Mutter och morr och en blöt häst

Hur glad blir man när man kommer till stallet och har tid i ridhuset om en halvtimme, regnat öser ner, det är kolsvart ute och man inser att de har öppnat hagarna så att hästarna är en halv kilometer bort i regn och becksvart mörker. Utebelysningen funkar inte så man får ställa bilen på tomgång med hellyset på. Sen trevar man och halkar omkring i nattsvarta mörkret och funderar på vilka andra stall det finns att hyra in sig på i närheten.
Nej man blir inte så glad, nej. Sen kommer man en halvtimme försent till sin bokade tid fortfarande på ett rysligt dåligt humör. Väl där kravlar man sig upp på sin gråa springare...och så är allt frid och fröjd igen!

Vi har gjort Mias läxa, jättenyttigt. Flyttat framdel och bakdel, format och travat lååångsamt. Nåja för det mesta i alla fall. Grejade lite med stjärnbommarna också. De är kul!
Han tog fel galopp i vänster varv först, men det blev bra sen. När jag sa "Bra!" så bröt han av, så vi har tränat på att galoppera fast jag säger "bra". Det går det med. Han kortade upp sig så galoppen blev mera uppåt än framåt trots att jag inte höll i honom det minsta. Nog för att man vill ha en samlad häst, men det där var lite väl. :-)

När vi var klara ville han inte gå ut ur ridhuset. Han hade fått nog av regn och mörker. Skrutten. Vi gick hem i alla fall och när vi var klara i stallet ville han inte gå ut därifrån heller. Det var alldeles för blött! Han gick raka vägen in i ligghallen och stannade där. Klokt, tycker jag.
Ska skaffa sånt där ridregntäcke att skydda sadeln med.

Soliga slöa söndag

Rafiki och jag tog en stilla skogstur alldeles för oss själva. Vad mysigt det är! Vi stövlade runt i skogen och luktade på mossan. Rafiki frumsade och frustade och tyckte det var skönt.
Jag gjorde några vändningar, men annars försökte jag bara ta det lugnt.
Pling sa det och då ver man ju vad det är. Han tappade vänster framsko. Och Matti kommer inte förrän på fredag. Undrar just om jag ska prova Easybootsen nu då?



När vi kom hem tog jag fram targeten. Det var länge sen. Den gillar han fortfarande!

Heldag!

Vi åkte mot Ransta halv elva på förmiddagen och kom hem fyra på eftermiddagen. När vi åkte från Ransta var vi jättetrötta, men när vi kom hem var Rafiki pigg igen och jag var fortfarande trött. Rafiki och Nisse fick åka i samma transport och det gick jättebra. De börjar bli riktiga vänner. När den ena försvinner utom synhåll så blir den andre bekymrad.

Vi har fått vinterläxa av Mia. Vi ska träna på: (skriver fort så jag ska komma ihåg det själv)
Vändningar. Rak häst, korsande framben. Flytta bogar.
Flytta bakdel. Detta gjorde vi på volt, men det kan man ju lika gärna göra på rakt spår.
Böja för innerskänkel utan tygelkontakt.
Skritta och trava över bommar i stjärnmönster. I själva verket går man då på ett fyrkantigt spår.

Pleasureridning. Det tränar vi på när vi är flera. Att rida om och ridas om och gå i samma form och takt i alla gångarter. Rafiki protesterade i högerfattningen igen. Småbockade. Lösningen är att driva förstås. Nu var det ju på böjt spår så då går det väl an!

En rolig grej är att Rafiki har lärt sig förstå en sak som Mia säger. Nu är det ju westernridning det gäller och då pratar man självklart "amrekanska". När Mia tycker att vi gör en övning bra, så utbrister hon "Very nice!" och då är hon nöjd och då är man klar och då kan man sluta med det man gjorde och slappna av och ta det piano. Har Rafiki räknat ut. Hur bär han sig åt?

Det var jättekul. Som vanligt. Hon sa en massa bra saker. Hon berättade bland annat att hon har en röd tråd i sin träning. Och den, förklarade hon med målande gester, leder rakt upp mot stjärnorna! Härliga människa!

Snuttjulle

Dagens aktivitet var först lite ridhusridning, sen att prova att lastas ihop med Nisse eftersom de ska åka tillsammans i morgon. Ridningen gick jättebra. Vi red olika ridvägar i olika gångarter och jobbade en hel del med sidförflyttningar idag. Det blev både skänkelvikningar, sidepass, twotrack och öppna. Gick som smort!
Medan vi väntade på Tina släppte jag honom i ridhuset, så lekte vi. Det är jättekul!



Han följde när jag gick, svängde, sprang, stannade, backade. Det var svårare att stå still. Då måste man tugga på nåt. Och han får ju inte tugga på mig. Och inget annat fanns till hands. Utom knuten på repgrimman, vilken han med mycken möda och stort besvär lyckades få in i munnen. Sen började han tugga på den och fick ett dimmigt uttryck på ögonen. Snuttjulle!

Sen dök Tina upp och vi lastade illbattingarna tillsammans. Lastningen tog inte många sekunder. Sen åkte vi hem med Rafiki. De stod lugnt och fint i transporten så det ska nog gå bra. Man måste veta att Nisse är där för att se honom på bilden! Man ser stjärnen och lite av grimman.

Ute igen

Det var ett tag sen vi red ut. Det märktes idag. Det var så oerhört roligt att komma ut i skogen och galoppera på stigarna, så det var ärligt talat rätt så okontrollerat i början, men det lugnade sig sen. Kul att kunna rida ut igen!

Tömkörning igen...

Det var ju vaccination i tisdags och sen har jag varit borta så idag var första dagen han har gjort nåt vettigt sen i söndags.

Vi gick tillridhuset och kopplade på tömmarna. Då bar han iväg i ett "Jaja, det här kan jag"-tillstånd. Försökte få ordning på och minnas vad Anders lärde ut och gjorde väl ungefär tvärtom. Lyckades styra lite hjälpligt till slut och förutom att Rafiki blev arg en gång så gick det väl skapligt tror jag. Jag vet som inte riktigt vad jag ska göra och ärligt talat går det lite stick i stäv med hur jag lär mig att rida för ögonblicket. Att styra, ställa och hålla på nästan enbart med händerna liksom. Även om jag skulle använda sidepull eller liknande så inte främjar det här att jag vill rida nästan enbart med vikt? Tror jag. Jag kanske kommer att tömköra lite då och då som variation men det är inget jag kommer lägga ned tid på. Känner jag nu.

Årets Sarabesök

Idag kom vår förträffliga veterinär Sara på sitt årliga besök. Vaccination och tandkontroll stod på programmet. Rafiki kände igen henne! Han visste att hon tänkte stickas och ville inte prata med henne alls. Men hon är så van så hon fick in den där nålen så han blev snart slö, slapp och likgiltig. Han hade nån liten vass kant, men annars var allt bra. Vaccinationen fick han medan sederingen verkade så den märkte han väl knappt.

"Hon sticks och sen blir jag så trött..."

Han fick stå och sova i stallet en stund medan sederingen gick ur honom. Det var mysigt. Han glodde slött under tunga ögonlock och ville, men orkade inte, leka med mig.
Sen fick han gå ut igen. Han huttrade lite i regnet. Kan dessvärre inte ta på honom regntäcke för han tar bara av sig det. Får hoppas att han åt och sprang sig varm istället.

Blåsväder och bananer

Det var ett tag sen jag kunde lasta Rafiki helt utan hjälp. Han har börjat jazza omkring och "missa ingången" och ibland har han backat ut också. Eftersom han ska bli världens mest lättlastade häst, men råkar vara son till världens mest svårlastade häst, på mammas sida alltså, så antar jag att det är läge att jobba lite med det.

Jag hade handräckning idag, men det var enbart för att säkerställa att jag skulle få honom dit jag ville. Det blåste och jag fick hämta honom långt bort i hagen. Han var på blåshumör och sprätte och sprattlade och for. Jag gjorde lite flyttövningar för att få honom att fokusera.

Jag vill jobba med lastningen enligt principen "gör det lätt att göra rätt" plus att jag blandar in klickertekniken. I klickertekniken ingår ju belöning, oftast i form av morotsbitar. Just idag fanns inga morötter hemma, men däremot en banan som började bli brun. Beslöt att prova. Wow! Banan är superduper. Världens godaste hittills.

Nisse har lånat vår transport ett par gånger och han åker på spån, så det låg ett lager spån i transporten. Det var egendomligt. Det for omkring när han blåste på det och mjukt var det att stå på. Rafiki fick stå på rampen och blåsa och kolla och vela. Han fick vara ifred så länge han tänkte på att gå i transporten. När han började snegla på gräset eller gå bakåt, så bråkade jag med honom genom att flytta honom hit och dit eller driva honom mot transporten. Han fattade snart att han fick vara ifred så länge han fokuserade på att ta sig in i transporten. Han var aldrig uppjagad, utan letade bara eftertänksamt efter den lättaste utvägen. Snart kom han på vad det var: att gå in i transporten och stanna där. Jag ville spara det sista av bananen till nästa lastning så jag erbjöd honom knäckebröd. Men nää, det spottade han ut. Han ville ha banan! Vad rolig han är.

Vi stängde och åkte till en grusplan där han inte har varit. Lastade ur framåt. Jag kommer att göra så när jag åker utan medhjälpare. Rafiki tycker fortfarande att det är skitäckligt när man öppnar framluckan.

Han fick gå ut och äta lite gräs. Sen gjorde vi iordning för att lasta och åka hem igen. Han blev häpen. "Ska vi åka hem redan? Vi har ju inte gjort nåt?" Han stod med stora ögon och blinkade och tittade undrande. Det var en liten tvekan innan han klev på, men det tog inte många sekunder. Sen åkte vi hem, vände transporten innan han fick kliva ut och gå till hagen igen.
Kändes bra, men det tål att tränas på.

Cr-lektion i soliga paddocken

Jag lyckades bli den enda ridande på centrering för Annika idag. När jag insåg det ringde jag förtvivlat till henne för att stoppa henne så hon inte skulle åka hit i onödan. Då hade hon så dålig täckning att det inte gick att komma fram så jag fick springa iväg och möta henne vid ridhuset full av ursäkter fast det inte var mitt fel egentligen. Hon tyckte dock att när hon ändå var här så kunde vi väl ha en lektion så jag ringde Håkan som slängde sig iväg och fick dit Rafiki så fort som möjligt.

