Soliga slöa söndag

Rafiki och jag tog en stilla skogstur alldeles för oss själva. Vad mysigt det är! Vi stövlade runt i skogen och luktade på mossan. Rafiki frumsade och frustade och tyckte det var skönt.
Jag gjorde några vändningar, men annars försökte jag bara ta det lugnt.
Pling sa det och då ver man ju vad det är. Han tappade vänster framsko. Och Matti kommer inte förrän på fredag. Undrar just om jag ska prova Easybootsen nu då?



När vi kom hem tog jag fram targeten. Det var länge sen. Den gillar han fortfarande!

Heldag!

Vi åkte mot Ransta halv elva på förmiddagen och kom hem fyra på eftermiddagen. När vi åkte från Ransta var vi jättetrötta, men när vi kom hem var Rafiki pigg igen och jag var fortfarande trött. Rafiki och Nisse fick åka i samma transport och det gick jättebra. De börjar bli riktiga vänner. När den ena försvinner utom synhåll så blir den andre bekymrad.

Vi har fått vinterläxa av Mia. Vi ska träna på: (skriver fort så jag ska komma ihåg det själv)
Vändningar. Rak häst, korsande framben. Flytta bogar.
Flytta bakdel. Detta gjorde vi på volt, men det kan man ju lika gärna göra på rakt spår.
Böja för innerskänkel utan tygelkontakt.
Skritta och trava över bommar i stjärnmönster. I själva verket går man då på ett fyrkantigt spår.

Pleasureridning. Det tränar vi på när vi är flera. Att rida om och ridas om och gå i samma form och takt i alla gångarter. Rafiki protesterade i högerfattningen igen. Småbockade. Lösningen är att driva förstås. Nu var det ju på böjt spår så då går det väl an!

En rolig grej är att Rafiki har lärt sig förstå en sak som Mia säger. Nu är det ju westernridning det gäller och då pratar man självklart "amrekanska". När Mia tycker att vi gör en övning bra, så utbrister hon "Very nice!" och då är hon nöjd och då är man klar och då kan man sluta med det man gjorde och slappna av och ta det piano. Har Rafiki räknat ut. Hur bär han sig åt?

Det var jättekul. Som vanligt. Hon sa en massa bra saker. Hon berättade bland annat att hon har en röd tråd i sin träning. Och den, förklarade hon med målande gester, leder rakt upp mot stjärnorna! Härliga människa!

Snuttjulle

Dagens aktivitet var först lite ridhusridning, sen att prova att lastas ihop med Nisse eftersom de ska åka tillsammans i morgon. Ridningen gick jättebra. Vi red olika ridvägar i olika gångarter och jobbade en hel del med sidförflyttningar idag. Det blev både skänkelvikningar, sidepass, twotrack och öppna. Gick som smort!
Medan vi väntade på Tina släppte jag honom i ridhuset, så lekte vi. Det är jättekul!



Han följde när jag gick, svängde, sprang, stannade, backade. Det var svårare att stå still. Då måste man tugga på nåt. Och han får ju inte tugga på mig. Och inget annat fanns till hands. Utom knuten på repgrimman, vilken han med mycken möda och stort besvär lyckades få in i munnen. Sen började han tugga på den och fick ett dimmigt uttryck på ögonen. Snuttjulle!

Sen dök Tina upp och vi lastade illbattingarna tillsammans. Lastningen tog inte många sekunder. Sen åkte vi hem med Rafiki. De stod lugnt och fint i transporten så det ska nog gå bra. Man måste veta att Nisse är där för att se honom på bilden! Man ser stjärnen och lite av grimman.

Ute igen

Det var ett tag sen vi red ut. Det märktes idag. Det var så oerhört roligt att komma ut i skogen och galoppera på stigarna, så det var ärligt talat rätt så okontrollerat i början, men det lugnade sig sen. Kul att kunna rida ut igen!

Tömkörning igen...

Det var ju vaccination i tisdags och sen har jag varit borta så idag var första dagen han har gjort nåt vettigt sen i söndags.

Vi gick tillridhuset och kopplade på tömmarna. Då bar han iväg i ett "Jaja, det här kan jag"-tillstånd. Försökte få ordning på och minnas vad Anders lärde ut och gjorde väl ungefär tvärtom. Lyckades styra lite hjälpligt till slut och förutom att Rafiki blev arg en gång så gick det väl skapligt tror jag. Jag vet som inte riktigt vad jag ska göra och ärligt talat går det lite stick i stäv med hur jag lär mig att rida för ögonblicket. Att styra, ställa och hålla på nästan enbart med händerna liksom. Även om jag skulle använda sidepull eller liknande så inte främjar det här att jag vill rida nästan enbart med vikt? Tror jag. Jag kanske kommer att tömköra lite då och då som variation men det är inget jag kommer lägga ned tid på. Känner jag nu.

Årets Sarabesök

Idag kom vår förträffliga veterinär Sara på sitt årliga besök. Vaccination och tandkontroll stod på programmet. Rafiki kände igen henne! Han visste att hon tänkte stickas och ville inte prata med henne alls. Men hon är så van så hon fick in den där nålen så han blev snart slö, slapp och likgiltig. Han hade nån liten vass kant, men annars var allt bra. Vaccinationen fick han medan sederingen verkade så den märkte han väl knappt.

"Hon sticks och sen blir jag så trött..."

Han fick stå och sova i stallet en stund medan sederingen gick ur honom. Det var mysigt. Han glodde slött under tunga ögonlock och ville, men orkade inte, leka med mig.
Sen fick han gå ut igen. Han huttrade lite i regnet. Kan dessvärre inte ta på honom regntäcke för han tar bara av sig det. Får hoppas att han åt och sprang sig varm istället.

Blåsväder och bananer

Det var ett tag sen jag kunde lasta Rafiki helt utan hjälp. Han har börjat jazza omkring och "missa ingången" och ibland har han backat ut också. Eftersom han ska bli världens mest lättlastade häst, men råkar vara son till världens mest svårlastade häst, på mammas sida alltså, så antar jag att det är läge att jobba lite med det.

Jag hade handräckning idag, men det var enbart för att säkerställa att jag skulle få honom dit jag ville. Det blåste och jag fick hämta honom långt bort i hagen. Han var på blåshumör och sprätte och sprattlade och for. Jag gjorde lite flyttövningar för att få honom att fokusera.

Jag vill jobba med lastningen enligt principen "gör det lätt att göra rätt" plus att jag blandar in klickertekniken. I klickertekniken ingår ju belöning, oftast i form av morotsbitar. Just idag fanns inga morötter hemma, men däremot en banan som började bli brun. Beslöt att prova. Wow! Banan är superduper. Världens godaste hittills.

Nisse har lånat vår transport ett par gånger och han åker på spån, så det låg ett lager spån i transporten. Det var egendomligt. Det for omkring när han blåste på det och mjukt var det att stå på. Rafiki fick stå på rampen och blåsa och kolla och vela. Han fick vara ifred så länge han tänkte på att gå i transporten. När han började snegla på gräset eller gå bakåt, så bråkade jag med honom genom att flytta honom hit och dit eller driva honom mot transporten. Han fattade snart att han fick vara ifred så länge han fokuserade på att ta sig in i transporten. Han var aldrig uppjagad, utan letade bara eftertänksamt efter den lättaste utvägen. Snart kom han på vad det var: att gå in i transporten och stanna där. Jag ville spara det sista av bananen till nästa lastning så jag erbjöd honom knäckebröd. Men nää, det spottade han ut. Han ville ha banan! Vad rolig han är.

Vi stängde och åkte till en grusplan där han inte har varit. Lastade ur framåt. Jag kommer att göra så när jag åker utan medhjälpare. Rafiki tycker fortfarande att det är skitäckligt när man öppnar framluckan.

Han fick gå ut och äta lite gräs. Sen gjorde vi iordning för att lasta och åka hem igen. Han blev häpen. "Ska vi åka hem redan? Vi har ju inte gjort nåt?" Han stod med stora ögon och blinkade och tittade undrande. Det var en liten tvekan innan han klev på, men det tog inte många sekunder. Sen åkte vi hem, vände transporten innan han fick kliva ut och gå till hagen igen.
Kändes bra, men det tål att tränas på.

Cr-lektion i soliga paddocken

Jag lyckades bli den enda ridande på centrering för Annika idag. När jag insåg det ringde jag förtvivlat till henne för att stoppa henne så hon inte skulle åka hit i onödan. Då hade hon så dålig täckning att det inte gick att komma fram så jag fick springa iväg och möta henne vid ridhuset full av ursäkter fast det inte var mitt fel egentligen. Hon tyckte dock att när hon ändå var här så kunde vi väl ha en lektion så jag ringde Håkan som slängde sig iväg och fick dit Rafiki så fort som möjligt.

Annika frågade vad jag ville jobba med och jag valde olikheten i höger varv kontra vänster. Vi enades om att det ställs på sin spets i galoppfattningen så vi jobbade med det. Jag fick börja med kanelbullen i trav. Rafiki travade alldeles för fort så jag fick jobba med att tänka "uppåt" istället för "framåt" för att få form på honom. Vi gjorde det åt båda hållen. Det var tydligt att han puttade över mig i höger varv så jag fick jobba med att sitta jämnt på bägge sittbenen och styra honom med bäckenet. Vilken skillnad! Det skedde dock under hans protester i början. Sen en lång frustning och allt var bra igen.

Vi började med galoppfattning när jag bytte volt, i själva S-spåret i voltbytet. Han tog exakt två steg i höger varv, sen var det slut. Provade några gånger och fick en halv volt till slut. Resten gjorde vi på fyrkanten. Började med noob-fattning i hörnen och fick till uppgift att galoppera några steg, bryta av och fatta igen. Allt för att det är fattningen som är svår, inte att stövla på i galopp. När man väl har börjat så älskar Rafiki att galoppera och hela han är som en fråga "Ska vi? Nu? Nu då? Nu då?" Så jag behöver inte göra mycket när han väl är igång. Snart kunde vi göra högerfattningen jättelätt även på rakt spår.

Jobbade sedan med formen för att han inte ska gå av på mitten i fattningen. Jag fick forma mig själv. Instruktionen löd "Knyt ihop trosorna med behån. Framtill alltså!" Och när jag väl kom i min form så kom Rafiki i sin och fattningarna började med bakbenen och han höll sig i sin form, fast inte så länge. Det var jobbigt för honom. Så det ska vi jobba med till nästa gång. Om det blir att jag åker till Annika eller hur det ska bli. Återstår att se. Själv är jag helt frälst på centrerad ridning. Man hittar så enkla sätt att lösa saker och ting genom att ändra sig själv som ryttare. Det är effektivt, spännande och jätteroligt! Och det passar alla oavsett vilken disciplin man räknar sig till annars.

Sen red vi hem. Pysslade om honom i stallet. Årets alsikesår börjar bli besvärliga. Vad eländigt det är med det där. Smorde ordentligt med solskydd. Det är inte alla som går med solskyddsfaktor 30 så här långt in i oktober!

Han gick raka vägen fram till karet när han kom ut i hagen. Det skramlade så jag måste kolla om nåt hade ramlat ned i vattnet. Det var stora isbitar! Måste ha varit riktigt kallt inatt.

Torsdagsmys!

Det är nåt speciellt med de där gångerna då man är ensam med sin häst. Inget kan störa och vi är så nära man kan komma till att bli ett med hästen.

