Nytt!

Efter ridningen var vi till Bålsta och hämtade nya transporten. Åh vad fin den är och vad alla delar sitter fast och det är jättelätt att ta på och av bommar. Och fin är den och allt funkar och skruvarna hoppar inte ur när man kör på guppig väg. Finns inte en chans i Småland att min sadel får plats i sadelkammaren men en del annat smått och gott kan jag stoppa in där.

Och backomatiken funkar så det blir inte tvärstopp när man ska backa.

En gång till!

Nu har vi snabbtränat på de klurigaste momenten: vända i tvåmetersbox, stanna smack där jag vill och travserpentinerna. Gick bra, så då gick vi ut en sväng.

"Vart var det det hände nåt sa ni?" :-) De blir i alla fall trafikvana här!

Trailträning igen

Idag blev det trailträning med Tina och Nisse. Vi ställde upp mönstret och provade. Det funkade bra alltihop,men han hade svårt att hålla takten. Det var även skumt att gå ned från bron. Märkligt. Gå upp på den gick okej, men sen ville han backa tillbaka, gå ned på sidan eller helt enkelt bara stå kvar på den. Bara inte gå ned och över skrittbommen där nedanför. Nåja, det gick bra några gånger. Och Rafiki är jättejätteduktig för att vara en orutinerad fyraaåring. Förresten det ska vara en ryggning på slutet av mönstret innan man rider ut.

Skogstur äntligen!

Mitt i all träning ville jag verkligen få in en skogstur för att rensa den stackars arabhjärnan. Inte för att det verkar gå nån nöd på den men ändå.

I skogen går det undan om man får, men han är i stort sett underbart snäll och lyhörd och bussig nu. Miaträningens förtjänst kanske? Vår ryggning är däremot Annikas förtjänst. Den är riktigt bra nu.

Rafikis husse sa: "Jag ska stå här bakom på den här sidan så vänder du dej och tittar hitåt..."

Jag sa: "Va? Vad är det för konstigt?"

Tydligen så var det för att Wrangler-sömmen på bakfickan skulle synas på fotot...Man börjar visst bli cowgirl nudå. :-)

Höstsol!

Och så lite centrering då

Igår morse kom det plötsligt ett meddelande från Annika att hon kunde komma och ha lektioner idag. Då gällde det att snabbt få ihop alla hennes elever på så kort varsel. Ett tag jagade vi reserver pga att vi inte fick tag på dem, men det löste sig och alla Annikas vanliga elever var med.

Jag valde några av momenten i westernmönstren som jag tränar på för tillfället, så tittade vi på dem ur centreringsperspektiv. Först ryggningen. Den redde Annika ut på mindre än två minuter. Enligt cr har man "hjul" i sittbenen som rullar baklänges när hästen går framlänges. Det var bara att få hjulen att snurra åt motsatt håll, framåt, så gick hästen åt motsatt håll, dvs baklänges. Så otroligt lätt!

Sen provade vi skrittbommar och att få honom att ta kortare och högre steg med hjälp av "hjulen". Han tog då bra steg med bakhovarna men slog i bommarna med framhovarna. Då fick jag göra den rullande rörelsen även i axlarna för att få med frambenen.

Vi provade serpentinkoner i skritt och trav. När jag rider dem koncentrerat blir han trött och orkar inte hela vägen, men han klarar gott och väl det som krävs just nu.

Avslutade med en kanelbulleövning, där man rider så att man får ett spiralformat spår. Mycket nyttig övning!

När Rafiki och jag gick hem var vi båda trötta i både huvudet och kroppen. Jag stretchade och masserade och vi hade en mysig stund i stallet innan han fick gå ut.

Centreringsträningen kompletterar så bra till den vanliga träningen. Som det där med ryggningen. När jag bara såg på det på ett annat sätt så var det mycket lättare på en gång!

Don't try this at home...

Idag har vi haft Cassandra, massören, här igen. Och Rafiki var lika oförskämt frisk som vanligt. Det fanns just ingenting. Vi antog att det har en del att göra med att vi är ute i terräng så mycket. Det är vansinnigt skönt att bli masserad ändå. Man blir dimmig på ögonen och står och svajar med hängande underläpp. Gäspar då och då...Tyvärr hajade han till precis när jag fotograferade, men han ser skapligt avspänd ut här ändå, tycker jag. Avspänd är han visserligen som normaltillstånd, både fysiskt och psykiskt.