Annika frågade vad jag ville jobba med och jag valde olikheten i höger varv kontra vänster. Vi enades om att det ställs på sin spets i galoppfattningen så vi jobbade med det. Jag fick börja med kanelbullen i trav. Rafiki travade alldeles för fort så jag fick jobba med att tänka "uppåt" istället för "framåt" för att få form på honom. Vi gjorde det åt båda hållen. Det var tydligt att han puttade över mig i höger varv så jag fick jobba med att sitta jämnt på bägge sittbenen och styra honom med bäckenet. Vilken skillnad! Det skedde dock under hans protester i början. Sen en lång frustning och allt var bra igen.

Vi började med galoppfattning när jag bytte volt, i själva S-spåret i voltbytet. Han tog exakt två steg i höger varv, sen var det slut. Provade några gånger och fick en halv volt till slut. Resten gjorde vi på fyrkanten. Började med noob-fattning i hörnen och fick till uppgift att galoppera några steg, bryta av och fatta igen. Allt för att det är fattningen som är svår, inte att stövla på i galopp. När man väl har börjat så älskar Rafiki att galoppera och hela han är som en fråga "Ska vi? Nu? Nu då? Nu då?" Så jag behöver inte göra mycket när han väl är igång. Snart kunde vi göra högerfattningen jättelätt även på rakt spår.

Jobbade sedan med formen för att han inte ska gå av på mitten i fattningen. Jag fick forma mig själv. Instruktionen löd "Knyt ihop trosorna med behån. Framtill alltså!" Och när jag väl kom i min form så kom Rafiki i sin och fattningarna började med bakbenen och han höll sig i sin form, fast inte så länge. Det var jobbigt för honom. Så det ska vi jobba med till nästa gång. Om det blir att jag åker till Annika eller hur det ska bli. Återstår att se. Själv är jag helt frälst på centrerad ridning. Man hittar så enkla sätt att lösa saker och ting genom att ändra sig själv som ryttare. Det är effektivt, spännande och jätteroligt! Och det passar alla oavsett vilken disciplin man räknar sig till annars.

Sen red vi hem. Pysslade om honom i stallet. Årets alsikesår börjar bli besvärliga. Vad eländigt det är med det där. Smorde ordentligt med solskydd. Det är inte alla som går med solskyddsfaktor 30 så här långt in i oktober!

Han gick raka vägen fram till karet när han kom ut i hagen. Det skramlade så jag måste kolla om nåt hade ramlat ned i vattnet. Det var stora isbitar! Måste ha varit riktigt kallt inatt.

Torsdagsmys!

Det är nåt speciellt med de där gångerna då man är ensam med sin häst. Inget kan störa och vi är så nära man kan komma till att bli ett med hästen.

Det började bra från början. Jag gick ut i hagen och pratade i mobilen så jag kunde inte ta på honom grimman. Han fick helt enkelt följa med utan grimma och det gjorde han hela vägen. Det gillar jag som bara den!

Vi promenerade till ridbanan. Jag tycker att det är bra att promenera med en sån häst som Rafiki. Man får tillfälle att diskutera med honom då. Jag var petnoga med grejer som att inte tugga på saker och inte dra omkring och äta gräs när jag ledde honom. Han hajade blixtsnabbt. Det får man säga till hans försvar, att smart det är han verkligen.

"Jag får inte rycka i dina kläder."

"Nej, det får du inte."

"Och jag får inte dra omkring med dig och äta gräs."

"Nej det får du inte heller."

"Okej!"

Skitunge. Han var lika glad för det. Han dansade vidare som om det var det självklaraste i världen.

Sveriges vackraste ridbana är inte helt fel nu heller, med färggranna träd och höstsol. Där var vi alldeles för oss själva idag. Jag tränade på min sits, vi gjorde framdels- och bakdelsvändningar, ryggade, gjorde skänkelvikningar och något som någon gång i bästa fall kommer kunna påminna om öppnor. Jag provade att gå i twotrack längs långsidan. Det gick bra. Då ställde jag bara lite och vi fick några fina steg i sluta. Wow!

En stund blev det fullt i arabhuvudet och då lät jag honom springa. Jag styrde och han stövlade på i en trav som kanske inte såg så snajsig ut, men jag förstod att han behövde det. Han sprang några varv på fyrkanten och diagonalerna, sen plötsligt utan att jag bad om det formade han sig och började trava balanserat. Klar att börja jobba igen då.

Han fattade galopp från stillastående. Stannade smack där jag ville. Jag släppte tyglarna och styrde med bara vikten. Han var med mig till max (förutom att han var lite "på" men det gillar jag!) och jag berömde och berömde och berömde och han fick jättemånga nobelpris och på sitt enkla sätt så tyckte han bara att allt var kul.

Det låter väl som om vi höll på jättelänge, men det var inte ens en timme. Allt satt klockrent från början. Sen gick vi hem. Då skulle han också gå fint. Han var så nöjd med sin insats och ville verkligen pilla lite i mina kläder, men han behärskade sig själv utan att jag behövde säga ifrån.

