väldigt lydig. Inget ryckande i kläder, inget pillande på folk, inget dragande i grimman.

Han fick gå hem och äta lunch. På kvällen gick jag dit igen. Då var det som vanligt att hämta honom i hagen, inga problem. Han var spänd i början men snart var han som vanligt. Hoppas att det var en engångsföreteelse.

Hmmm...

Jag kan inte skaka av mig tanken riktigt. När jag ser bilder på oss. Är han ändå inte lite liten för mig? Eller jag lite stor för honom? Jag har bläddrat fram och tillbaka bland bilderna och...tja, jag skulle reagera om jag såg en annan häst och ryttare med de proportionerna. Känns lite ledsamt.

Titt och kli

Idag har jag bara varit in i hagen och snabbhälsat. Igår upptäckte jag att han har ett sår på insidan av vänster lår. Det är som en hudflik som har gått upp. Inspekterade det idag och det ser torrt och rent ut, så jag låter det vara.

Sen har jag kliat bort mängder med löst hår. Han erbjöd sig att klia bort fällpäls på mig. Tanken var ju god, men nej tack...

En trevlig...

...och kärnfrisk fyraåring. Det var vad massören Cassandra kallade Rafiki idag. Det tackar vi för!
Så det var fotvårdsspecialisten igår och massören idag. Snacka om lyxtillvaro. :-)

Han hajade till på en punkt på korset, men det var inget som satt fast, det var lite spänt bara. Cassandra trodde nästan helt säkert att det var något han hade gjort i hagen och som var tillfälligt. Som hon sa, alla hästar har nåt ställe där de reagerar. Så det var inget att bekymra sig för. Han var osedvanligt fräsch, till och med. Hon rekommenderade en promenad vid hand för att han skulle bli lite varm och rensa ut slaggprodukter efter behandlingen.

Det blev en del diskussioner om gräsätning i början av promenaden. Om man inte får äta av skogen, varför är den då gjord av hästmat? Efter en stund fann han sig dock i regeln. Då ringde min mobil. Det fattade han på en gång och tog tillfället i akt.

Rötter, kottar, barr, mossa, blåbärsris...Allt åker med. En hel del åker ut igen, men då har man i alla fall provat...

Han såg på långt håll att Akrena var på väg hem efter sin ridtur. Vi stannade och tittade. Han hade fortfarande en klick mossa på snoken.

Nytt försök 2

Ännu en dressyrsadel. Knights-sadeln har blivit invigd under ryttare idag. Den passar bra och är skön att rida i. Men USCH vad äckligt att byta från westernsadel till dressyrsadel! Lilla platta stjärtlappen liksom. Inget framför mig och inget bakom mig. Knappt något under mig heller. Den ställde stora krav på min balans och resultatet blev inte till min fördel. Jag får väl lov att använda den så jag vänjer mig. Idag var det mest olustigt. En fördel var att jag kom verkligen i närkontakt med hästen i den. Han svarade på minsta viktförskjutning.

Rebecca provade också. Hon är inte nedgången i westernträsket som jag är, så det var mycket lättare för henne. Såg bra ut! Han tog lätt vänstergaloppen med henne. Med mig kan han slängtrava en halv ridbana innan det blir nåt. Höger är hur lätt som helst. Så alltså är det nåt med min koordination som orsakar det. Skönt att veta. Lättare att ändra på mig än börja leta orsaker och verkan hos hästen. På torsdag blir det då lilla platta stjärtlappen och en massa vänstergalopp när Anna kommer.

Först ska man vänta på att hästen står fint, sen ta kort...Han hinner alltid göra nån grimas eller nåt i alla fall.

Jag fick äran att rida Holly en stund. Det är lite sävligt i jämförelse med Räkan, men det är så skoj med en häst som kan en massa. Vi gjorde travslutor på långsidorna. Provade på en hand och det gick några steg, sen körde han upp huvudet. Bra ändå! Önskar jag hade tid med honom.

Nytt försök 1

Ännu en hovslagare. De som vet mycket om sånt var inte jätteimponerade av den förra hovslagaren. Till hennes försvar får man säga att Rafiki var tämligen trälig den gången. Men ändå. Det är viktigt att det blir ordentligt gjort på de små som växer!

Idag har Matti varit här och skott en sovande Holly och en ibland sovande men oftast otålig Rafiki. Rafiki har aldrig skött sig så bra med en hovslagare, så han börjar lära sig vad det är frågan om. Det var inte som en vuxen erfaren häst, men han vet vad som förväntas och hur man ska göra. Och det gör han. Nästan hela tiden. Så nog finns det hopp. Det ser väldigt bra ut.

Blekrumpor och ruggugglor

Ruggugglan är väl jag då, och min snälle fotograf. Det var riktigt ruggigt väder med nåt slags mellanting mellan regn, snö och hagel. Men har jag bestämt mig för att rida ut, så brukar det bli så ändå. Trots rugget.

Blekrumporna är rådjuren förstås. De är väl kamouflerade för övrigt, men de ljusa rumporna syns lång väg. Idag var de ofantligt fascinerande.

Jag ska väl inte påstå att Rafiki glor på dem. Det gör ju jag också tydligen...

Jag var noggrann med Mias läxa om speed control och Rafiki var duktig på det nu. Så vi tog ett litet litet rejs på slutet. Sen gick det bra att få ned honom i tempo igen. Jättekul!

Vi jobbade lite med formen, att få ryggen som högsta punkt. Det funkar stundtals. Mer och mer förstås. I morgon är han ledig, men jag ska rida på fredag. Då tar jag på martingalen för att underlätta lite.

Mindfulness

Det är det väl att vara ensam med hästen, skogen och fåglarna. Helt kravlöst har vi stövlat runt bland stubbar och stenar. Skönt, tyckte vi båda två. I brist på fotograf blir det öronbilder, förutom före- och efterbilden då.
Rafiki berättade en jättehemsk sak för mig. Det är tydligen så att små grå hästar DÖR om de inte får provsmaka ALLA granar i hela skogen. Det är livsviktigt att ta ett smakprov på varje gran man går förbi. Oj vad jag gick på den då. :-)

"Ska vi gå nu? Ska vi gå nu? Ska vi gå nu?"

På väg ut...

Ute...

På väg hem...

Efteråt. Det här är alltsomoftast det sista jag ser när jag går därifrån.

Kvällssol

Det blev sent ut idag, men det är ju okej, nu när det är ljust till långt in på kvällen. Provade dungen och hygget som vi inte har kommit upp till förrän nu pga snön. Underbart att det funkar att vara där igen. Det är blött men det går bra ändå.
Idag har vi rörliga bilder. :-) Inte för jag vet vad nytta det ska göra. Min min på slutet hänger ihop med repliken "Filmar du?! Du stängde väl av micken?!"

Miaträning

Åh, vad jag gillar Miaträning. Det är så kul, så nyttigt och välgörande för hästen. Denna gång kommer jag att få träningsvärk i benen. Jag vet att jag är slarvig med att rida med benen, så det är bara bra.

Stackars Mia fick bilhaveri när hon var nästan framme. Tur i oturen så var Helena fotfolk den här gången så hon hämtade Mia. Under tiden värmde vi upp hästarna och oss själva. Rafiki blev upprörd över Prinzen, som är en häst med egna åsikter och yviga gester, om man säger så. Ett par gånger jagade han upp sig, Rafiki alltså, men för det mesta glodde han storögt på Prinzen.

Vi fick önska vad vi ville träna på. Jag klagade över den här underhalsen som jag har trökat med ett tag. Mia ordinerade martingal. Jag har glömt den. Men visst, okej. Jag sätter väl på den. Annars vet jag inte hur jag ska bära mig åt.

Sen tränade vi på vändningarna. Red en liten slinga som bestod av småvolter och att styra hästen på ett litet spår som hon byggde upp med koner. Sen hade vi speed control, som gick ut på att få hästen att skritta och trava långsamt. Om de älgade iväg skulle man göra en liten bending volt. Jag fick inte Rafiki att gå stadigt så långsamt som jag ville, det blev bara runt runt runt, men han lär sig väl. Kanske. Sen galopperade vi på spåret, som nu har blivit en stor oval, som så småningom blir en galoppvolt. Mia berömde Rafikis galopp och sa att på westerntävling är galoppen 80% av bedömningen, så han har bra förspänt menar hon.

Avslutningsvis lite mer träning på att flytta bogarna.

Vi har nu pleasure, western riding och horsemanshipmönster att se fram emot nästa gång. "Nu är det dags att börja rida för tävling, flickor!" sa Mia bestämt. Jag vet inte riktigt vad de där grejerna innebär, men jag får väl se. Låter intressant och jag vet ju att Rafiki tycker det är kul.

Nytt projekt

Knights Lady Hawk är en dressyrsadel som är rak, bred och platt. Som Rafikis rygg, tänka sig! Köpte den begagnad idag och har bara haft tid att lägga den löst på honom. Ser bra ut så långt. Den ligger jämnt hela vägen, är inte för lång och ligger i balans. Blir kul att prova den endera dagen. Då kan jag använda den ibland. Mest och oftast blir det den kära Dakotasadeln förstås!

Tussilago

Vi hade inte så lång tid på oss, så det blev en kort tur fram och tillbaka på vägen idag. Det var riktigt varmt. Vattnet har minskat, men han är ganska van att gå över det så det var inget speciellt där heller. Det har kommit en massa tussilago på gärdena.

Solig söndag

Jag hittade en lerig och solvarm häst i hagen. Jag satte mig bredvid och han försökte lite håglöst att gnaga på tån på min sko, men bestämde sig för att snooza lite till. När de andra hästarna kom och la sig i, tyckte han det var lika bra att kliva upp. Jag för min del kunde ha suttit kvar där hur länge som helst.

Fick ihop en hel hög med torkad lera och fällpäls. Snart byter han nyans till en lite ljusare färg igen. Undras om han ska bli fräknig, grå, apelkastad eller helvit till slut?

Trots det vackra vädret höll jag mig till min plan och gick till ridhuset för att träna läxan. När jag hade hållt på en stund ringde Håkan på mobilen. "Ska jag komma och fota bilder till bloggen?" Vad snällt!

Rafiki var jätteduktig. För det första så hade vi sällskap med Rebecca och Holly en bit på väg till ridhuset. Det här tillhör avdelningen "sånt som andra hästar har gjort som Rafiki aldrig ska lära sig" och det handlar om separationsångest. Holly har en släng av sånt. Rafiki har inte visat några tendenser hittills och gjorde det inte idag heller. Och det gjorde inte Holly heller för den delen, men han kunde ha gjort.

Vi tränade vår läxa och jag hade en liten plan för vad vi skulle göra. Han behöver en stunds uppvärmning då det är lite vingligt och ofokuserat i början, men efter ett tag går det jättebra allting. Han var gruvligt framtung i början, men jag gav honom helt enkelt inget att hänga i, så gick det bra sen. Vändningen börjar bli skapligt stabil nu.

På kvällen tillbringade jag ett par timmar i stallet i Lugnet. Mockade, fodrade, packade hösilage och borstade av de andra leriga hästarna samtidigt som Rafiki stod i boxen och åt sitt kraftfoder. När han hade ätit klart gick han inte ut. Han ställde sig på skötplatsen och tittade lite uppfordrande på mig. "Fällpäls kliar!" Så då fick han en extra omgång med piggborsten. Han fäller inte tillnärmelsevis så mycket som Meissel gör, men det blir en liten ryamatta på golvet varje gång i alla fall.

Blåsväder

Jag var såhär "Ojojoj, HUR ska det går att rida nu när det blåser så mycket?"

Vi måste rida ut idag, annars blir det för mycket ridhus.

Det spelade ingen som helst roll för Rafiki att det blåste. Han har nog världens bästa humör, helt otroligt. Lite tveksam till vatten i början, men det lossnade snart. Klättrade och gick lite offorad nu när man äntligen kan göra det igen.

