Jag minns att Rafikis mamma Abherleene var tokig i hundar, katter, får, ekorrar, shettisar och andra smådjur. Hon ville ta hand om alla. Delvis har det kanske gått i arv, för Rafiki älskar sin hund, som sagt. Inte för att man kan kalla Mozart för ett smådjur, men...
När jag kom på promenad med Mozart idag så kom Rafiki störtande fram till staketet.
Vi pratade med honom en stund. Sen gick vi vidare, men på vägen tillbaka gick vi förbi hagen igen.
Hästarna mumlade åt oss och tyckte vi skulle komma och hälsa på igen. Det hade vi dock icke tid till just då. Kul ändå att man är välkommen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar