Repgrimma

Så har vi ridit i repgrimma då. Det var nyttigt. Det är inte alls som att rida i bettlöst träns av olika slag. Jag var verkligen tvungen att tänka efter och rida med vikten istället för att styra med händerna. Rafiki fattade i alla fall.


Filmen!

Vi fick sällskap i ridhuset och då avstod jag från att prova med Rafiki. Det kan hända att han tar en del plats på första försöket och jag tar mig inte rätten att be folk hålla sig undan. Jag får prova en annan gång när vi är ensamma där.

Klubbkväll

Efter bara några timmar var det dags igen och vi gick till ridhuset i månljuset. Den här gången var vi på klubbkväll med trailövningar. Rafiki var väldigt intresserad av alla damer som var där, han var ensam kille med sällskap av fyra tjejer!

Vi gjorde uppgifterna till fots och sedan gjorde vi några uppsuttet. När jag red runt upptäckte jag att han nu har förstått och svarar på vikthjälpen för att backa innan jag tar i tygeln. Med andra ord, han backar på lång tygel när jag rullar ned på bakfickorna. Jag blev så glad så han blev alldeles häpen.

Sen fick Malin sitta på och rida en sväng. Hon tyckte att han var liten. Det är inte så konstigt med tanke på att hennes häst är två och en halv decimeter högre än Räkan. :-)

Vi hade en jättemysig promenad hem i månskenet. Vi sprang och busade och han tog lite fika längs vägkanten. Han var glad och nöjd när vi kom hem. Det var jag med!

Tömkörning

Malin och jag har tömkört idag. Rafiki tog i för allt vad han var värd till att börja med. När det blev långtråkigt att gå på volt vände han bara och grabbade tag i tömmen...Men sen gick det bra.

Provade att ställa och flytta i sidled lite också.

Blir så glad!

Fick ett jättegulligt mail från Diesels uppfödare Kicki. De har lagt en bild från kursen på sidan avkommor/offspring i Rafikis ruta där. Det känns härligt att ha "farmor" med oss!

Slappa pappa. :-) Likhet eller?

Officiella versionen

Helgen var inte precis världsomstörtande. Uppgifterna var tekniska och jag kan tyvärr inte säga att jag har något speciellt med mig hem. En miss var att det inte fanns någon instruktörsassistent. Istället fick andra elever rycka in. För att göra en lång historia kort, så blev det inte bra.

Rafiki liknades vid skolans rödhåriga "Dennis" som släpper in grodor i klassrummet och drar flickorna i flätorna. Stämmer bra det. Och sån vill jag att han ska vara! En annan bra liknelse var när Biddy, irländsk tinker, blev liknad vid IRA och Rafiki vid Al-Qaida. Med glimt i ögat förstås. Resten av deltagarna var bara hästar. :-)

Bilder slängs in utan inbördes ordning.

Han har inte tillbringat många timmar av sitt liv i box, men det gick bra. Han var till och med ensam i stallet en stund utan problem. John har rätt när han säger att den här hästen har ett enormt självförtroende.

Den här övningen kan liknas vid en klocka. Hästen ska stanna på klockan 12, 3, 6 och 9. Jag får inte lämna min ruta i mitten. Hästen får inte gå utanför "klockan". Klurigt! Gick jättebra på andra försöket. Första gången trodde jag att det var omöjligt. Tror den är lättare att göra uppsuttet.

Suddig filmsnutt med dåligt ljud. Det står en trälåda i hörnet som de går på. Den är lite skymd av en annan häst. Tyvärr är inte början av ridturen med, när Rafiki vände sig om och bet honom i foten...Rids i repgrimma förstås. Det är rätt fränt.

Hemgång och bad

På väg hem fick han titta på det märkliga djuret så länge han ville.
Han glömmer allt och bara glor. :-)

Är det en häst från spejs eller vad är det för konstigt djur egentligen?

Sen hem och bada för att vara snygg inför morgondagen. Vi har slut på cowboy magic, det är ett elände. (Ny leverans i slutet av november.) Så han fick blomsterdoftande L'Oréal spraybalsam i man och svans istället. Och silversalva på alsikesåren. Stackarn. De säger att arabhästar behandlas som barbiedockor av sina fjompiga ägare...

