Utesväng

Jo, man måste ju ut, som sagt. Så här års är det ofta precis att man hinner ut och hem igen innan det blir mörkt. För rider i mörkret det gör jag inte, chicken som jag är. Och rida på blankis är inte heller nån höjdare. Gråräkan, däremot, försökte övertyga mig om att "joråförtusan, jag har grepp, halkar inte, så vi springer järnet va?" Blev inget av med det. Inte på vägen i alla fall. Han fick springa på fruset gräs istället. Sen var vi i skogen. Min trogne fotograf försökte föreviga oss i skumrasket. Bra försök i alla fall.