Stretchade hemma och sen fick han gå ut. Han stod kvar innanför grinden och tittade när jag gick. Vilken härlig dag med bästa hästen!

Rafikis note to self

"Det är inte vidare smart att tugga på tömkörningsinstruktören."

Annars var dagens kurs jättekul. Det är svårt men roligt att tömköra. Jag har lärt mig en del knep, bland annat att styra hästen som en skottkärra. Anders är en fantastisk pedagog både för hästar och människor.

Han kommer tillbaka i början av december så jag ska försöka hinna köra några gånger innan dess.

Det är helt suveränt vilka bra mobilbilder jag tar.

Sista dagen före jakten

I morgon börjar älgjakten och vi håller oss ute ur skogen de närmsta veckorna. Om inte annat så för att inte skrämma bort älgarna för jägarna.

Rafiki och jag har ridit med Tina/Nisse och Ulrika/Akrena idag. Det blev en tur på ca en timme.

Rafiki är ovan med att rida med sällskap och var virrig i början. När jag väl kom upp efter att han hade jazzat klart så taktade han och bar sig åt. Jag skämdes för min ouppfostrade häst och blev arg på honom. Det kanske var orättvist med tanke på att han är ung och ovan. Så var det i alla fall. Han slutade nästan helt att takta efter ett tag och vi fick till slut en trevlig tur i färggrann höstomgivning.

Tömkört lite

Ulrika instruerade i tömkörning inför kursen i nästa vecka. Det var ganska svårt (för mig alltså!) men Rafiki skötte sig fint.

Tina provade också.

Snart mörkt!

Vi gav oss iväg sent och hann precis med en tur i skogen och hem innan det blev mörkt.

I skogen med Nisse

Idag fick vi sällskap av Tina och Nisse till skogen. Rafiki ville spela Allan ibland men jag tror att han mest tyckte det var kul med sällskap.

Wow

Det här är grymt. Inte många förunnat att få Waho-trofén!

Rafiki westerndebuterar

Så har vi då varit i Vansbro och tävlat fyra klasser i westernridning.

Det var så roligt och gick så bra och det ska vi självklart göra fler gånger!

När jag skulle rida fram var han bortom vett och sans, men Linnea klok som vanligt skaffade fram en longeringslina och lät honom sprattla av sig.

I collecting ring tittade han storögt omkring sig, men blev lite otålig emellanåt. Första klassen var western riding som jag har tränat på en hel del. Domaren, våran fröken Mia och hennes sekreterare, klubbordförande Ulla, satt precis där jag skulle börja rida. Jag tänkte dock inte på dem så då gjorde inte Rafiki det heller. Han som hade varit rastlös och lite nervös fokuserade totalt när det väl var allvar. Vi kom tvåa i den klassen! Det är inte klokt. Hans första tävling nånsin i hela sitt liv.

Nästa klass var horsemanship, där ryttarens sits, ridning och inverkan på hästen bedöms. Först gör man ett litet mönster individuellt och sedan rider alla på fyrkanten så att domaren kan se.

Vid prisutdelningen väntade jag i evigheter på att vi skulle nämnas. Till slut var det bara ettan och tvåan kvar. Tvåan var nån annan. Vi vann den andra klassen han nånsin har tävlat i hela sitt liv och fick springa ärevarv. Helt vansinnigt.

Den tredje klassen var pleasure då alla är inne på banan och hästen bedöms. Vi fick här placering fem av fem. Det gör inget för vi hade ändå 70,5 poäng. Alla börjar med 70 poäng, sedan drar domaren av eller plussar på. Så vi låg på plus ändå och alldeles efter de andra.

Efter att ha ridit tre klasser i rad utan att sitta av, fick Rafiki en paus och gå in i sin box och käka hö igen. Vi tittade på två klasser , sedan var det lunchuppehåll och efter det dags för vår fjärde och sista klass: trail, min favorit! Det roligaste med den var att se Rafikis reaktion när han insåg att vi skulle rida en gång till. Han blev alldeles till sig. Så det var tydligen kul!

Det var elva startande i klassen. Vi fick avdag på två saker. Först bron. Han gick upp på bron, men när han såg att det låg en skrittbom efter den så klev han helt enkelt ned på sidan av bron. Så bron är inte nåt problem, bommen efter bron är det. Så det fick vi minuspoäng för. Sen gick allting bra förutom att vi fick ett islag på en travbom, vilket också ger minus. Konserpentinerna och ryggningen gick kalasbra. I trailen fick vi en sjunde placering. Jag är jättenöjd att det här var Rafikis första tävling och han placerade sig i alla fyra klasserna och till och med vann en av dem!

Provtur och dusch

Vi tog en liten tur i nya transporten. Rafiki var misstänksam först. Det var ju inte HANS transport. Han gick in och stod och tittade ut genom fönstret och såg förvånad ut. Vi åkte en sväng och den gick jättebra.
När vi kom hem skulle vi prova fronturlastningen. Jag öppnade överluckan. Då svajade hela transporten till och det hördes frumsande ljud därinifrån. Stackarn, han lev jätterädd! Jag började skratta och då sträckte han på sig för att se ut vad som stod på.

Sen blev det en grundlig dusch. Gjorde en fläta för att dölja det som Meissel har tuggat av i Rafikis man. Det gick inte. Det var snyggt så länge det satt, men så fort han rörde sig så åkte det ur. Får försöka få det att lgga någorlunda bara. Nu är han ensam i stallet inatt. Det är nog ingen fara.

Nytt!

Efter ridningen var vi till Bålsta och hämtade nya transporten. Åh vad fin den är och vad alla delar sitter fast och det är jättelätt att ta på och av bommar. Och fin är den och allt funkar och skruvarna hoppar inte ur när man kör på guppig väg. Finns inte en chans i Småland att min sadel får plats i sadelkammaren men en del annat smått och gott kan jag stoppa in där.

Och backomatiken funkar så det blir inte tvärstopp när man ska backa.

En gång till!

Nu har vi snabbtränat på de klurigaste momenten: vända i tvåmetersbox, stanna smack där jag vill och travserpentinerna. Gick bra, så då gick vi ut en sväng.

"Vart var det det hände nåt sa ni?" :-) De blir i alla fall trafikvana här!

Trailträning igen

Idag blev det trailträning med Tina och Nisse. Vi ställde upp mönstret och provade. Det funkade bra alltihop,men han hade svårt att hålla takten. Det var även skumt att gå ned från bron. Märkligt. Gå upp på den gick okej, men sen ville han backa tillbaka, gå ned på sidan eller helt enkelt bara stå kvar på den. Bara inte gå ned och över skrittbommen där nedanför. Nåja, det gick bra några gånger. Och Rafiki är jättejätteduktig för att vara en orutinerad fyraaåring. Förresten det ska vara en ryggning på slutet av mönstret innan man rider ut.

Skogstur äntligen!

Mitt i all träning ville jag verkligen få in en skogstur för att rensa den stackars arabhjärnan. Inte för att det verkar gå nån nöd på den men ändå.

I skogen går det undan om man får, men han är i stort sett underbart snäll och lyhörd och bussig nu. Miaträningens förtjänst kanske? Vår ryggning är däremot Annikas förtjänst. Den är riktigt bra nu.

Rafikis husse sa: "Jag ska stå här bakom på den här sidan så vänder du dej och tittar hitåt..."

Jag sa: "Va? Vad är det för konstigt?"

Tydligen så var det för att Wrangler-sömmen på bakfickan skulle synas på fotot...Man börjar visst bli cowgirl nudå. :-)

Höstsol!

Och så lite centrering då

Igår morse kom det plötsligt ett meddelande från Annika att hon kunde komma och ha lektioner idag. Då gällde det att snabbt få ihop alla hennes elever på så kort varsel. Ett tag jagade vi reserver pga att vi inte fick tag på dem, men det löste sig och alla Annikas vanliga elever var med.

Jag valde några av momenten i westernmönstren som jag tränar på för tillfället, så tittade vi på dem ur centreringsperspektiv. Först ryggningen. Den redde Annika ut på mindre än två minuter. Enligt cr har man "hjul" i sittbenen som rullar baklänges när hästen går framlänges. Det var bara att få hjulen att snurra åt motsatt håll, framåt, så gick hästen åt motsatt håll, dvs baklänges. Så otroligt lätt!

Sen provade vi skrittbommar och att få honom att ta kortare och högre steg med hjälp av "hjulen". Han tog då bra steg med bakhovarna men slog i bommarna med framhovarna. Då fick jag göra den rullande rörelsen även i axlarna för att få med frambenen.

Vi provade serpentinkoner i skritt och trav. När jag rider dem koncentrerat blir han trött och orkar inte hela vägen, men han klarar gott och väl det som krävs just nu.

Avslutade med en kanelbulleövning, där man rider så att man får ett spiralformat spår. Mycket nyttig övning!

När Rafiki och jag gick hem var vi båda trötta i både huvudet och kroppen. Jag stretchade och masserade och vi hade en mysig stund i stallet innan han fick gå ut.

Centreringsträningen kompletterar så bra till den vanliga träningen. Som det där med ryggningen. När jag bara såg på det på ett annat sätt så var det mycket lättare på en gång!

Don't try this at home...

Idag har vi haft Cassandra, massören, här igen. Och Rafiki var lika oförskämt frisk som vanligt. Det fanns just ingenting. Vi antog att det har en del att göra med att vi är ute i terräng så mycket. Det är vansinnigt skönt att bli masserad ändå. Man blir dimmig på ögonen och står och svajar med hängande underläpp. Gäspar då och då...Tyvärr hajade han till precis när jag fotograferade, men han ser skapligt avspänd ut här ändå, tycker jag. Avspänd är han visserligen som normaltillstånd, både fysiskt och psykiskt.

Nåväl, orsaken till att jag ringde Cassandra den här gången var det lilla motstånd som jag har märkt i höger varv. Det går ju alltid att rida bort det, men jag ville ändå kolla. Han var lite lite mer spänd i vänster lår jämfört med höger. Inget besvär men en ojämnhet. Tänka sig, jag är ju stelare i vänster ben? Man kan börja fundera. Cassandra instruerade hur jag ska massera honom själv. Jag fick också några stretchövningar. Jag kommer nu att beskriva dem för att komma ihåg dem själv. Den som eventuellt läser och provar själv gör det på egen risk. Enligt Cassandra är det ingen fara att massera. Det värsta som kan hända är att det inte blir bättre. I den stora massiva lårmuskeln kan jag inte orsaka skada. Jag vet däremot inte hur det är med stretchingen, därav att jag inte tar ansvar för hur nån annan tolkar min vimsiga förklaring som jag förhoppningsvis begriper själv i alla fall...

Frambenen stretchar man genom att först lyfta i knät och sträcka det framåt. Sen rätar man ut benet, tar tag om tån och sträcker benet framåt. Bakbenet sträcker man genom att ta i tån och sträcka det bakåt. Sen sträcker man det framåt tills det "ger efter". Sen släpper man och gör om samma sak. Man ska dessutom göra ett litet extra lyft när benet är i översta läget. Slutligen "kissande hunden", dvs att lyfta bakbenet rakt ut åt sidan. Benet är böjt och man stöder med en hand innanför benet.

Vad gäller massage av baklåren så börjar man med kompressioner med utsidan av handen för att mjuka upp och värma upp. Sen känner man med fingrarna på linjer efter hårda knutor eller spänningar. Om man hittar en knuta så jobbar man på den, man kan till exempel göra punkttryck i tio sekunder som man sedan släpper lite i taget. Sen "sprider man ut" slaggämnen som har lösgjorts så de kan forslas ut ur kroppen.

Miaträning igen

Tina och jag for till Ransta idag. Gnuggade tävlingsmomenten ordentligt.

Det var skrittbommar, box att vända i och trava över, serpentiner, bro...Vad var det mer? Jo vi provade lite pleasure och Rafiki var så otrevlig mot Nisse. Det är ju pinsamt. Mia tyckte jag ska sätta röd rosett i svansen ifallatt. Så arg såg han ut.
Det är så bra med Nisse annars. Han är så duktig, snäll och väluppfostrad. Föregår med bra exempel!

Jättekul träning! Rafiki var otålig i början och ville inte stå still. Men som vanligt som blev han som smör efter en stunds träning.

Vända i box...

Trava genom box...

och bron.

Tyvärr inga rörliga bilder från pleasureträningen. Då gick han som en dröm. Förutom när han gjorde grimaser åt Nisse stackarn.

Sen var det lika lång väg hem igen. Det blev ett himla liv när vi svängde in på gården hemma. När Meissel såg transporten började han gnägga i hagen och Rafiki svarade inifrån transporten. De hade en riktig diskussion.

Repeterat lite

Har tränat och repeterat Mialäxan. Det går bättre och bättre. Högervarvet helt okej idag! Provade tävlingsmönstren, som är himla skoj att rida! Ryggningen är fortfarande inte hundra, men den är bättre än i förra veckan i alla fall.


Väl hemma tvättade vi svansen och vita ben. Jag stod nog i tjugo minuter och redde ut hans svans så den skulle vara riktigt riktigt fin. Han stod lös och rörde inte en fena, utan hängde och njöt. Det måste ha varit samma känsla som en människa får när nån pysslar i håret.

Sofie

Idag har Sofie hälsat på. Hon red ut en sväng. Rafiki skötte sig finfint. Sofies häst är bara två år så hon vill gärna ha en ridbar häst lite då och då. Då får hon gärna hälsa på och rida Räkan.

Kul!

Tina har coachat mig i diverse westernmönster idag. Nisse var med förstås och visade Rafiki hur de stora killarna gör.

Vi red ett horsemanship- och ett western ridingmönster och några trailmoment. Jag måste vänta innan ryggningen, annars blir Rafiki "kan själv-ig" och börjar göra en massa andra saker som han tror. Överhuvudtaget rider jag mönstren lite för fort, tyckte Tina. Det håller jag med om och jag vet att det beror på att jag vill ha det avklarat innan jag glömmer mönstret eller blir helvimsig av nervositet. Vi provade lite pleasureridning också. När hästarna kom för nära varandra så högg Rafiki och såg jättearg ut. Inte bra. Men grejen tycks vara att ställa honom lite utåt och sen fortsätta som om inget hade hänt. Jag vet inte riktigt hur allvarligt sånt är, ska ta upp det med Mia i nästa vecka.

Rafiki var motvillig i höger varv från början. Inte alls så illa som igår, men det fanns där. Tina satt upp och provade och vi resonerade och kom fram till att det är nog bara fasoner i alla fall. En bestämd distinkt drivning när han saktar in och sen låta honom vara ifred så länge han går, så gick det bra sen. Mönstren gick jättebra sen! Och de är så roliga att rida!

Sen var det det här med att när fan blir gammal så blir han präst. Jag tränar oftast med kort martingal. Så även idag. Det leder till att Rafiki får lite "quartergång". Som Tina så klokt tänkte på, så är den gången ingen fördel i distanssammanhang. Så i framtida träning ingår således att stövla på ordentligt utan martingal emellanåt. Mycket rolig och givande ridning idag!

Dagens åsikt

"Hästar kan inte springa i högervarv. Människor som påstår att hästar kan springa i högervarv är DUMMA!" Men vad trött man blir. Vi satte upp lite trailgrejer i ridhuset, men så fort jag bytte till höger varv så blev det protest. Först ville han inte gå alls och när han väl kom igång så tryckte han inåt och fick en konstig form. Jag gav mig dock inte och efter en stund började han frusta och tugga och låta. Sen lossnade det. Då gick vi hem, stretchade och smorde silversalva på alsikesår och bittermedel i manen. Hagkompisen Meissel har blivit av med sin greenguard och börjat tugga på Rafikis man igen. Det blir så jäkla fult. Jag hade en burk med äckelsmak kvar från Olavs tid och det har jag kletat in Rafikis man med nu. Hoppas den får vara ifred. Det smakar riktigt vidirgt kan jag intyga. Jag får alltid eländet på fingrarna vilket leder till ofrivilliga smakprov. Uäk!
Inga teleporteringar idag dock.

Här provar vi en del av ett horsemanshipmönster. Tidigare hade vi gjort galoppfattning i hörnet och han trodde vi skulle göra det nu med, därav att det inte är så elegant i svängen.

Rafiki teleporterar

Det finns ett begrepp, arabian teleport. Det betyder att araben går där han går och plötsligt innan hans stackars ryttare hinner fatta vad som är på gång, så teleporterar han sig tre meter rakt åt vänster i sidled. Ryttaren hänger i luften där araben just befann sig, sprattlar lite förtvivlat och dammar sedan i backen, lite som i en tecknad film. Aherleene var/är väldigt duktig på att teleportera. Idag har även Rafiki visat viss fallenhet för det. Det var förödande för mitt vänstra ben, ländryggen och framför allt mitt stackars ego som är blåslaget och mörbultat till oigenkännlighet. Så har vi provat det då. Jag behöver en ny hjälm.

Prommis

Åh vad jag gillar att han kommer och möter i hagen!

Vi skulle ju göra andra grejer än att rida och träna, så idag tog vi en promenad i repgrimma till ridklubben. Där var det hoppträning för ponnyer och det var oerhört spännande att titta på.

Han fick leka i paddocken medan jag fixade klubbgrejerna, sen gick vi hem igen. Han var jätteglad och allt var frid och fröjd.

My bad

Ungefär halva jag var med på idén att prova även idag. Den andra halvan ansåg att Rafiki skulle ha träningsvärk efter gårdagens prövningar. Vi sprang lite på gårdsplanen och det gick sådär. Det fanns ett motstånd som jag tror berodde mer på träningsvärk än ovilja. För han var jätteglad hela tiden, kom och mötte i hagen och ville leka och greja. Håkan red ut en kort sväng så fick han gå ut i hagen sen. Nu blir han ledig åtminstone över helgen. Han skulle nog ha varit ledig idag med egentligen. Vi kan ju göra annat: promenera i grimma, bada, leka target, allt möjligt.

Ööööh...?

Så här skulle han kanske se ut idag om han var människa?

Min lilla tonåring. Nu är han inte bara morgontrött och finnig, han är mopsig också.

För dagens utetur la han i ettans växel och om han var en människa är jag säker på att han skulle ha svarat mig med målbrottsbröliga ifrågasättanden. På samma sätt blev jag bekymrad och undrade om jag hade gjort nåt fel och om han tycker att jag är jobbig och tråkig. Men om jag ska fortsätta jämföra med människor så är det väl så att tonårskillar ofta gnäller på sina fröknar, det hör liksom till. Man får inte göra nån stor deal av det.

Vi kämpade i paddocken en stund. Han försökte skrämmas genom att spänna kroppen och göra en ansats till att skjuta rygg när jag drev. När det väl släppte så gick det jättebra. Han fick springa lös i ridhuset en stund också. Sen gick vi till skogen och där gick det undan som vanligt.

Tja, så när han fick vara tuffa killen en stund så blev han sitt vanliga glada jag. Sådär är det. Man ska väl igenom det. Faktum är att Mia och jag pratade om det i måndags, att Rafiki är på väg in i sin "tonårstid". Han gjorde nån liten sur min även där och då räckte det med att ignorera det, så gav han sig. Han ÄR ju snäll. Det är rätt så tama och små protester han kommer med ändå. Men jag gillar inte att tjafsa.

Pannlampa på!

Vi har varit på trailträning tillsammans med Tina med Nisse och Malin med Keian. Det blev så sent så idag kom pannlampan på för första gången den här säsongen.

Först tränade jag på Mias läxa och blev jättenöjd. Tyckte att både Rafiki och jag kom ihåg den bra. Sen gjorde vi lite grejer. Vände i box och gick över saker på golvet och genom grinden, med lite bistånd av Liza. Ska träna mer på sånt. Orkade inte släpa fram tunga bron.

Vi stod och pratade med Tina och Nisse efteråt och Rafiki betedde sig riktigt bra den största delen av tiden. Stod på angivet avstånd och väntade, om än med lite trumpen min.

Så ska man ha en vettig bild då...