Silversalvan, måste jag säga till mitt försvar, används för sina läkande egenskaper och inget annat. Han fick sluta dagen med att ta på sig badrocken och kraftiga förmaningar från mig om att hålla sig ren till i morgon bitti. Återstår att se. :-)

Ridningen idag, också många bilder

Sen ridningen. Han hade lite lite motstånd i vänster sida, men det gick bort om jag var lite systematisk och provade med att böja och ställa på små volter och andra små krumelurer.
Jag la till och med ut en av galoppbilderna på 06:ornas tråd på buke. Jag påpekade att det var suddiga ögonblicksbilder så de behöver inte sätta igång och kritisera. Det verkar dock som om det är ganska högt till tak i just den tråden, så det kanske går vägen. De borde ju också veta att treåringar inte är balanserade till max, så det blir inte värsta samlingen riktigt än dårå...
Bilderna är helt utan inbördes ordning, bara uppladdade i en hög. :-)

Många bilder-longering

Vi har longerat och ridit. Håkan knäppte bilder hela tiden, så idag blir det många.

Gjorde nya hål i chambonen, men den är lite lång ändå. Rafiki är inte alls med på att låta sig longeras nyanserat. Full rulle ska det vara, tycker han. Det tycker dock inte jag, så det har vi diskuterat.
Man longerar ju inte för att han ska springa järnet bara!

Sadel istället för gjord idag. Trots att han sprang så han låg i svängarna så låg sadeln still. Den måste verkligen passa honom!

Även solen har fläckar...

"Nej, inte åt det hållet! Däråt!"

Nu räcker det, tycker Räkan.

Men nej, han fick allt ställa upp en liten stund till. Snart släppte vänstersidan.

Nu är vi klara!

Tack, det gjorde du bra!

Snirkel

Idag gick vi till skogen i repgrimma. Just den här dungen är förträfflig såtillvida att det är olika glest mellan träden och det är massor av stubbar och stenar på marken.

Här står han och lyssnar på kottar som släpper från tallarna.

Han har klättrat på stenar och gått runt träd, först i vida och sedan allt tajtare spår, i både höger och vänster varv. Inga problem. Så då funkar båda hans sidor kan man förmoda. Det var ju skönt!

Men jag undrar en sak. Vad menar en häst när han hämtar en pinne och kommer och släpper den framför sin människa? :-) Och sen släpar omkring med den pinnen som om den var hans käraste ägodel.

Longering

Idag har vi provat med chambonen. Trots att den satt i sista hålet var den lång. Han gick jättebra åt höger, men värjde sig å det bestämdaste mot att gå åt vänster. När han väl gjorde det, så böjde han sig inte och sprang med huvudet högt och ryggen låg. Jag höll på en stund och satte chambonen bara i vänstra bettringen och till slut så släppte han efter och gick jättefint även åt vänster.

Oh oh oh...

"Va' en liten gumma kan gno.."


Milda makter. Nu har jag och Amapola varit på Miaträning. Och när man är på träning då gör man saker, tycker den lilla gumman. Men på Miaträningar är det så, att ibland måste man stå still i en rad och lyssna på fröken. Det klarade inte Amapola alls. Hon strök öronen åt de andra hästarna, jazzade omkring och grävde i underlaget så jag blev alldeles trött. Men övningarna gjorde hon så bra hon kunde. Hon förstod vad som efterfrågades och försökte, men hon är fruktansvärt stel i kroppen så det är synd att ingen vill gå på sån här träning med henne.

Hon tyckte i alla fall det var riktigt skoj att få vara med. Det var lite rörande efter lektionen när Minna höll henne medan jag samlade in pengar. Då såg jag att Pola höll koll på mig vart jag var. Det var ju sött.

Sen gick vi hem och...OJ! Jäklar alltså när hon la iväg i trav på vägen. Åh vad jag skulle vilja starta en distans med den hästen!

Carola

Rafiki har fått en egen hovslagare. Hon heter Carola och är i min ålder och har flyttat hit från Söderköping för att få vara närmre sin släkt som hon inte hade kontakt med under sin uppväxt. Jag anlitar henne till Rafiki för jag tycker det är viktigt att stödja en nyinflyttad, duktig, utbildad, kvinnlig hovis. Bytet grundar sig alltså inte i något missnöje med den tidigare, som fortsätter ta hand om Holly och Amapola. Jag tycker bara det är kul att det kommer nya alternativ!

Hon tog Rafiki jättebra. Han tyckte om henne. Hon tog hänsyn tills hans alsikesår. Han är i stort sett skinnflådd i två karleder, det måste svida som fan!

