Nu passar det igen!

Alldeles efter lägret ville Rafiki inte prata med mig. Han ville väl vara ledig. Idag passade det igen. Det var nära att jag fick en blöt lera- och dräggelblandad puss, men jag avstyrde den även om det var smickrande.

Han får vara ledig till söndag eller måndag beroende på väder.

...och dag 3

Tredje och sista dagen skulle vi ha enskilda lektioner. Jag hade den första tiden, kl 9. Vaknade kl 7 och upptäckte att det spöregnade, så jag störtade ur sängen för att gå ut och ta in Rafiki från hagen så han skulle torka. Men det hade Carina redan gjort! Så snällt!

Lektionen tillägnades centrering helt och hållet. Anki frågade var i kroppen jag har drivningen (skänkeln var inte rätt svar) och var i kroppen jag har förhållning/stopp (inte i tygel/hand!) Allt sitter egentligen i det som kallas kraftcentrum inom CR. Styrningen sitter i de tänkta bollarna under sittbenen och i polkagrisstången. Jag provade och det funkar hur bra som helst. Start, stopp, bakåt och åt sidan helt utan att använda armar eller ben. På Ankis fråga om jag har nån grej som jag jobbar mycket med så var svaret naturligtvis bakdelsvändning. Vi klurade lite och till slut så funkade det kalasbra med en bild som vi hittade på. När jag skulle göra bakdelsvändning till vänster lät jag höger sittben gå mot hästens vänstra öra, och tvärtom. Det är riktigt flummigt, men det funkar!

Vi kollade på övriga gångarter. Galoppen var okej, men hon tyckte att jag spände mig och svankade i lättridningen, så jag fick trava nedsuttet utan stigbyglar. Tacka för att jag blir avslappnad och kommer ned i sadeln då, annars drattar jag ju av! :-) Nåja, även lättridningen blev bättre efter det. Efter lektionen tog vi en promenad. Det var läge för att testa vattenpölar igen. Han gick i dem om jag bad om det, men om han hade ett val så gick han helst bredvid. Det gör inget.



Han var så tålmodig och duktig hela helgen som stod ut med ny miljö, nya hästar, nya människor, nytt ridhus, ny instruktör, ensam i utebox, tre dagar i rad i ridhus...Han är ju faktiskt bara fyra år. Det gick jättelätt att lasta när vi skulle hem och han stod som ett ljus hela vägen. Och det syntes att han tyckte det var jätteskönt att komma ut till Akrena i stora stora hagen hemma igen.

Den gråa fläcken är Rafiki och den bruna är Akrena. Äntligen är allt som vanligt igen, tycker de.

Dag 2, annat...

Jag var till Vretstorp och hälsade på förstås, när jag ändå var i krokarna. Jag känner mig alltid lika välkommen dit, vilket är jättekul. Både av Karin och av Abherleene. Ab kommer fram direkt och vill bli kliad. Hon motar bort Scooby Doo och Mattias, för jag är ju där och hälsar på henne och inte dem, tycker hon! Hon är nästan vit nu, förutom fräknarna då. Det är skönt att se henne ibland. Karin tycker att Scooby är trög och tung att rida jämfört med Ab, som är som en smörklick i händerna. Jag kan tänka mig det. Men hon får säkert kläm på dem båda två så småningom. Hon har anlitat en dressyrinstruktör.
Jag fick tillbaka Easybootsen, för Karin använder dem inte. Hmm...vad ska jag göra med dem då? Ta av Rafiki skorna och köra med bootsen eller ska jag kränga dem på Tradera? Tål att funderas på.

Karin, Scooby Doo och Abherleene. Shettisen Mattias hade väl tröttnat och gått iväg.

Kom tillbaka till Markebäck i tid till middagen. Efter middagen tog vi en promenad. Jag och Lovisa hade visst lite högre tempo så de andra kom efter oss. Lovisa frågade varför jag inte rider AR, när jag ändå verkade vara lite insatt och intresserad. Efter lite tänkande fick jag erkänna att jag inte har det tålamodet som krävs. Tyvärr. Även om jag förstår tankesättet och till stora delar håller med. Det går lite för långsamt helt enkelt. Sen hade vi långa intressanta diskussioner om allt möjligt. Hemma igen fick jag prova Ankis Hectorsadel. Det är en bladsadel som är ytterst lämplig för distans. Den var jätteskön men glappade i bakkanten. Vi pratade om alternativa distanssadlar i olika prisklasser. Jag klarar mig med Dakotasadeln ett bra tag, så det är ingen kris, men det är bra att prova och kolla vad som finns att välja på.




Lyckligtvis var en av hagarna ledig under natten, så han fick vara ute. Carina och Sannas hästar Missy och Superman var i hagen intill.

Dag 2...

Frulle dag 2. Det är himla mysigt att vara på läger och bara vara hästägare 24 timmar om dygnet.

Dag 2 inleddes med löshoppning. Rafiki stod först på tur så han fick hjälpa till att bygga bana.

Anki, Rafiki och Helene bygger bana.

Han drog en riktig uppvisning med hög svans och fullt ös i ridhuset. Varje gång han hoppade så tittade han på oss och bad om beröm. Vilket han också fick förstås!

Han fick stå i sin utebox till efter lunch då det var dags för centreringslektion i grupp i kombination med working equitation-hinder. De skilde sig inte så mycket från trail tyckte jag, men det blev faktiskt svårt för mig att öppna grindar och hälla vatten ur en kanna till en annan kanna (we-biten) och samtidigt putta små tänkta bollar med sittbenen och hålla en inbillad ballong på huvudet (cr-biten)...

Karin som köpte Abherleene var och tittade på lektionen. Hon gillar Rafiki megamycket och jag hoppas att åsynen av honom gör att hon får loss tummen och verkligen tar föl så vi får ett småsyskon! :-)

Hagen

Vi hade två små hagar att turas om i. Eftersom Rafiki inte kände någon av de andra hästarna och hagarna var ganska små, så fick han vara ensam i sin. Här är Kungen i hagen intill.

Rafiki har alltid varit social, men de här dagarna var han alldeles extra. Han pratade och mumlade när jag pysslade med honom, mufflade i mitt hår och när han var ensam ute så började han tjuta när jag försvann utom synhåll. Mys!

Hannapanna

I egen utebox vägg i vägg med Rafiki bodde Hannami. Hon var på Markebäck för att betäckas med Lasandos. Hon hävde sig upp över väggen för att prata med Rafiki.

"Hallå? Är det nån hemma på andra sidan?"

Han hävde sig upp från sin sida, så stod de där näsa mot näsa. Jag gick runt och pratade med henne genom boxgallret. Kallade henne för Hannapanna. Hon var jättegullig och social och ville ha sällskap hela tiden. Jag kunde ha tagit med henne hem med bebis i magen och alltihop.

Dag 1 på lägret

Vi åkte och åkte och åkte...det tog nästan två timmar att komma fram till Markebäck. Strax efter Örebro blev det ett hiskligt liv i transporten. Stannade för att kolla. Han hade slut på hö i hönätet och det var snålt, tyckte han. Hur mycket han än slet i nätet så kom det inget mer hö.



Väl framme i Markebäck fick han motellrum (=utebox) nummer 8. Bredvid araben Myluck och kallblodstravaren Kungen.

Vi har haft en lektion med Lovisa som instruktör. Vi var fyra stycken i ridhuset och vi jobbade med rygg och nacke på oss själva och hästen. Vi gjorde även lite vändningar med hjälp av en bild av en kula i kraftcentrum och en polkagrisstång i kroppen. Intressant och bra för min ländrygg som gärna vill svanka. Rafiki tyckte det blev tråkigt på slutet för han fick inte göra så mycket. Vi tog en promenad vid hand, sen fick han vara ute i hagen några timmar.

Badat!