Vi har tränat idag. På att gå och inte springa. Skritta på lång rak väg. Han frumsar och frustar och taktar och går på tvären. Inte helt lätt. Men det går bättre och bättre. Det kan ju inte bara vara järnet framåt hela tiden.

Det där såg ju lätt ut!

Anna S har kört in sin fina Fanny. Det där verkade ju inte så svårt. Jag har tömkört Rafiki förr, i ridhuset och på ridbanan i Slofallet. Och en gång på väg hem från kurs med Moa. Han är ju praktiskt taget inkörd för tusan! :-) Bestämde mig för att tömköra på vägen idag, ringde till Håkan lite klämkäckt och bad honom komma och fotografera underverket, vilket han snällt infann sig för att göra. Då hade Rafiki redan sprattlat omkring nästan med mig i en ögla på ena tömmen.
Håkan fick gå före så följde Rafiki och jag fick ordning på alltihop. Sådärja, nu är vi glada och oj vad bra det går.

På detta sätt vinglade vi iväg kanske tvåhundra meter. Sen fick det räcka. Rafiki fick sin "trött på det här-tråååkigt"-min och tog ett skutt över diket och bar iväg ut på åkern.

I andra änden av tömmarna hängde jag och kallade honom för saker som jag inte menade. Tur att jag hade min tappre fotograf som nu fick agera medhjälpare istället. Annars vete tusan vart vi hade hamnat.
Dock blev vi snart överens om att bara för att människan är bakom hästen istället för framför, bredvid eller ovanpå, så kan människan i alla fall styra hästen. Och där bakifrån ser människan sånt som vattenpölar och kan avgöra om det är möjligt för en häst att ta sig över dem med livet i behåll. Till slut får hästen lita på att människan vet vad hon gör. Då går det bra och alla blir nöjda.

Anna S, jag hoppas du inte tycker jag förringar jobbet du har gjort med Fanny! Snarare tvärtom. Jag anade det redan tidigare, men nu förstår jag hur avancerat det är med körning ändå. Det var en helt annan sak att tömköra på vägen jämfört med ridhuset. Och visst, om det fanns nån som kunde hjälpa till skulle jag gladeligen köra Rafiki med en liten kärra bakom. Det skulle vara superkul!
I morgon ska jag rida. Får se vart vi hamnar då.

Stallvakt

Jag har inte gjort något särskilt med Rafiki på ett par dagar. Jag är stallvakt där och går dit och mockar och fodrar. Eftersom han är den som äter mest kraftfoder och samtidigt är lägst i rang så får han komma in och äta. När han ändå är inne passar jag på att borsta och klicka och pyssla.
Det är tacksamt att rykta honom nu. Torkad lera och fällpäls i mängder!
Han står i boxen och väntar när jag blandar mat. Förväntansfull till tusen!

När jag är klar med Rafiki tar jag hand om Puro, som går i en egen hage. Familjen Von Tratt (Rafiki, Akrena och Meissel) betraktar fascinerat. :-)

Dagen efter

Idag hade han lite träningsvärk, men han var väldigt lugn, harmonisk och trevlig på alla sätt. Stod lös i stallet och njöt i fulla drag medan jag skrubbade loss torkad gegga och lös päls. Gick till ridhuset och tränade på läxan. Han var enormt duktig. Vilka stopp vi gjorde! Som Mia säger, det ska stänka ridbaneunderlag upp på sargen när man stannar. Idag gjorde det det.

Han var tidvis lite framtung, men det gav sig. Framdels- och bakdelsvändningar, travers, twotrack och ställning och motställning på volt. Han var så intresserad! Jättekul!

Jag hade ännu ondare i ryggen idag. Tror det är ett inflammerat muskelfäste. Jag tog en ipren och kletade på heat lotion. Under hela den tiden jag tillbringade med, på och runt Rafiki kände jag inte av det alls. När jag lämnade honom och gick hem så började det värka igen. Undrar vad som orsakade lindringen egentligen? :-)

Sjukgymnastik

Jag hade ont i ryggen efter jobbet. Skogstur hjälpte!

Han gjorde en seriebockning för medryttaren, min stackars sambo. Han hängde på sidan av halsen när det blev stopp på hästskrället. Skönt att han inte gör sånt med mig. Jag hade pladaskat ned i backen i så fall, visat 7,2 på Richterskalan och orsakat en tsunami i Solmyra, dvs på andra sidan sjön.

Vi följde vägen tills den tog slut och vi hamnade i kohagarna. Skönt att snön försvinner. Det är blött så vi får mängder av vattenterapi. Går kalasbra.

Idag blev Globusdressyrsadeln såld på tradera. Så nu är jag öppen för förslag om annan dressyrsadel!

Qué?

Ja där ser man. Precis när jag tyckte att hon började bli förutsägbar. Hon kom ut och ställde sig med näsan mot solen. Sen stod hon bara där och tittade inte åt mig. Redan då blir man ju fundersam. Detta måste undersökas. Gick dit och kollade. Hon gjorde inget så jag gick väl in i stallet då. Tänkte att hon skulle komma loss då kanske. Det gjorde hon. Hon tog på mig lädergrimman. Jag fick följa med in i rummet där min sadel är. Där hade jag aldrig varit. Det var lite för litet för en häst att vända sig i, så jag valde att bara kliva in med framfötterna.

Sen gick vi till stallet igen och hon tvättade mina fötter. Det killar med blöt borste på benen.

Sen borstade hon och borstade och borstade. Aha! Lädergrimma och tvätta ben och massor av borstning måste innebära att vi ska åka bort. Nähä. Det var inte det heller. Jag fick gå ut till Akrena och Meissel igen och sen gick hon hem.

Dessa tvåfotingar. Vad märkliga de är.

/R

Hjälp!

Mitt indianska namn skulle vara "Hon som blir hysterisk av prestationsnoja när hon ska på kurs, men går på kurs ändå."

Jag tror att jag har lyckats anmäla mig till ridclinic med Perry Wood. Usch. Ugh. DEN prestationsnojan kommer inte att gå av för hackor. Eller tomahawker. Jag är redan hysterisk, därav detta osammanhängande svammel. Indianassociationerna vet jag inte vart de kom ifrån. Har väl inte alla indianer i kanoten. :-)

Skärpning nu. Ja, jag har fått plats på PW-clinic. Han är ju skitbra men jag är ju bara jag och Rafiki är ju bara Rafiki. Det är mer spännande än jag pallar med, det här! Uäk, kommer ångra mig och ändra mig många gånger innan det blir av. Ska träna som f*n innan dess i alla fall.

Skogen, typ...

Jag var ganska övertygad om att det skulle vara blött och snöfläckar här och där i skogen, men tänkte att det kan ju inte vara värre än att man kan rida lite grann där. Vi var där i solnedgången. Det var massor av fåglar som sjöng, kvittrade, kacklade, tjattrade och kraxade som bara den, så förutom snön var det rena djungelkänslan däruppe. :-)

Långa backen från stallet upp till skogen var ganska besvärlig. Rafiki stannade några gånger när han sjönk ned i skaren och undrade om det var så smart att gå där egentligen. Vi stretade dock på tills vi kom upp till skogen. Det var dyngsurt. Oj, vad mycket vattenutmaningar vi har haft. Och granutmaningar. Jag tror det är nåt nytt han har kommit på, att han MÅSTE smaka på varje gran han ser. När vi travade kunde han till och med försöka kasta sig in bland granarna i farten. Jag fick säga ifrån på skarpen. Rafiki blev så arg så han hoppade jämfota. Han var jättesöt och jag kunde bara skratta. Sen var det faktiskt färdigdiskuterat om granar, skönt!

Inte underhals här, det kanske finns hopp! :-)

Sen det här med vatten. Han var så tapper! Han stannade, tvekade, tänkte. Ibland försökte han titta om det fanns en alternativ väg att gå så han skulle slippa vada. Men alltid om jag bad honom så litade han på mig och gick genom vattnet. Det gick fort ibland, men det gick!

Provade flytta framdelen. Det var svårt bland stubbar och stenar men vi fick till det några gånger.

Lite vingligt, men hovarna kommer i rätt ordning. Finliret kan vi ta sen! Duktiga hästen.