Det började bra från början. Jag gick ut i hagen och pratade i mobilen så jag kunde inte ta på honom grimman. Han fick helt enkelt följa med utan grimma och det gjorde han hela vägen. Det gillar jag som bara den!

Vi promenerade till ridbanan. Jag tycker att det är bra att promenera med en sån häst som Rafiki. Man får tillfälle att diskutera med honom då. Jag var petnoga med grejer som att inte tugga på saker och inte dra omkring och äta gräs när jag ledde honom. Han hajade blixtsnabbt. Det får man säga till hans försvar, att smart det är han verkligen.

"Jag får inte rycka i dina kläder."

"Nej, det får du inte."

"Och jag får inte dra omkring med dig och äta gräs."

"Nej det får du inte heller."

"Okej!"

Skitunge. Han var lika glad för det. Han dansade vidare som om det var det självklaraste i världen.

Sveriges vackraste ridbana är inte helt fel nu heller, med färggranna träd och höstsol. Där var vi alldeles för oss själva idag. Jag tränade på min sits, vi gjorde framdels- och bakdelsvändningar, ryggade, gjorde skänkelvikningar och något som någon gång i bästa fall kommer kunna påminna om öppnor. Jag provade att gå i twotrack längs långsidan. Det gick bra. Då ställde jag bara lite och vi fick några fina steg i sluta. Wow!

En stund blev det fullt i arabhuvudet och då lät jag honom springa. Jag styrde och han stövlade på i en trav som kanske inte såg så snajsig ut, men jag förstod att han behövde det. Han sprang några varv på fyrkanten och diagonalerna, sen plötsligt utan att jag bad om det formade han sig och började trava balanserat. Klar att börja jobba igen då.

Han fattade galopp från stillastående. Stannade smack där jag ville. Jag släppte tyglarna och styrde med bara vikten. Han var med mig till max (förutom att han var lite "på" men det gillar jag!) och jag berömde och berömde och berömde och han fick jättemånga nobelpris och på sitt enkla sätt så tyckte han bara att allt var kul.

Det låter väl som om vi höll på jättelänge, men det var inte ens en timme. Allt satt klockrent från början. Sen gick vi hem. Då skulle han också gå fint. Han var så nöjd med sin insats och ville verkligen pilla lite i mina kläder, men han behärskade sig själv utan att jag behövde säga ifrån.

Stretchade hemma och sen fick han gå ut. Han stod kvar innanför grinden och tittade när jag gick. Vilken härlig dag med bästa hästen!

Rafikis note to self

"Det är inte vidare smart att tugga på tömkörningsinstruktören."

Annars var dagens kurs jättekul. Det är svårt men roligt att tömköra. Jag har lärt mig en del knep, bland annat att styra hästen som en skottkärra. Anders är en fantastisk pedagog både för hästar och människor.

Han kommer tillbaka i början av december så jag ska försöka hinna köra några gånger innan dess.

Det är helt suveränt vilka bra mobilbilder jag tar.

Sista dagen före jakten

I morgon börjar älgjakten och vi håller oss ute ur skogen de närmsta veckorna. Om inte annat så för att inte skrämma bort älgarna för jägarna.

Rafiki och jag har ridit med Tina/Nisse och Ulrika/Akrena idag. Det blev en tur på ca en timme.

Rafiki är ovan med att rida med sällskap och var virrig i början. När jag väl kom upp efter att han hade jazzat klart så taktade han och bar sig åt. Jag skämdes för min ouppfostrade häst och blev arg på honom. Det kanske var orättvist med tanke på att han är ung och ovan. Så var det i alla fall. Han slutade nästan helt att takta efter ett tag och vi fick till slut en trevlig tur i färggrann höstomgivning.

Tömkört lite

Ulrika instruerade i tömkörning inför kursen i nästa vecka. Det var ganska svårt (för mig alltså!) men Rafiki skötte sig fint.

Tina provade också.

Snart mörkt!

