Förra gången vi var hos Anna övade vi på ett slags förstadium till öppna. Rafiki tyckte det var väldigt konstigt av oss att påstå att man faktiskt kan titta inåt och gå framåt samtidigt. Han tänkte så det knakade och ansträngde sig så mycket han kunde för att klura ut vad vi ville.
Nu killar jag insidan lite grann och han gör den där övningen utan en sekunds betänketid. Som om han hade gjort den tusen gånger. Duktiga lilla hästen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar