Jag var ganska övertygad om att det skulle vara blött och snöfläckar här och där i skogen, men tänkte att det kan ju inte vara värre än att man kan rida lite grann där. Vi var där i solnedgången. Det var massor av fåglar som sjöng, kvittrade, kacklade, tjattrade och kraxade som bara den, så förutom snön var det rena djungelkänslan däruppe. :-)
Långa backen från stallet upp till skogen var ganska besvärlig. Rafiki stannade några gånger när han sjönk ned i skaren och undrade om det var så smart att gå där egentligen. Vi stretade dock på tills vi kom upp till skogen. Det var dyngsurt. Oj, vad mycket vattenutmaningar vi har haft. Och granutmaningar. Jag tror det är nåt nytt han har kommit på, att han MÅSTE smaka på varje gran han ser. När vi travade kunde han till och med försöka kasta sig in bland granarna i farten. Jag fick säga ifrån på skarpen. Rafiki blev så arg så han hoppade jämfota. Han var jättesöt och jag kunde bara skratta. Sen var det faktiskt färdigdiskuterat om granar, skönt!
Inte underhals här, det kanske finns hopp! :-)
Sen det här med vatten. Han var så tapper! Han stannade, tvekade, tänkte. Ibland försökte han titta om det fanns en alternativ väg att gå så han skulle slippa vada. Men alltid om jag bad honom så litade han på mig och gick genom vattnet. Det gick fort ibland, men det gick!
Provade flytta framdelen. Det var svårt bland stubbar och stenar men vi fick till det några gånger.
Lite vingligt, men hovarna kommer i rätt ordning. Finliret kan vi ta sen! Duktiga hästen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar