Ööööh...?

Så här skulle han kanske se ut idag om han var människa?

Min lilla tonåring. Nu är han inte bara morgontrött och finnig, han är mopsig också.

För dagens utetur la han i ettans växel och om han var en människa är jag säker på att han skulle ha svarat mig med målbrottsbröliga ifrågasättanden. På samma sätt blev jag bekymrad och undrade om jag hade gjort nåt fel och om han tycker att jag är jobbig och tråkig. Men om jag ska fortsätta jämföra med människor så är det väl så att tonårskillar ofta gnäller på sina fröknar, det hör liksom till. Man får inte göra nån stor deal av det.

Vi kämpade i paddocken en stund. Han försökte skrämmas genom att spänna kroppen och göra en ansats till att skjuta rygg när jag drev. När det väl släppte så gick det jättebra. Han fick springa lös i ridhuset en stund också. Sen gick vi till skogen och där gick det undan som vanligt.

Tja, så när han fick vara tuffa killen en stund så blev han sitt vanliga glada jag. Sådär är det. Man ska väl igenom det. Faktum är att Mia och jag pratade om det i måndags, att Rafiki är på väg in i sin "tonårstid". Han gjorde nån liten sur min även där och då räckte det med att ignorera det, så gav han sig. Han ÄR ju snäll. Det är rätt så tama och små protester han kommer med ändå. Men jag gillar inte att tjafsa.