Vi gav oss iväg sent och hann precis med en tur i skogen och hem innan det blev mörkt.

I skogen med Nisse

Idag fick vi sällskap av Tina och Nisse till skogen. Rafiki ville spela Allan ibland men jag tror att han mest tyckte det var kul med sällskap.

Wow

Det här är grymt. Inte många förunnat att få Waho-trofén!

Rafiki westerndebuterar

Så har vi då varit i Vansbro och tävlat fyra klasser i westernridning.

Det var så roligt och gick så bra och det ska vi självklart göra fler gånger!

När jag skulle rida fram var han bortom vett och sans, men Linnea klok som vanligt skaffade fram en longeringslina och lät honom sprattla av sig.

I collecting ring tittade han storögt omkring sig, men blev lite otålig emellanåt. Första klassen var western riding som jag har tränat på en hel del. Domaren, våran fröken Mia och hennes sekreterare, klubbordförande Ulla, satt precis där jag skulle börja rida. Jag tänkte dock inte på dem så då gjorde inte Rafiki det heller. Han som hade varit rastlös och lite nervös fokuserade totalt när det väl var allvar. Vi kom tvåa i den klassen! Det är inte klokt. Hans första tävling nånsin i hela sitt liv.

Nästa klass var horsemanship, där ryttarens sits, ridning och inverkan på hästen bedöms. Först gör man ett litet mönster individuellt och sedan rider alla på fyrkanten så att domaren kan se.

Vid prisutdelningen väntade jag i evigheter på att vi skulle nämnas. Till slut var det bara ettan och tvåan kvar. Tvåan var nån annan. Vi vann den andra klassen han nånsin har tävlat i hela sitt liv och fick springa ärevarv. Helt vansinnigt.

Den tredje klassen var pleasure då alla är inne på banan och hästen bedöms. Vi fick här placering fem av fem. Det gör inget för vi hade ändå 70,5 poäng. Alla börjar med 70 poäng, sedan drar domaren av eller plussar på. Så vi låg på plus ändå och alldeles efter de andra.

Efter att ha ridit tre klasser i rad utan att sitta av, fick Rafiki en paus och gå in i sin box och käka hö igen. Vi tittade på två klasser , sedan var det lunchuppehåll och efter det dags för vår fjärde och sista klass: trail, min favorit! Det roligaste med den var att se Rafikis reaktion när han insåg att vi skulle rida en gång till. Han blev alldeles till sig. Så det var tydligen kul!

Det var elva startande i klassen. Vi fick avdag på två saker. Först bron. Han gick upp på bron, men när han såg att det låg en skrittbom efter den så klev han helt enkelt ned på sidan av bron. Så bron är inte nåt problem, bommen efter bron är det. Så det fick vi minuspoäng för. Sen gick allting bra förutom att vi fick ett islag på en travbom, vilket också ger minus. Konserpentinerna och ryggningen gick kalasbra. I trailen fick vi en sjunde placering. Jag är jättenöjd att det här var Rafikis första tävling och han placerade sig i alla fyra klasserna och till och med vann en av dem!

Provtur och dusch

Vi tog en liten tur i nya transporten. Rafiki var misstänksam först. Det var ju inte HANS transport. Han gick in och stod och tittade ut genom fönstret och såg förvånad ut. Vi åkte en sväng och den gick jättebra.
När vi kom hem skulle vi prova fronturlastningen. Jag öppnade överluckan. Då svajade hela transporten till och det hördes frumsande ljud därinifrån. Stackarn, han lev jätterädd! Jag började skratta och då sträckte han på sig för att se ut vad som stod på.

Sen blev det en grundlig dusch. Gjorde en fläta för att dölja det som Meissel har tuggat av i Rafikis man. Det gick inte. Det var snyggt så länge det satt, men så fort han rörde sig så åkte det ur. Får försöka få det att lgga någorlunda bara. Nu är han ensam i stallet inatt. Det är nog ingen fara.