Najs

Hela världen liknar mest en skridskobana fortfarande, så det blev ridhus igen.
Jag red i nya dressyrsadeln. Det blev ordentligt vingligt i början, men jag kom snart underfund med den. Så jag antar att det är nyttigt att byta sadel ibland.
Red med westernträns och snurriga bettet först. Gjorde alla uppgifter som vi har i läxa och det gick helt okej bra. Bytte till stångbett och gjorde samma grejer med det. Det är jättekul att det funkar så bra!
Rafiki blev ytterst frustrerad över att han hade nåt i mungipan, men som han inte kunde tugga på. Stolle.

I Sussis källare

Sussi ska flytta. Det är jättetråkigt. Jag hoppas det blir av att åka och hälsa på henne i Västervik sen. För länge sen hade Sussi hästar. Hon har en massa grejer kvar och nu inför flytten så ska hon sälja av alla saker. Jag har fyndat ett par varma termoridstövlar, en stallåda och lite annat smått och gott.
Den här tavlan fick jag på köpet. Hon tyckte den passade mig. Undrar hur många gånger jag ska få förklara att det inte är Rafiki. Väldigt likt, men nej det är inte han. :-)

Tack och lov för ridhuset

Även om jag undviker det in i det längsta. Jag hade tänkt hinna ut idag med. Inte en chans. Efter regn och töväder så var hela Bysala som en nyspolad hockeyrink. Bara att ta sig från stallet till ridhuset var ett äventyr!
Och eftersom hagen till stor del är frusen och knölig, så springer man inte ur sig allt spring som man har i benen. Då får vi börja träningen med att springa på halvlös tygel tills springet ger med sig lite.

Vi tränade på Maddes läxa. Han verkar tycka det är kul! Han har förstått vad skolorna går ut på och jobbar på bra och är lyhörd och intresserad. Gjorde ett par WE-moment också: ringklockan i gången och rida runt tre tunnor i ett klövermönster.

Sen tog jag av westernsadeln och satte på Lipposadeln. Ville inte riskera att göra märken på den så jag red utan stigläder. Den kändes jättebra! Så jag gick hem och ringde till Lena och sa att jag vill köpa den. Ska åka in och skriva papper och lämna tillbaka Wellingtonsadeln i helgen.

Utesväng

Jo, man måste ju ut, som sagt. Så här års är det ofta precis att man hinner ut och hem igen innan det blir mörkt. För rider i mörkret det gör jag inte, chicken som jag är. Och rida på blankis är inte heller nån höjdare. Gråräkan, däremot, försökte övertyga mig om att "joråförtusan, jag har grepp, halkar inte, så vi springer järnet va?" Blev inget av med det. Inte på vägen i alla fall. Han fick springa på fruset gräs istället. Sen var vi i skogen. Min trogne fotograf försökte föreviga oss i skumrasket. Bra försök i alla fall.

Dressyrsadlar

Var på Glada Hästen och lånade hem två dressyrsadlar. Vi behöver ju det till vår planerade WE-karriär. :-)Båda kostar 8000. Den ena är begagnad av känt märke, Wellington. Den andra är helt ny av ett nytt märke. Den heter Lippo och tillverkas av samma fabrik som gör Pessoasadlarna, berättade sadel-Lena. Det enda jag vet är att jag brukar få kväljningar av obehag av bara tanken på Pessoautrustning. Åtminstone den där gräsliga longeringstvångströjan och eländet de kallar bett. Sadlarna vet jag inget om. Det var inga specialiteter med den här sadeln, det var en vanlig dressyrsadel som inte tvingar vare sig häst eller människa till nånting. Så då må den väl vara gjord i Pessoafabriken då. Lena såg rätt snart att jag var föga impad av den detaljen. :-) Ingen skugga över henne. Hon är jätteduktig, men hon är även försäljare och vissa kunder kanske tycker det är kul med Pessoagrejer.

Hem med båda sadlarna för att lägga dem löst på när han stod i gången. Och vem var där och hälsade på om inte Nisse! De är ju värsta polarna de där två.

Hej! Long time no see! Läget med dej då?

Sadelprovningen var lätt. Wellingtonsadeln vickade fram och tillbaks. Lipposadeln föll på plats som en smäck. Den låg still trots att den låg lös utan gjord och Rafiki gick omkring och ville klättra över planket till farbror Nils. Ska prova att sitta i den på hästen också.

Min hund!

Jag minns att Rafikis mamma Abherleene var tokig i hundar, katter, får, ekorrar, shettisar och andra smådjur. Hon ville ta hand om alla. Delvis har det kanske gått i arv, för Rafiki älskar sin hund, som sagt. Inte för att man kan kalla Mozart för ett smådjur, men...
När jag kom på promenad med Mozart idag så kom Rafiki störtande fram till staketet.

Vi pratade med honom en stund. Sen gick vi vidare, men på vägen tillbaka gick vi förbi hagen igen.
Hästarna mumlade åt oss och tyckte vi skulle komma och hälsa på igen. Det hade vi dock icke tid till just då. Kul ändå att man är välkommen!

Vinterväglag!

Rafiki ska skos några dagar innan jul. Nu är det redan isgata ute och det tycks vara förenat med livsfara att ge sig ut utan broddar. Efter en del letande och rotande i lådor och skåp och påsar fick jag ihop till varje sko. Mysigt är det, att stå och pyssla hovar, tycker Rafiki. Till en viss gräns. Sen blir det tråkigt och otåligt. Nåja. Mognadsfråga, antar jag. 

Hästar...

Från idag äger jag bara Rafiki och Holly. Monica har haft Olav på prov ett bra tag och hon har nu bestämt sig för att lösa ut honom.

Det känns bra. Jag kan inte ha hästar utlånade bortikring. Utom en viss prickig vresig dansk häst, då, förstås.
Sheila's Picasso, alias Holly, är hos Cicci i Eskilstuna. Jag kommer aldrig att sälja eller överlåta Holly.
En del av mig hoppas att han kanske kommer hem igen. Han fyller ju trots allt 22 i vår...

Vår nya fröken

Så har vi ridit för Madde då! Hon har akademiskt arbetssätt, så hon jobbar utifrån öppnor och slutor. Jag har haft såna instruktörer då och då, men jag har inte lyckats hålla igång intresset och motivationen för den sortens ridning. Jag tror det beror på att det ofta talas om tidsperspektiv som jag bara inte har tålamod till!

Madde, däremot, verkar vara en lite piggare sort. Och, det viktigaste av allt: hon hävdar bestämt att jag kan använda hennes metoder som lydnads-, styrke- och koordinationsträning på ett sätt som är bra för westernträningen framöver. Det ena ska inte utesluta det andra, alltså. En helt avgörande sak!

Vi fick göra kluriga övningar och både Rafiki och jag fick koncentrera oss rejält så alla fötter och ben kom på rätt ställe vid rätt tillfälle och i rätt ordning. Han fick värsta pleasuregången efter en stund. Då blev jag så glad. Kanske Madde är den dressyrinstruktör jag behöver som ska komplettera Mias westernträning? Nu ska vi ju inte glömma att Toini är med på ett hörn. Hon är jätteviktig! Återstår dock att se hur mycket Toiniridning det blir i vår pga mitt arbetsschema.

Sen red vi hem i fina vintervädret...

...till en väntande portion irish mash. Det godaste som finns. Han brukar slafsa med god aptit
tills han har grön gröt i hela ansiktet. :-)



Badat igen...

Ja han är alltså inte helbadad. Jag har tvättat manen och svansen och vissa fläckar på kroppen. Livet med skimmel blir snart lättare, eftersom det tycks frysa på ute nu. Då blir det inte så mycket gegga att kravla omkring i.
Det blev ju ingen Toinilektion sist, så jag har anlitat en extratränare som kommer hit i morgon. Det är första gången jag träffar henne, ska bli kul!

En timme och en kvart

Det var den totala tid jag hade att lägga på häst idag. Eftersom det var fint väder så ville jag passa på att rida ut. :)
Rafiki hade haft hemmaspa och gjort en heltäckande kroppsinpackning. När jag väl hade fått bort det mesta av den, så återstod en bara fyrtio minuter av min hästtid. Men ut kom vi! Idag igen.

Vi måste ut...

Som sagt, jag nojar om att det ska gå tre uteutrer på en ridhustimme. Detta sedan min käre Olav blev ridhustrött. Det blåste småspik och var ett fruktansvärt väder, men måste man ut, så...
Det var skapligt i skogen, där kom inte vinden åt. På vägen var det hemskt. Men ut kom vi!

Pyssel i stallet

Mozart följde med idag. Det är kul att följa med till stallet fast det ska helst inte vara några hästar där...

"Kanvintegåhemnu?"

Min gråa häst stod utanför fönstret och väntade på att bli insläppt. Han blev ompysslad till tusen, fast han var inte så förskräckligt skitig idag. Kanske till och med hästarna är trötta på gegga nu och väljer att rulla sig i halmen istället? Mysigt är det i alla fall, att pyssla med hästen. Jag gnuggade öron som om vi aldrig hade gjort annat! Han hade en liten skorva på insidan av ett bakben, så han fick zinkpasta på den. Det benet som var värst när jag började med homeopatmedlet var höger fram. Det är helt slätt och fint nu. Tack och lov! Jag har börjat på sista flaskorna nu. Det blir intressant att se vad som händer när han inte får medlen längre.

Rafiki är som sagt mycket intresserad och förtjust i hunden. Det är inte ett dugg ömsesidigt. Jag försökte parkera Mozart så att de skulle få plats på samma bild, men det gick bara inte. Det får bli lite vidvinkelperspektiv istället...
Rafiki ville inte sluta sen. Jag ledde ut honom, men han ville bara komma in igen, så jag fick nästan putta ut honom och stänga dörren. Kul att han trivs!

Snopet!

När vi var på väg till Eskilstuna och träningen med Toini så började en massa lampor att lysa i min bil. Jag vågade inte fortsätta utan fick åka hem igen. Så tråkigt. Jag hade verkligen behövt det där passet.
Det är nämligen rätt så motigt med träning nu, vet inte riktigt vad det ska bli med allting.
Jag har i alla fall gått med i Mälardalens Distansryttarförening, fast jag vill/kan/orkar ju inte ha det som min huvudsakliga grej.
När vi inte kom iväg till Eskilstuna så red vi ut en sväng på hygget istället.

Här diskuterar vi vad som ska ske med tallen och granarna till höger om oss.:-)

Nybadad

Vi hade spa ikväll. Tvättade man och svans, hade i cowboy magic och kammade ut allt trassel. Tvättade bort fläckar och skrubbade ben. Han tyckte det var enormt mysigt. Ulrika var i stallet och när vi stod utanför boxen och pratade så la han hakan på boxdörren och somnade. Och då menar jag somnade. Ögonen föll ihop, munnen öppnade sig och en liten drägelsträng ramlade ut och blev längre och längre. Andetagen var långa och tunga. Man fick känslan av att han skulle kunna falla ihop om man puttade på honom. :-)
Sen packade jag grejer till imorgon. Han får stå inne inatt, så han inte kravlar i geggan, utan är fin imorrn.

Läxa och bosal

Jag skrev en fusklapp med ett antal övningar ur den jätteinspirerande boken "101 dressage exercises".
Tog några uppvärmningsövningar, några balans- och sitsövningar och några lösgörande. Det var jätteskoj och det gick så bra. Han funderade lite när jag gjorde balansövningarna. Han undrade om jag ville att han skulle göra nåt, men förstod snart att han bara behövde gå och låta mig mickla med bensparkar och knälyft och allt vad det var.

Sen satte jag på bosalen. Det är så kul att rida med den! Det vinglar lite i början, men sen blir han (och jag förstås!) jätteglad när det funkar.
Jag kan inte hjälpa att jag skrattar lite, han påminner om en get med den där lilla tofsen under hakan!

Häst och hund

Mozart och jag gick fram till lösdriften idag. När vi kom runt hörnet så hände precis det som jag visste skulle hända. Det skramlade till i ligghallen och Rafiki och Meissel kom utfarande i 120 med höga huvuden och svansar. När de såg att det var jag och Mozart såg de ut som att "Nejdå, vi blev inte alls rädda!"

Det är lite smetigt, men vi har ändå en stor hage, så de behöver inte vara i värsta kläggan.

Rafiki älskar sin hund. Han brukar alltid springa innanför staketet och larva sig när vi går förbi. Mozart däremot tycker att hästen är stor och alldeles för snabb. Trots att Mozart väger 60 pannor och har en basröst som hörs över hela sjön, så är han en rätt så liten hund inombords. Han höll sig bakom mig och kollade av med mig att jag var nöjd och såg ut att fråga "De kommer väl inte ut därifrån?"

Tränat läxan

Nu i helgen är det lektion för Toini igen. Ikväll begav jag mig iväg till ridhuset för att träna på läxan vi fick av henne förra gången. Det handlar om form och samling.
Innan vi tränade läxan släppte jag honom lös i ridhuset. Han sprang och sprang och sprang. Sen gick han omkring och kollade på grejer, speglar, bommar och sånt.

Sen red vi en stund. Han var lite spänd och framtung i början, men det blev bättre efter ett tag. Jag ska se mig om efter en annan westernsadel. Tror inte jag sitter så bra i den där Dakotan längre.

Regn

Idag var det riktigt novemberaktigt ute. Det var inte regn, men heller inte uppehåll. Jag lånade Meissel och Anna red Rafiki. Jag är så glad att Anna och Räkan trivs med varandra!
Vi tog en timmes skrittur på grusväg och i skogen där det var skapligt torrt.
Rafiki och Meissel är olika. :-) Men han är skön, gubben Meissel. Han påminner så mycket om Holly!

Vi är ju redan hemma! Varför är vi redan hemma? Jag vill vara ute längre och springa mer! 

Suck! Jag trodde aldrig ni skulle gå hem! Tror de att alla hästar orkar springa omkring som araber eller?

Jo förresten

Glömde. Det finns ju en bild på Rafiki och Annelie som man kan se vad den föreställer! :-)

Annelie på besök

Det här är lite fränt. Jätteduktiga Annelie Eriksson, som tävlar distans internationellt, har hälsat på idag. Hon är liten, duktig, seriös, noggrann, jättesöt, proffsig, lugn, tankfull, trevlig och en massa andra bra saker. Hon red en sväng och jag lyckades inte få en enda vettig bild för vi såg dem oftast i den här vinkeln:

Bakifrån och med långt avstånd!

Vad föranleder då ett så här celebert besök? Ja inte är det så att jag frotterar mig med distanseliten vare sig för mitt eller hennes nöjes skull. Inte för vi hade tråkigt. Men ändå. Det är förstås så att Annelie letar häst. Man hör ofta folk som säger att "Jag skulle egentligen inte köpa häst, men när jag såg den där annonsen så blev det bara så, jag visste att det var min häst!" I detta fall är det tvärtom. Jag ska egentligen inte sälja, men om jag skulle sälja nån gång så skulle jag vilja sälja till Annelie. Som distansryttare måste hon alltid tänka på sina hästars helhetshälsa, annars håller de inte för den sporten. Distansare känner ofta sina hästar väldigt väl. Hon är känd och kan inte ha nåt fuffens för sig, det skulle komma fram på en gång. Hon har tydliga mål (att vinna VM i distans!) och brinner för det hon gör.

Det var jätteroligt att träffa henne. Rafiki gillade henne, jag och Håkan gillade henne med. Hon ska naturligtvis titta på en hel hoper hästar innan hon bestämmer sig. Jag är i alla fall smickrad att hon visade intresse för Rafiki vilket tyder på att hon anser att han kan ha potential.



Det här!

Vi har haft klubbkväll med working equitation. Så otroligt vansinnigt jättekul! Det här skulle jag kunna hålla på med jämt! Jag kände mig alldeles spansk när vi galopperade mellan stolparna eller när jag red med lansen under armen!
Tina provade också och då filmade jag.

"Parallellslalom"

Slutet av sidepass över bom.

Tittgrej i fålla. Egentligen ska det vara ett lågt staket, men vi har inte material till det. Än.

Och tunnorna.

Man får inte rida we i westernsadel, så jag tog den bomfria. Usch, jag måste verkligen skaffa en annan. Den där lilla slamsan bara halkar hit och dit. Men själva träningen var utomordentligt jättelajban!

Snabba ryck

Det blev en kort och snabb utetur på grusvägen innan det bled helt kolsvart ute. Jag är väldigt bestämd på att det måste vara två uteturer per ridhuspass. Då spelar det ingen roll om den uteturen är tjugo minuter kort. Det är i alla fall en utetur!

Friends på turné

Ulrika hade besök av ett par kompisar. De lånade hennes hästar, så Ulrika lånade Rafiki av mig för att de skulle kunna ta en ridtur i skogen. Rafiki hade blivit uppspelt och nervös och plockat och nopprat på Ulrika, så hon måste säga ifrån ordentligt. Jag hade förvarnat, visste att han skulle börja med det där när det var en ny situation. När han väl hade fattat att det inte duger att plocka på sin människa, så hade allt gått bra. Han hade gillat att ligga i täten på galoppsträckan och hade till och med spelat lite allan och viftat åt de andra hästarna när de var för nära bakom. :-) Ulrika tyckte att han var trevlig att rida och hade sköna gångarter.

Bytlånas

Anna har ridit Rafiki idag och jag lånade Meissel av Ulrika. Meissel är halvblod och lite större än Rafiki, men inte jättestor. Känslan och rörelserna är dock stora. Att byta Rafiki mot Meissel är lite som att byta en bmx-cykel mot en buss. Fast det var kul! Tyvärr är han t-märkt, annars kunde han bli en bra pleasurehäst. Alla hästar i hagen har avtuggade manar, utom Meissel. Konstigt?! Hm.
Rafiki lekte och skojade med Anna när de gick. När hon red så skötte han sig exemplariskt.
Imorgon ska Ulrika rida ut med Rafiki. Hon ska ha ett par kompisar på ridtur, så de tar hennes hästar. Då lånar hon Rafiki. Det blir intressant.

Ensamma i ridhuset

Vi var alldeles för oss själva i ridhuset idag. Det var länge sen. Jag tränade på läxan som jag fick av Toini. Det gick så bra, så! Efter en stund bytte jag till bosal. Det är svårt! Fast nyttigt. Första gången jag provade bosal red jag åt ett håll och Rafiki gick åt andra hållet. Det var för ett och ett halvt år sen. Nu går det jättebra att rida i alla gångarter och styra olika ridvägar. Han är så fin och duktig!

Jag ledde honom till och från ridhuset. Han försökte äta gräs i början, men slutade snart. Sen hade han fullt upp med att titta på en traktor som plöjde en åker, två gubbar som spikade på ett tak och lite andra intressanta grejer. Inte så att han är tittig, utan han stannar och stirrar storögt och nyfiket på det som intresserar honom. :-)

Jag var på stan och fick tag i den första detaljen till Bysala Ridklubbs Working Equitation-utrustning: pinglan!

November från sin bästa sida

Snabb tur i skogen före jobbet! Ska det vara såhär så får det gärna vara november. Filibabba!

Öronkrångel

Idag hade jag knappt om tid, så det blev bara medicinering och ryktning.
Han var jättelerig och hade dessutom ett stort bett på vänster sida. Han har ofta små hack, men det här var stort och pälsen var bortryckt. Jag tycker att de ska kunna hålla sams bättre än så i lösdriften. Det där gillade jag inte alls.

Hursomhelst, så jobbade jag hårt med att få bort lera och klägg. Rafiki tycker det är jättemysigt. Ända tills man kommer till öronen. Det är bättre än det har varit, men ändå...Han slängde upp huvudet och vände sig bort från mig och jag hängde emot och borstade och pillade och grejade och det var väl rätt så livat ett tag tills han plötsligt insåg hur skönt det är att bli kliad i öronen. Då stod han och tryckte sitt öra emot mig så jag skulle kunna klia mer. Vi var lika glada båda två. Visserligen tror jag det är borta imorgon, men det är ett steg i rätt riktning i alla fall.

Sen var det medicinering, vilket går som en dans. Jag vände mig bort i en halv sekund för att fixa nåt och  när jag tittade på honom igen hade han nåt i munnen. Jag tänkte att han upptäcker snart att det inte går att äta och spottar ut det. Mycket riktigt. Det som kom ut var:

En vältuggad spruta. Det brukar ju vara gott i dem, så klart man måste ta sig en smakbit. Jaja. Jag har en till, som tur är.

Lugn söndag

Anna har varit på besök igen. Det är kul att de gillar varandra. De passar bra ihop. Rafiki var geggig från nos till svans, så det tog väl en halvtimme bara att få honom såpass ren så vi kunde lägga på sadeln! Så är det på hösten. Han hade i alla fall inga nya skorvor på benen.
Anna red lite i paddocken och red sedan hem. Det ser jättebra ut, de trivs båda två. När vi kom hem fodrade vi och Rafiki larvade sig och spelade apa så vi fick några goda skratt.

Träningstävling

Dagen före träningstävlingen trodde jag att det skulle gå åt pipan när två funktionärer ringde återbud. Vi var bara tre pers kvar som skulle sköta allt det praktiska. Vi fick ändra lite i planerna, så att Erika, Kattis och jag kunde ro det i land ändå. Och det gick bra. Jag tror att alla var nöjda, det är ingen som har sagt nåt annat i alla fall.

Jag red tre klasser. Tar väl risken att lägga ut filmer här...Hästen är bra, men är lite begränsad av sis-syndrom.

Trail. Serpentinerna är ojämna och han bestämde sig plötsligt  för att springa bredvid galoppbommarna. Dock gick grinden och ryggningen bra. Placering etta i den här klassen.

Horsemanship. Här var han sur i början. Vet inte vad det var. Det är olikt honom. Han jazzar lite i mitten före vändningen och på slutet vill han inte stå still. Trea av tre i den klassen...

Slutet av western riding-klassen filmat med mobil pga att batteriet tog slut i videokameran. Jag ville egentligen rida mönster 9 eftersom bytena gick så bra när jag red fram, men de andra ville rida elvan, så då red jag också den. Han ville fortsätta galoppera på slutet så jag blev tvungen att ta lite i honom. WR är kul, för han kan mönstren. Jag får vara noggrann med att han ska vänta på mig. Första placering här med.

Skithög

Det ser inte så illa ut på bilden, men det här är en lerhög. Inte bara torr smulig lera som går att borsta bort, utan även kladdlera som bara smetar ut sig när man bearbetar den. Tur att Rafiki tycker det är megamys att bli pysslad. Efter två timmar var han riktigt tjusig igen och optimist som jag är släppte jag ut honom och tänkte att hur illa kan det bli till imorgon bitti. Återstår att se...

Anna hälsar på

Anna får gärna bli dåochdå-medryttare på Rafiki. Hon hälsade på idag och de gillade varandra från första början. När man handskas med Rafiki är det bra om man har viss humor, och det har Anna. Han får vara sådär barnslig och glad på ett sätt som gör honom till den han är. När man sen sitter upp så är han en ambitiös liten arbetsmyra. Fina hästen.

Första november

Dagen då det aldrig blev ljust. Vi knatade ut i skogen illa kvickt en snabb sväng på eftermiddagen innan det blev alldeles mörkt ute. Bilden är tagen tidigare.

Provar själv...

Vi har varit i paddocken och provat övningarna från i lördags utan Toinis trygga vägledning. Gick riktigt bra! Jag har skyhöga krav på mig själv och fastnar ofta i fällan att "jag borde kunna ännu mer, ännu bättre" osv. Jag försöker sluta med det för det är inte schysst mot hästen. Han är så bussig och gör sitt allra bästa hela tiden.

Han har svårt med högerfattningen. När han väl är igång så rullar han på, men själva fattningen är knepig. Vi höll på ett tag med det och det blev bättre och bättre. Nästa gång Zandra har vägarna förbi ska hon få kolla på honom så det inte är nåt som är i kläm.

Yes! Tjoho! Halleluja!

En ny förening har bildats. Mälardalens Distansryttarförening.
Jag har anmält att jag vill bli medlem. Som om inte det vore nog, så ordnar de en tävling nästa år utanför Västerås! Annars måste man alltid åka femtioelva mil till distanstävlingarna. Lycka lycka! Idag igen. :-)

 Lååååånga grusvägar. Gärna i stekande värme. :-)

Inspiration

Jag har inte ens träffat Rafiki idag. Har farit omkring som en skottspole och donat med diverse annat.
Trots det har jag kvar inspirationen från Toini igår. Tänker och experimenterar utan häst med det vi gjorde. Förlänger min högersida så den blir lika lång som vänstersidan, står jämnt på båda fötterna, rör armarna utan att kroppen följer med...och en massa andra saker. Blir så ridsugen och längtar efter den känslan jag hade igår, då allt föll på plats!

Har hunnit kolla lite i två inspirerande böcker:
101 Dressage Exercises och Centrerad ridning

En bra lördag!

Jag bara ler. Jag skulle ta in Rafiki i stallet och göra rent honom. Sen skulle han få stå där tills det blev dags för avfärd mot Eskilstuna. När jag kom dit så var han redan inne. Jaha, tänkte jag, han äter väl kraftfoder. (Han får gå in och göra det för det är bara han som äter kraftfoder.) Men nej, han hade bara hösilage i boxen. Så jag började göra i ordning honom och alla grejerna och tänkte inte på det. Men så kom Anders och berättade att de hade morgonfodrat och då dök inte Rafiki upp. Han brukar alltid vara först, så då antog de att jag hade åkt redan. Men efter en stund stod Rafiki där ändå och undrade varför han inte fick nåt. Han hade försovit sig och missat frukosten! Det är lite typiskt på nåt sätt...

Det är så så så himla megajätteunderbart att ha en häst som man hivar in i transporten, eller han hivar in sig själv, sen åker man iväg. Det tar inte en halv minut att lasta honom. Jag älskar det. Sen åkte vi till Eskulstuna och tog en timmes ridning för Toini. Som också är megaunderbar. Hon redde ut och förenklade allting. Hon säger att han ska stärkas. Så jag fick göra övningar som syftade till att få igång bakändan och samla. Han är ambitiös och snäll och bussig och slår knut på sig själv för att vi ska bli nöjda. Goa lilla häst.
Jag tog upp frågan om dressyrsadel. För länge sen hade jag en bomfri dressyrsadel, en sbs flexion, på Rafikis mamma och sedermera på Olav. Den var otroligt skön och jag använde den jämt. Rafiki tycktes inte växa i den så jag sålde den. SBS Flexion tillverkas inte längre, men efterträdaren heter Fhoenix. Jag frågade om den och det visade sig att Toini har en sån och hon säger att absolut kan Rafiki ha en sån. Så nu vet jag vilken dressyrsadel vi ska ha. Härligt!

Sen lastade jag och for hem. Bara sådär. Åh en sån bra lördag! Som extra bonus ringde Mia och sa att hon ska hälsa på en äldre paintvalack som hon tror kan passa mig. Jag kunde inte följa med, men hon skulle ta info och bilder. Spännande!

No way!

Aldrig i livet att vi går ut i det här vädret! :-)

Ingen träningsvärk här inte

Snäll som jag är planerade jag en lugn skogstur ifall han händelsevis hade träningsvärk efter gårdagens löshoppning. Det verkade då inte vara nån fara! Vi gick till skogen och klövade runt där ett tag.



Jag skulle egentligen ta bild av vackert dimmigt soldis över sjön...jaja.


Sen till höstfina paddocken och provade lite formgivning och tempoväxling. Han är jäkligt trevlig att rida! Känslig och alert. Men han vill gärna ligga på och idag blev han faktiskt lite sur när jag sa att "När jag säger galoppera långsamt så ska du åtminstone försöka göra det!" Jag tänkte på allt som Malin Ö lärde mig och efter en stund gick det så bra och han gick jättefint! Lycka!

Sen gav vi oss ut på grusvägen igen, över stora vägen och vidare på en grusväg på andra sidan. Hälsade på hästar i en hage, gick i vattenpölar baraföratt och galopperade i backen.

Sen hem och luncha och ge medicin. Det är så skönt att vara ensam med hästen ibland.

Ojdå...

Jag som skulle skriva och fotografera och allt möjligt. Tjoff så har det gått två veckor sen förra inlägget.
Det som har hänt sen dess är att han tappade en sko i skogen, så jag messade fort som attan till Peter och Jessica, som kom redan dagen därpå och fixade skorna. Sen har jag tagit en "vanlig" dressyrlektion. Jag var inte riktigt nöjd för allt gick i hundratjugo och det blev ingen ordning med nånting. Det SÅG säkert snajsigt ut, men det gick på tok för fort och han är så "på"! Fast hellre det än motvillig. Det blir aldrig farligt och jag tycker inte att jag tappar honom, men det är svårt att reglera tempo nedåt. Det är roligare att galoppera än inte, om man säger så.

Medicineringen går bra. Det är kul och spännande och jättegott med medicin. Och inte bara det, den är bra också. Nån enstaka gång får han nån ny skorva men det går snart över. Så skönt. Nu kan jag snart lägga undan bandage och salvor för den här gången.

Vi har varit i Lövåsen på clinic för Lars Bråve, som jag tycker är en suveränt bra instruktör. Jag tog ett pass trail och ett pass hoppning. Jag skulle ha tagit två trailpass istället för jag är inte så förtjust i att hoppa. Jag kan ta mig över diken och fallna träd i skogen om det behövs. Och jag kommer kunna ta mig över det lilla halvmetershindret på en WE-bana. Det räcker. När vi skulle dit gick det lätt och snabbt och bra att lasta honom utan hjälp och även att lasta ur bakåt utan hjälp. Fronturlastning är säkert bra, men det är enklare att lasta ur bakåt.

Jag var och provred ett paintsto som var jättefin. En liten plan växte fram om att ha henne till western och Rafiki till WE och distans. Kom så långt som till veterinärbesiktning, då det visade sig att hon var dålig på båda bakhaserna och ska utredas för spatt. Så det fick vara. Vi får se vad framtiden för med sig, om han får nån kollega.

Ikväll har vi löshoppat och på söndag ska vi till Eskilstuna och rida för Toini. Så vi har hunnit en hel del på två veckor.

Medicin igen...

Man får lite sörja i en spruta i munnen. Sen får man ett äpple.
Sen får man lite mer sörja i en spruta i munnen. Och en bit morot.
Medicin är ju både kul och gott! Kan man få lite mer tack?

Medicin

Nu har paketet från homeopat Cecilia kommit. Små flaskor som han ska ha si och så många droppar ur.
Billigt var det inte, men vad gör det. Jag gör vad som helst bara det blir bra. Nu ska jag kliva i gummistövlarna och gå iväg och ge honom första dosen.

Släpp tanterna loss!

Ikväll var det tanthoppning. Det innebär inte som man kan tro, att man hoppar över tanter. Det betyder att man är en tant som hoppar med häst. Höjder och avstånd är tantanpassat, så många skulle nog tycka det är väldans lätt hoppning. Kul var det i alla fall, och Rafikis fanclub fick en ny medlem. Lilla Linnea var med och tittade på och hon hade minsann ett internetstall och där hade hon två "arabfullblodar" men hon hade inte sett eller tagit på en sån i verkligheten förrän idag då. Hon tog kort med mobilen för att ha bildbevis.

Nääää!

Programridningen inställd pga för få anmälda. Det var ju synd. Det blev bara omläggning av ben istället. Benen ser jättebra ut, så det är kul i alla fall.

Andra oktober...

Tog en utetur med Ulrika och Akrena. Avslutade med att träna på WE-programmet i paddocken. Jag börjar kunna det utantill nu.

Konstaterade att det idag är precis ett år sen vår första tävling! Vi har fått med oss lite krafs hem under det här året! :-)

Jobblördag

Jag har ingen förklaring till att om jag ska börja jobba kl 14 en lördag, då hinner jag inte rida före. Om jag ska börja jobba kl 14 en vardag, då hinner jag! På nåt sätt så tar jag väl lite helg och sovmorgon trots att det är arbetsdag.
Jag letade på hästar låååångt bort i hagen. Börjar vänja mig...I dagsljus går det an.

Idag gick det fort att lägga om. Han har fått Fucidin i fem dagar och det har verkligen hjälpt. Så himla skönt!

Rafiki verkade också tycka att det gick fort och smidigt. Han var trött och slö. Sen ut i solen till kompisarna igen. Kan vara nice med en vilodag nån gång emellanåt!

Det här liknar de där bilderna som är så fula i annonser. Jag har aldrig fattat hur man kan tro att man ska kunna sälja med en bild av en häst som tittar bort från kameran.  Den här är dock inte till salu, jag ville bara ta en bild på slö häst i solsken.

WE och älgstigen

Ännu en perfekt höstdag! Vi var till ridhuset och tränade på ett WE-program som jag ska rida på klubbkvällen på tisdag. Det är ingen tävling utan var och en väljer vilket program de vill rida, så får man ett protokoll som Malin skriver. Hon är domaraspirant, så hon kan det där. Jag har aldrig dressyrat förr. 20% räcker, jag siktar på det. På allvar alltså! Vi red igenom det ett par gånger och det kändes som om jag började kunna det.

Sen red jag älgstigen hem. Det är en trevlig liten runda som tar en halvtimme. Man rider först längs sjön, sen genom skogen över ett hygge och sen en bit på skogsstigarna. Därefter går man tvärs över vägen och genom en tajt liten gång som älgarna har trampat upp. Där är det blött. Bra träning för han som inte vill bli blöt om fötterna! Sen hoppar man över ett dike. Är man jag och Rafiki så velar man en stund, men när man väl är över så blir man störtlycklig över en sån sak! Sen går man genom skog igen, sedan i kanten av ett gärde och slutligen upp på grusvägen så man kommer fram nära stallet. På grusvägen är det en del vattenpölar och vi ägnade oss åt att gå i varenda en av dem! För att vara så kort så är det en väldigt varierad liten slinga. Den är extra trivsam i färggrann höstskog!

Red utan sällskap, så idag blir det bara öronbilder.