Albin har hjälpt mig bada Rafiki. Rafiki och Albin har inte träffats på länge så Rafiki tog tillfället i akt att spexa och försöka impa lite. Vilket han lyckades med. Jag hörde kommentarer som "Vilken gummitarzan han är!" eller "Fan va smart!" Det sista när Rafiki stod och drog och slet i locket till havretunnan.

Nåväl, vi stod utanför stallet och duschade, tvålade in och sköljde av honom.

Han har inga problem alls med att bli duschad, förutom i ansiktet. Att det kommer vatten ur slangen är helt okej, men den är läbbig när den ringlar på marken. Han fick vatten i ena örat och det tyckte han var ganska äckligt. Det dröjde länge innan örat stod upp som vanligt igen. Han lekte med vattenslangen så han fick en kallsup.

Sen fick han stå i stallet och blir torkad, inkladdad med cowboy magic och sprayad och smord med diverse medel. Han halvsov och njöt i fulla drag. Vi visade Albin hur targeten funkar.

Rafiki var silvrig på kroppen med gnistrande vit svans när jag släppte ut honom. Hoppas det förblir så tills vi ska på läger!

Skogen och myggorna

Klättrat på hygget, på stenar, upp och ned i backarna. Galopperat på stigen, slingrat runt träden... Pratade högt och tydligt på hygget så att grävlingarna inte skulle bli överraskade och arga.

Allt funkade bra. Idag gjorde han klockrena bakdelsvändningar åt båda hållen. Jag har fortfarande väldigt stora gester i galoppfattningarna, så nästa projekt blir att minska ned på dem tills han fattar för bara sitsen.

På väg hem gick han nästan omkull. Det var spårigt och han fastnade med ena hoven, gick ned på knä, men hävde sig upp på rätt köl. Instinktivt drog jag fötterna ur stigbyglarna och satt still utan att luta åt nåt håll eller ta i tyglarna. Så det gick bra ändå.

Annat

Just det. Jag hade ju ett mål om att rida det där dressyrprogrammet på Rafikis fyraårsdag. Det funkade. Jag gjorde det inte just den dagen för att jag jobbade då, men det funkar. Himla fint. Nu lär jag ha ett nytt mål till nästa år?!

Sen den här damen.

Respekt så ini helskotta! Vilken tjej. Linde von Rosen var en svensk grevinna som gjorde långritter i Europa på 1920-talet. Hon är omtalad framför allt för att ha ridit från Stockholm till Rom på 30 dagar. Ensam ung tjej på 20-talet! Då är man bannemig grymmast i stan. Hon dog 98 år gammal år 2000. Hennes utrustning finns på Livrustkammaren i Stockholm. Nu har jag hittat två begagnade böcker som hon har skrivit. Hoppas de kommer snart!
Mer om Linde.

Hundra till noll!

Vi har haft en underbar ridstund i paddocken.

Tränat bakdelsvändning som var svårare åt höger än åt vänster. Kringelikrokar, ställning, böjning, styra med nästan bara ytterhjälper, backa runt ett mönster. Han hamnade i "Kan själv-tillstånd" och skulle börja chansa och gissa och lösa uppgiften. Jag älskar den egenskapen, men ibland blir det lite konstigt. Under tiden som vi backade runt mönstret så tränade vi på att vänta. När jag släpper tyglarna ska han stanna och vänta tills jag säger vad vi ska göra. Det var den detaljen som gjorde skillnaden i grinden för ett par veckor sen. En "kan själv"-häst kan behöva lära sig att vänta.

Vänta...

Sen galopperade vi på böjda spår. Jag förekom honom när jag kände att han tänkte bryta av, så vi fick några volter till slut. Jätteroligt. Och stoppen. Jösses. På bilden ser det inte så stiligt ut kanske, men själva känslan av att komma i galopp och med bara en utandning och ett tramp i stigbyglarna så smack! Han tvärstannade! Så fränt. Hundra till noll på en meter. Lycka!

Det syns inte på bild förstås, men här har han just tvärnitat.

Fyra!

Idag är det födelsedag igen! Rafiki fyller fyra. Jag kommer ihåg när han fyllde ett år. Då var han i Hedemora. Jag var där och vi mätte honom. Han var 135 cm! Jag blev alldeles förskräckt och tänkte vad ska jag göra om han bara blir 145cm eller nåt sånt. Men han har vuxit nästan två decimeter sen dess så det är ingen fara.

Ösregn

Jag väntade till kvällen idag så att det skulle vara mindre varmt och mindre fråtigt när jag skulle rida. Men när jag var i stallet så började det regna och regnet tilltog så jag fick ge upp ridplanerna. Tur ändå att vi inte hann iväg! Rafiki skulle nog inte ha nåt emot det men det skulle jag.

Vi lekte i stallet istället. Stretchade, böjde och framför allt lekte vi med targeten, som han tycker är så kul!

Gjorde ett försök att apportera handduken. Han lyfte bara upp den och viftade med den.

Sen verkade det som han tyckte det var skönt att komma ut i svalkande fråtfritt regn.

Inte så spännande

Men det är bara bra. Equiterapeuten Zandra hittade inga spänningar, inga ömma fläckar, inga konstigheter alls på hela Rafiki. Han bara njöt och gäspade och halvsov dräglande medan hon jobbade. Lika oförskämt frisk och välmående som när Cassandra var här och masserade i våras. Helt o-spännande enligt Zandra. Fast med glimt i ögat förstås. Jamendåså. :-)

Bra häst klarar sig själv

När man är en häst som är biten av fråt och ens människa köper medel och kletar på en som inte hjälper, ja, då får man klara sig själv. Då kan man prova lite olika grejer som man hittar ute och kladda ned sig med det. Kåda till exempel. Det är bra. Bildar ett tjockt ogenomträngligt lager som varken fråt, ryktborstar eller hästshampoo rår på. Listigt!

Slut på friden!

Nu är Rafikis sommarlov slut. Det är så skönt att han faktiskt kan gå i hagen en vecka och sedan ändå vara vettig när man sätter igång igen. Jag har köpt "Bromsolja" på Hästsportbutiken, men nja, den har inte precis avsedd effekt.
Vi har varit i skogen och på grusvägen och hygget. Han känns jättefin på alla sätt. Vi har lekt distans men även jobbat lite i sanden.
Vi såg en grävling. Den kom vaggande emot oss genom snåren. Jag blev fundersam vad som skulle hända. Rafiki blev jätteintresserad. "Kolla en grävling!" Men grävlingen tvärvände och vaggade tillbaka under sin rishög eller vart den nu kom ifrån.

Sommarlov

Det är så svårt att låta bli, men nu har jag i alla fall gett Rafiki en veckas sommarlov.

Jag har varit där och pysslat. Trasslat ut halm ur man och lugg, smort myggbett och kletat på solkräm och sånt. Han lägger gärna huvudet på min axel och står och dåsar. Mys!

I morgon har han dock haft en hel vecka ledigt, då ska vi igång igen. Jag har köpt nytt träns och monterat på bettet på. Det ska invigas imorrn!

Somrigt värre

Det är trevligt med sommar. Varmt och ljust och soligt och fråtigt. Rafiki och jag begav oss till ridbanan. Träningen gick bra men vi gav upp på grund av våra små ovänner. Fråt! Sen sprang vi på grusvägen. Samma där. Fråt fråt fråt! Han var ganska irriterad och vi jagade bromsar allt vad vi orkade. Sen travade vi snabbt på grusvägen. Han kopplade rätt snabbt att då kan man slippa undan dem. Så det blev lite springigt. Sen in i skogen och då fick vi vara ifred.



Han är så rolig! Jag styrde runt och vi var på ställen där det nästan var omöjligt att gå. När jag stannade och kliade mig i huvudet och funderade på vart stigen tog vägen så tog han sig en fika. "Det är ju du som kör..."



Vi red i skogen en stund och sen gick vi i åkerkanten ut från skogen. När vi kom tillbaka ut på grusvägen ville han springa igen. Så det fick han. Vi var svettiga när vi kom hem.