Skogstur äntligen!

Mitt i all träning ville jag verkligen få in en skogstur för att rensa den stackars arabhjärnan. Inte för att det verkar gå nån nöd på den men ändå.

I skogen går det undan om man får, men han är i stort sett underbart snäll och lyhörd och bussig nu. Miaträningens förtjänst kanske? Vår ryggning är däremot Annikas förtjänst. Den är riktigt bra nu.

Rafikis husse sa: "Jag ska stå här bakom på den här sidan så vänder du dej och tittar hitåt..."

Jag sa: "Va? Vad är det för konstigt?"

Tydligen så var det för att Wrangler-sömmen på bakfickan skulle synas på fotot...Man börjar visst bli cowgirl nudå. :-)

Höstsol!