Vikarie

Det är ju westernträning i morgon. Först tänkte jag att Holly får följa med istället för Rafiki, men dels så har Rebeca ridit runt Karmansbo med honom idag, så han kanske är stel i morgon, och dels så är han ju inget fartvidunder och kommer troligen att vara måttligt engagerad.

Så då återstår vår lilla sällskapstant.

Jag klädde på henne westerngrejerna och provade lite på gården. Hon var vimsig först, men sen gav det sig. Hon var riktigt duktig och kommer nog tycka det är kul i morgon.

Avbruten lektion

Vi har varit hos Anna idag. Hon började rida men vi märkte att något var skumt i och med att han inte ger efter i sin vänstra sida. Som tur är, så är ju Anna hästmassör, så vi tog helt enkelt in honom i stallet så fick hon känna igenom honom. Han var öm i insidan av baklåren. Han kan ha halkat eller nåt. Han tyckte massagen var otäck först, men efter en stund var det bara skönt!

Nu ska han linimentas och hållas igång, om än måttligt med tanke på läget. Anna tyckte jag skulle longera med elastisk chambong. Det hade man inte trott om mig! När fan blir gammal blir han präst, säger de. Inte i morgon, men nästa dag. Då ska jag prova det.

Allt är inlärning

Nån klok människa lär ha sagt att man tränar alltid hästen så fort man är med den. Det vill säga, den lär sig något hela tiden. Jag fick anledning att fundera på det idag. Jag skulle "bara" rykta, tvätta ben, smörja alsikeklöversår och kanske tränsa en gång för att det har varit si och så på sistone med den saken.

För det första så tog jag naturligtvis repgrimman av bara farten. Då kan jag inte binda upp honom. Det gav en orsak att träna på ground tie. Inte för att han behöver träna på det. Det funkar riktigt riktigt bra nu. Jag kan gå omkring och gå in i sadelkammren och greja. Han står där han har blivit parkerad. En grej är så konstigt när man ska lära hästar nånting. Jag ser sällan att de lär sig lite i taget. Det man ska lära dem funkar inte hundra gånger. Hundraförsta gången man provar är det som att de aldrig har gjort annat. Han har joxat och trampat omkring när jag har försökt med ground tie, men helt plötsligt en dag vet han att här ska jag stå.

Sen ägnade vi oss åt en grundlig rykt. Tvättade benen med en blöt borste. Jag var sugen på att prova med slangen, men det kan vi ta nästa gång. Därefter fick hovarna vila och jag bearbetade hans ansikte. Han ser ut att tycka det är skönt att bli borstad i ansiktet, men vill bestämma själv när det räcker. Så jag höll på och höll på tills han drog en djup suck och slappnade av så jag fick greja med ansiktet och huvudet så mycket jag ville. Här fick vi även anledning att träna på att sänka huvudet för tryck bakom nacken.

Sen tillbaka till fötterna. Nu skulle såren smörjas med helosan. Den här gången gick han undan med bakänden när jag skulle komma åt med salvan. Det gav mig orsak att fundera på kroppsspråk och sånt. När jag gick rakt mot bakänden så snodde han iväg den. När jag började vid halsen och jobbade mig bakåt, så stod han kvar.

Sen tänkte han "oj hon lyfter min hov, bäst jag vevar lite." Jag sa "det där har du ju slutat med", då kom han ihåg det och stod still. När jag gick runt erbjöd han mig sin andra bakhov. :-) Sånt som gamla vana hästar gör automatiskt, men som man inte tänker på att nån någon gång faktiskt har lärt dem!

Sen tränset. I samband med senaste tidens allmänna tränskrångel har han kommit på att man kan knipa ihop munnen och vägra ta bettet. Jättekul! Idag när jag inte hade nån tid att passa så ställde jag mig med bettet framför munnen på honom. Han gillar att luta huvudet på min axel, så han skulle säkert stå kvar, men jag la en hand på nosryggen för säkerhets skull. Sen fanns det bara ett ställe för bettet att ta vägen. Alla utvägar var låsta. Sen stod vi där och väntade. När han tog det efter en stund blev jag jätteglad och tog av det på en gång. Han blev lite förvånad. Sen fick han gå ut.

Så idag har vi tränat och lärt oss ett och annat båda två på det som egentligen bara blev en stunds mysig samvaro utan att ens gå ut ur stallet! :-)

Ridhus igen

Håkan longerade och lärde Rafiki ett kommando att förstärka galopphjälpen med.



Sen provade vi uppsuttet. Det gick riktigt bra. Kameran hann inte med, här är alldeles före en fattning.
Han blev trött av allt springande. Sen flyttade jag honom lite åt sidorna.
Vi gick till ridhuset den tiden på dagen då det är som värst med trafik. Han bryr sig inte ett smack om långtradare eller annan trafik, men så är han ju mer eller mindre uppvuxen intill stora vägen.

Nu har jag dessutom fått mail från Lena i Lindesberg med detaljer inför nästa helg.
När jag blev påmind om att det faktiskt snart är dags, igen, så tog jag fram listan. Långt ned på sidan 2 är punkterna som man kan pricka av. Rafiki klarar 24 av 30. Och det är väldigt väldigt bra när man är tre år gammal och bara riden i tio månader.

Ridhuset

Vi har varit i ridhuset. Eftersom vi var själva där fick jag använda spegeln för att föreviga oss.

Det är vi, jag lovar...

Det gick bra i det stora hela. Han var lite splittrad, men då gäller det för mig att vara tydlig. Vi tränade på Annas läxa. När vi skulle gå kom en annan häst in i ridhuset. Ingen vi hade träffat förut. Rafiki mumlade och ville titta närmare på henne. Fast det fick han inte.

På vägen hem var han GLAD. Jätteglad. Ormade med huvudet, småsprang, jagade löv som blåste omkring. Som en liten människounge ungefär.

Jag släppte ut honom i hagen, men han puttade upp stalldörren och ville som vanligt påpeka att vi slutade alldeles för snart. Jag tycker det är bra att han ser det så...

Inget mer storskog på ett par veckor

Sista chansen till skogsridning före älgjakten. Vi håller oss ifrån stora skogen i början av jakten. Tränade lite på läxan som vi fick av Anna i fredags. Allt gick bra.

Centrera mera

Vi har varit hos Anna igen. Vi har jobbat med böjningen i sidorna, innerskänkel, som fortfarande är lite svårare med vänster, så det ska jag träna på. Sen har vi tränat på galoppfattningarna. Och så har vi pratat om att det inte är klokt om man tänker efter att jag SATT på honom första gången på julafton. Det är bara nio månader sen!
Jag tänkte inte på att ta nån bild idag, så det får bli en gammal skogsbild istället.

En ridhäst!

Jag är väl trögfattad. Nu först börjar jag tänka på honom som en fullfjädrad ridhäst. Vi har ju gjort massor av saker, varit på kurser och lektioner och det ena och det andra, men jag är så janteskadad så jag har hela tiden tänkt att det är bara tur när det går bra.


Vi har varit i skogen idag. Husse red. Så här såg det ut...




De for omkring som två blådårar och hoppade stockar och stenar. Vet inte vem av dem som hade mest kul. Det gick inte att få vettiga foton så jag fick be dem att stå still.


Sen var det min tur. Det är kul när man kan börja släppa på lite i skogen, det tycker alla inblandade!

Lek i repgrimma

Det är snart dags att åka på clinic i Linde, så jag repeterade lite grann idag.

Rafiki börjar bli ganska vuxen och jag kan vara lite mer noga med kraven på honom.

Han försöker gärna outsmarta mig, men jag kan hans knep nu och kan förekomma honom. Det tycker han är kul.

Välj noggrannt

Man måste provsmaka alla pinnarna innan man börjar gnaga på dem, så man väljer den godaste först.

Öppna light

Förra gången vi var hos Anna övade vi på ett slags förstadium till öppna. Rafiki tyckte det var väldigt konstigt av oss att påstå att man faktiskt kan titta inåt och gå framåt samtidigt. Han tänkte så det knakade och ansträngde sig så mycket han kunde för att klura ut vad vi ville.
Nu killar jag insidan lite grann och han gör den där övningen utan en sekunds betänketid. Som om han hade gjort den tusen gånger. Duktiga lilla hästen!

Jante och jag

Idag har jag ridit ute och tampats med Jantelagen. Tänk att det ska vara så svårt att bara acceptera att det går jättebra med Rafiki. Jag är helt insnöad på att "det är jättesvårt med unghästar och det är inget som vem som helst ska kladda med för då blir hästen förstörd för all framtid." Jag har kanske haft tur?

Dansken

Idag tog jag en skogstur med Holly. Roligt som omväxling! Det började hagla när vi hade varit ute i ca en timme. Då gick vi hem.