Nåväl, orsaken till att jag ringde Cassandra den här gången var det lilla motstånd som jag har märkt i höger varv. Det går ju alltid att rida bort det, men jag ville ändå kolla. Han var lite lite mer spänd i vänster lår jämfört med höger. Inget besvär men en ojämnhet. Tänka sig, jag är ju stelare i vänster ben? Man kan börja fundera. Cassandra instruerade hur jag ska massera honom själv. Jag fick också några stretchövningar. Jag kommer nu att beskriva dem för att komma ihåg dem själv. Den som eventuellt läser och provar själv gör det på egen risk. Enligt Cassandra är det ingen fara att massera. Det värsta som kan hända är att det inte blir bättre. I den stora massiva lårmuskeln kan jag inte orsaka skada. Jag vet däremot inte hur det är med stretchingen, därav att jag inte tar ansvar för hur nån annan tolkar min vimsiga förklaring som jag förhoppningsvis begriper själv i alla fall...

Frambenen stretchar man genom att först lyfta i knät och sträcka det framåt. Sen rätar man ut benet, tar tag om tån och sträcker benet framåt. Bakbenet sträcker man genom att ta i tån och sträcka det bakåt. Sen sträcker man det framåt tills det "ger efter". Sen släpper man och gör om samma sak. Man ska dessutom göra ett litet extra lyft när benet är i översta läget. Slutligen "kissande hunden", dvs att lyfta bakbenet rakt ut åt sidan. Benet är böjt och man stöder med en hand innanför benet.

Vad gäller massage av baklåren så börjar man med kompressioner med utsidan av handen för att mjuka upp och värma upp. Sen känner man med fingrarna på linjer efter hårda knutor eller spänningar. Om man hittar en knuta så jobbar man på den, man kan till exempel göra punkttryck i tio sekunder som man sedan släpper lite i taget. Sen "sprider man ut" slaggämnen som har lösgjorts så de kan forslas ut ur kroppen.

Miaträning igen

Tina och jag for till Ransta idag. Gnuggade tävlingsmomenten ordentligt.

Det var skrittbommar, box att vända i och trava över, serpentiner, bro...Vad var det mer? Jo vi provade lite pleasure och Rafiki var så otrevlig mot Nisse. Det är ju pinsamt. Mia tyckte jag ska sätta röd rosett i svansen ifallatt. Så arg såg han ut.
Det är så bra med Nisse annars. Han är så duktig, snäll och väluppfostrad. Föregår med bra exempel!

Jättekul träning! Rafiki var otålig i början och ville inte stå still. Men som vanligt som blev han som smör efter en stunds träning.

Vända i box...

Trava genom box...

och bron.

Tyvärr inga rörliga bilder från pleasureträningen. Då gick han som en dröm. Förutom när han gjorde grimaser åt Nisse stackarn.

Sen var det lika lång väg hem igen. Det blev ett himla liv när vi svängde in på gården hemma. När Meissel såg transporten började han gnägga i hagen och Rafiki svarade inifrån transporten. De hade en riktig diskussion.

Repeterat lite

Har tränat och repeterat Mialäxan. Det går bättre och bättre. Högervarvet helt okej idag! Provade tävlingsmönstren, som är himla skoj att rida! Ryggningen är fortfarande inte hundra, men den är bättre än i förra veckan i alla fall.


Väl hemma tvättade vi svansen och vita ben. Jag stod nog i tjugo minuter och redde ut hans svans så den skulle vara riktigt riktigt fin. Han stod lös och rörde inte en fena, utan hängde och njöt. Det måste ha varit samma känsla som en människa får när nån pysslar i håret.

Sofie

Idag har Sofie hälsat på. Hon red ut en sväng. Rafiki skötte sig finfint. Sofies häst är bara två år så hon vill gärna ha en ridbar häst lite då och då. Då får hon gärna hälsa på och rida Räkan.

Kul!

Tina har coachat mig i diverse westernmönster idag. Nisse var med förstås och visade Rafiki hur de stora killarna gör.

Vi red ett horsemanship- och ett western ridingmönster och några trailmoment. Jag måste vänta innan ryggningen, annars blir Rafiki "kan själv-ig" och börjar göra en massa andra saker som han tror. Överhuvudtaget rider jag mönstren lite för fort, tyckte Tina. Det håller jag med om och jag vet att det beror på att jag vill ha det avklarat innan jag glömmer mönstret eller blir helvimsig av nervositet. Vi provade lite pleasureridning också. När hästarna kom för nära varandra så högg Rafiki och såg jättearg ut. Inte bra. Men grejen tycks vara att ställa honom lite utåt och sen fortsätta som om inget hade hänt. Jag vet inte riktigt hur allvarligt sånt är, ska ta upp det med Mia i nästa vecka.

Rafiki var motvillig i höger varv från början. Inte alls så illa som igår, men det fanns där. Tina satt upp och provade och vi resonerade och kom fram till att det är nog bara fasoner i alla fall. En bestämd distinkt drivning när han saktar in och sen låta honom vara ifred så länge han går, så gick det bra sen. Mönstren gick jättebra sen! Och de är så roliga att rida!

Sen var det det här med att när fan blir gammal så blir han präst. Jag tränar oftast med kort martingal. Så även idag. Det leder till att Rafiki får lite "quartergång". Som Tina så klokt tänkte på, så är den gången ingen fördel i distanssammanhang. Så i framtida träning ingår således att stövla på ordentligt utan martingal emellanåt. Mycket rolig och givande ridning idag!

Dagens åsikt

"Hästar kan inte springa i högervarv. Människor som påstår att hästar kan springa i högervarv är DUMMA!" Men vad trött man blir. Vi satte upp lite trailgrejer i ridhuset, men så fort jag bytte till höger varv så blev det protest. Först ville han inte gå alls och när han väl kom igång så tryckte han inåt och fick en konstig form. Jag gav mig dock inte och efter en stund började han frusta och tugga och låta. Sen lossnade det. Då gick vi hem, stretchade och smorde silversalva på alsikesår och bittermedel i manen. Hagkompisen Meissel har blivit av med sin greenguard och börjat tugga på Rafikis man igen. Det blir så jäkla fult. Jag hade en burk med äckelsmak kvar från Olavs tid och det har jag kletat in Rafikis man med nu. Hoppas den får vara ifred. Det smakar riktigt vidirgt kan jag intyga. Jag får alltid eländet på fingrarna vilket leder till ofrivilliga smakprov. Uäk!
Inga teleporteringar idag dock.

Här provar vi en del av ett horsemanshipmönster. Tidigare hade vi gjort galoppfattning i hörnet och han trodde vi skulle göra det nu med, därav att det inte är så elegant i svängen.

Rafiki teleporterar

Det finns ett begrepp, arabian teleport. Det betyder att araben går där han går och plötsligt innan hans stackars ryttare hinner fatta vad som är på gång, så teleporterar han sig tre meter rakt åt vänster i sidled. Ryttaren hänger i luften där araben just befann sig, sprattlar lite förtvivlat och dammar sedan i backen, lite som i en tecknad film. Aherleene var/är väldigt duktig på att teleportera. Idag har även Rafiki visat viss fallenhet för det. Det var förödande för mitt vänstra ben, ländryggen och framför allt mitt stackars ego som är blåslaget och mörbultat till oigenkännlighet. Så har vi provat det då. Jag behöver en ny hjälm.

Prommis

Åh vad jag gillar att han kommer och möter i hagen!

Vi skulle ju göra andra grejer än att rida och träna, så idag tog vi en promenad i repgrimma till ridklubben. Där var det hoppträning för ponnyer och det var oerhört spännande att titta på.

Han fick leka i paddocken medan jag fixade klubbgrejerna, sen gick vi hem igen. Han var jätteglad och allt var frid och fröjd.

My bad

Ungefär halva jag var med på idén att prova även idag. Den andra halvan ansåg att Rafiki skulle ha träningsvärk efter gårdagens prövningar. Vi sprang lite på gårdsplanen och det gick sådär. Det fanns ett motstånd som jag tror berodde mer på träningsvärk än ovilja. För han var jätteglad hela tiden, kom och mötte i hagen och ville leka och greja. Håkan red ut en kort sväng så fick han gå ut i hagen sen. Nu blir han ledig åtminstone över helgen. Han skulle nog ha varit ledig idag med egentligen. Vi kan ju göra annat: promenera i grimma, bada, leka target, allt möjligt.

Ööööh...?

Så här skulle han kanske se ut idag om han var människa?

Min lilla tonåring. Nu är han inte bara morgontrött och finnig, han är mopsig också.

För dagens utetur la han i ettans växel och om han var en människa är jag säker på att han skulle ha svarat mig med målbrottsbröliga ifrågasättanden. På samma sätt blev jag bekymrad och undrade om jag hade gjort nåt fel och om han tycker att jag är jobbig och tråkig. Men om jag ska fortsätta jämföra med människor så är det väl så att tonårskillar ofta gnäller på sina fröknar, det hör liksom till. Man får inte göra nån stor deal av det.

Vi kämpade i paddocken en stund. Han försökte skrämmas genom att spänna kroppen och göra en ansats till att skjuta rygg när jag drev. När det väl släppte så gick det jättebra. Han fick springa lös i ridhuset en stund också. Sen gick vi till skogen och där gick det undan som vanligt.

Tja, så när han fick vara tuffa killen en stund så blev han sitt vanliga glada jag. Sådär är det. Man ska väl igenom det. Faktum är att Mia och jag pratade om det i måndags, att Rafiki är på väg in i sin "tonårstid". Han gjorde nån liten sur min även där och då räckte det med att ignorera det, så gav han sig. Han ÄR ju snäll. Det är rätt så tama och små protester han kommer med ändå. Men jag gillar inte att tjafsa.

Pannlampa på!

Vi har varit på trailträning tillsammans med Tina med Nisse och Malin med Keian. Det blev så sent så idag kom pannlampan på för första gången den här säsongen.

Först tränade jag på Mias läxa och blev jättenöjd. Tyckte att både Rafiki och jag kom ihåg den bra. Sen gjorde vi lite grejer. Vände i box och gick över saker på golvet och genom grinden, med lite bistånd av Liza. Ska träna mer på sånt. Orkade inte släpa fram tunga bron.

Vi stod och pratade med Tina och Nisse efteråt och Rafiki betedde sig riktigt bra den största delen av tiden. Stod på angivet avstånd och väntade, om än med lite trumpen min.

Så ska man ha en vettig bild då...

Ekström & Ekström

Nej, det är ingen advokatfirma. :-) Det betyder att det är två Ekström som ska bli mina inspiratörer i höst. Det är Mia med westernträningen och Annika med centreringen. Carina var jättebra, men hon har en viss gång och vissa metoder, som också är bra, men som inte passar in med det jag gör just nu och de mål jag har. De är inte släkt förresten, Ekströmskorna.

Miaträning

Vi har varit hos Mia i Ransta. Åh vad kul det var! Jag har inte haft lektion för henne sedan i april. Hon berömde oss mycket, tyckte att Rafiki fått bakmuskler sen hon såg honom sist.

Vi har tränat på form, eftergift, böjning, lite finlir sådär. Hon satt upp och visade mig en böjövning. Lite suddig bild och hon ser barskare ut än hon är i verkligheten! :-)

Uppför och nedför...

Nu var det klättertur igen. Uppför och nedför på hygget. Snurra och sno bland träden. Som Annika rådde mig har jag pallat upp bakänden på sadeln, vilket gjorde min sits och hans form mycket bättre.

Tvättade man och svans och hade i cowboy magic, för i morgon ska vi bort!

Miljöträning de luxe

För att ta oss till träningen var vi tvungna att gå igenom ett asfalteringsarbete. Det var brölande maskiner som drällde med het svart gegga och folk och skyltar och saker som blinkade och gud vet allt.
En av oss var mest oroad över situationen och det var inte Rafiki...

Så kan man också göra

Nu har Annika varit här. Det är tre år sen jag red för henne sist. Då åkte Holly och jag hem till henne. Av alla fyra olika centreringsfröknar jag har haft så är det Annika och Anki som liknar varandra mest vad gäller metoder och hur de lär ut.
Det är lättare att lära något helt nytt än att lära om något gammalt. Min rygg stretar, drar och protesterar mot dagens övningar. Men det gör inget. Det är bara bra att bli medveten och påmind om sina ovanor. När jag verkligen lyckades få ordning på min rygg så gick Rafiki jättefint. Det var ytterst ovant i kroppen och faktiskt riktigt svårt att få till det. När Annika sa åt mig att krulla ländryggen så gjorde jag det så mycket jag kunde, men jag måste göra lite mer ändå, och det knakade nästan i senor, leder och allt vad det var innan stelheterna släppte. Alla instruktörer har varit på mig om det, men först idag har jag fattat riktigt hur det ska vara. Annika höll handen bakom mig och bad mig fylla den med min rygg. Jag kunde knappt göra det utan att luta mig bakåt. Och det får man ju inte. Det var riktigt givande och spännande det här! Jag får kämpa med att få in vanan, för det här gjorde så jättestor skillnad. Nu ska jag fundera igenom hur jag ska göra med mina inspiratörer.

Lingonröda tuvor

I söndags såg jag att Rafiki hade tappat ena bakskon. Tog av den andra och ringde Matti, som ska komma ikväll onsdag och fixa. Rafiki blir ömfotad och drar sig mot vägkanterna, så idag fick det bli offroadtur på lingonröda tuvor och sandslinga istället för grusväg. Det var blött på sina ställen och det är helt klart ett bekymmer. Annars gick det bra. Vi hittade en ny väg idag.