Ekström & Ekström

Nej, det är ingen advokatfirma. :-) Det betyder att det är två Ekström som ska bli mina inspiratörer i höst. Det är Mia med westernträningen och Annika med centreringen. Carina var jättebra, men hon har en viss gång och vissa metoder, som också är bra, men som inte passar in med det jag gör just nu och de mål jag har. De är inte släkt förresten, Ekströmskorna.

Miaträning

Vi har varit hos Mia i Ransta. Åh vad kul det var! Jag har inte haft lektion för henne sedan i april. Hon berömde oss mycket, tyckte att Rafiki fått bakmuskler sen hon såg honom sist.

Vi har tränat på form, eftergift, böjning, lite finlir sådär. Hon satt upp och visade mig en böjövning. Lite suddig bild och hon ser barskare ut än hon är i verkligheten! :-)

Uppför och nedför...

Nu var det klättertur igen. Uppför och nedför på hygget. Snurra och sno bland träden. Som Annika rådde mig har jag pallat upp bakänden på sadeln, vilket gjorde min sits och hans form mycket bättre.

Tvättade man och svans och hade i cowboy magic, för i morgon ska vi bort!

Miljöträning de luxe

För att ta oss till träningen var vi tvungna att gå igenom ett asfalteringsarbete. Det var brölande maskiner som drällde med het svart gegga och folk och skyltar och saker som blinkade och gud vet allt.
En av oss var mest oroad över situationen och det var inte Rafiki...

Så kan man också göra

Nu har Annika varit här. Det är tre år sen jag red för henne sist. Då åkte Holly och jag hem till henne. Av alla fyra olika centreringsfröknar jag har haft så är det Annika och Anki som liknar varandra mest vad gäller metoder och hur de lär ut.
Det är lättare att lära något helt nytt än att lära om något gammalt. Min rygg stretar, drar och protesterar mot dagens övningar. Men det gör inget. Det är bara bra att bli medveten och påmind om sina ovanor. När jag verkligen lyckades få ordning på min rygg så gick Rafiki jättefint. Det var ytterst ovant i kroppen och faktiskt riktigt svårt att få till det. När Annika sa åt mig att krulla ländryggen så gjorde jag det så mycket jag kunde, men jag måste göra lite mer ändå, och det knakade nästan i senor, leder och allt vad det var innan stelheterna släppte. Alla instruktörer har varit på mig om det, men först idag har jag fattat riktigt hur det ska vara. Annika höll handen bakom mig och bad mig fylla den med min rygg. Jag kunde knappt göra det utan att luta mig bakåt. Och det får man ju inte. Det var riktigt givande och spännande det här! Jag får kämpa med att få in vanan, för det här gjorde så jättestor skillnad. Nu ska jag fundera igenom hur jag ska göra med mina inspiratörer.

Lingonröda tuvor

I söndags såg jag att Rafiki hade tappat ena bakskon. Tog av den andra och ringde Matti, som ska komma ikväll onsdag och fixa. Rafiki blir ömfotad och drar sig mot vägkanterna, så idag fick det bli offroadtur på lingonröda tuvor och sandslinga istället för grusväg. Det var blött på sina ställen och det är helt klart ett bekymmer. Annars gick det bra. Vi hittade en ny väg idag.

AR-lektion med Carina

Ja, dessa djur. Vad duktiga de är. Och vilka tankeläsare de måste vara ibland. Lektion i AR med Carina ställde en del invanda saker på huvudet. Vi skulle böja och ställa med enbart innerhjälp. Det var vad lektionen handlade om och det var vad vi fick i läxa. Han förstod i skritt, men i trav började han stanna så jag hadefullt upp med att flytta honom framåt med styrfart alls. I och för sig i nedsutten trav, vilket han inte är van vid. Jag ville gasa på och släppa honom på fyrkantsspåret i full fart, men lydig som jag är så höll jag mig på volten i två kilometer i timmen. :-)

Rafiki är byggd i hängmatteform, så det är något av en utmaning att få honom i nån annan form och dessutom tyckte han det var svårt att höja ryggen i dressyrsadeln. Men oj vad snajsig han blev när han väl formade sig!

Jag ska jobba med formgivningen och när den funkar skulle jag höra av mig till Carina för att gå vidare. Så så får det bli.

Avbrutet

Vi red ut med Rafiki iförd snurriga bettet. Han har ju haft sånt förr så det var inget konstigt med det. Vi blev omkörda av en framlastare och en timmerbil. Rafiki var bara intresserad av gräs och brydde sig inte om dem. Skönt!
När vi hade varit ute i kanske en halvtimme fick jag ett telefonsamtal, så vi var tvungna att avbryta för att ordna saker och ting. Jag sa åt Håkan att ta hem hästen medan jag fortsatte prata i telefonen. Han brakade iväg i full galopp på grusvägen, medan jag gick bakom och fräste "Sluta, lugna dig, sakta ned!" mellan tänderna. I takt med att avståndet ökade så hörde han mig naturligtvis ännu mindre. >:-(
Nåja han kom hem med en jäkla fart och jag knatade efter så gott mina stackars ben orkade. Och krånglet som telefonsamtalet gällde har ordnat upp sig, men det blev inte mycket till ridtur.