Pyssel i stallet

Mozart följde med idag. Det är kul att följa med till stallet fast det ska helst inte vara några hästar där...

"Kanvintegåhemnu?"

Min gråa häst stod utanför fönstret och väntade på att bli insläppt. Han blev ompysslad till tusen, fast han var inte så förskräckligt skitig idag. Kanske till och med hästarna är trötta på gegga nu och väljer att rulla sig i halmen istället? Mysigt är det i alla fall, att pyssla med hästen. Jag gnuggade öron som om vi aldrig hade gjort annat! Han hade en liten skorva på insidan av ett bakben, så han fick zinkpasta på den. Det benet som var värst när jag började med homeopatmedlet var höger fram. Det är helt slätt och fint nu. Tack och lov! Jag har börjat på sista flaskorna nu. Det blir intressant att se vad som händer när han inte får medlen längre.

Rafiki är som sagt mycket intresserad och förtjust i hunden. Det är inte ett dugg ömsesidigt. Jag försökte parkera Mozart så att de skulle få plats på samma bild, men det gick bara inte. Det får bli lite vidvinkelperspektiv istället...
Rafiki ville inte sluta sen. Jag ledde ut honom, men han ville bara komma in igen, så jag fick nästan putta ut honom och stänga dörren. Kul att han trivs!

Snopet!

När vi var på väg till Eskilstuna och träningen med Toini så började en massa lampor att lysa i min bil. Jag vågade inte fortsätta utan fick åka hem igen. Så tråkigt. Jag hade verkligen behövt det där passet.
Det är nämligen rätt så motigt med träning nu, vet inte riktigt vad det ska bli med allting.
Jag har i alla fall gått med i Mälardalens Distansryttarförening, fast jag vill/kan/orkar ju inte ha det som min huvudsakliga grej.
När vi inte kom iväg till Eskilstuna så red vi ut en sväng på hygget istället.

Här diskuterar vi vad som ska ske med tallen och granarna till höger om oss.:-)

Nybadad

Vi hade spa ikväll. Tvättade man och svans, hade i cowboy magic och kammade ut allt trassel. Tvättade bort fläckar och skrubbade ben. Han tyckte det var enormt mysigt. Ulrika var i stallet och när vi stod utanför boxen och pratade så la han hakan på boxdörren och somnade. Och då menar jag somnade. Ögonen föll ihop, munnen öppnade sig och en liten drägelsträng ramlade ut och blev längre och längre. Andetagen var långa och tunga. Man fick känslan av att han skulle kunna falla ihop om man puttade på honom. :-)
Sen packade jag grejer till imorgon. Han får stå inne inatt, så han inte kravlar i geggan, utan är fin imorrn.

Läxa och bosal

Jag skrev en fusklapp med ett antal övningar ur den jätteinspirerande boken "101 dressage exercises".
Tog några uppvärmningsövningar, några balans- och sitsövningar och några lösgörande. Det var jätteskoj och det gick så bra. Han funderade lite när jag gjorde balansövningarna. Han undrade om jag ville att han skulle göra nåt, men förstod snart att han bara behövde gå och låta mig mickla med bensparkar och knälyft och allt vad det var.

Sen satte jag på bosalen. Det är så kul att rida med den! Det vinglar lite i början, men sen blir han (och jag förstås!) jätteglad när det funkar.
Jag kan inte hjälpa att jag skrattar lite, han påminner om en get med den där lilla tofsen under hakan!

Häst och hund

Mozart och jag gick fram till lösdriften idag. När vi kom runt hörnet så hände precis det som jag visste skulle hända. Det skramlade till i ligghallen och Rafiki och Meissel kom utfarande i 120 med höga huvuden och svansar. När de såg att det var jag och Mozart såg de ut som att "Nejdå, vi blev inte alls rädda!"

Det är lite smetigt, men vi har ändå en stor hage, så de behöver inte vara i värsta kläggan.

Rafiki älskar sin hund. Han brukar alltid springa innanför staketet och larva sig när vi går förbi. Mozart däremot tycker att hästen är stor och alldeles för snabb. Trots att Mozart väger 60 pannor och har en basröst som hörs över hela sjön, så är han en rätt så liten hund inombords. Han höll sig bakom mig och kollade av med mig att jag var nöjd och såg ut att fråga "De kommer väl inte ut därifrån?"

Tränat läxan

Nu i helgen är det lektion för Toini igen. Ikväll begav jag mig iväg till ridhuset för att träna på läxan vi fick av henne förra gången. Det handlar om form och samling.
Innan vi tränade läxan släppte jag honom lös i ridhuset. Han sprang och sprang och sprang. Sen gick han omkring och kollade på grejer, speglar, bommar och sånt.

Sen red vi en stund. Han var lite spänd och framtung i början, men det blev bättre efter ett tag. Jag ska se mig om efter en annan westernsadel. Tror inte jag sitter så bra i den där Dakotan längre.

Regn

Idag var det riktigt novemberaktigt ute. Det var inte regn, men heller inte uppehåll. Jag lånade Meissel och Anna red Rafiki. Jag är så glad att Anna och Räkan trivs med varandra!
Vi tog en timmes skrittur på grusväg och i skogen där det var skapligt torrt.
Rafiki och Meissel är olika. :-) Men han är skön, gubben Meissel. Han påminner så mycket om Holly!

Vi är ju redan hemma! Varför är vi redan hemma? Jag vill vara ute längre och springa mer! 

Suck! Jag trodde aldrig ni skulle gå hem! Tror de att alla hästar orkar springa omkring som araber eller?

Jo förresten

Glömde. Det finns ju en bild på Rafiki och Annelie som man kan se vad den föreställer! :-)

Annelie på besök

Det här är lite fränt. Jätteduktiga Annelie Eriksson, som tävlar distans internationellt, har hälsat på idag. Hon är liten, duktig, seriös, noggrann, jättesöt, proffsig, lugn, tankfull, trevlig och en massa andra bra saker. Hon red en sväng och jag lyckades inte få en enda vettig bild för vi såg dem oftast i den här vinkeln:

Bakifrån och med långt avstånd!

Vad föranleder då ett så här celebert besök? Ja inte är det så att jag frotterar mig med distanseliten vare sig för mitt eller hennes nöjes skull. Inte för vi hade tråkigt. Men ändå. Det är förstås så att Annelie letar häst. Man hör ofta folk som säger att "Jag skulle egentligen inte köpa häst, men när jag såg den där annonsen så blev det bara så, jag visste att det var min häst!" I detta fall är det tvärtom. Jag ska egentligen inte sälja, men om jag skulle sälja nån gång så skulle jag vilja sälja till Annelie. Som distansryttare måste hon alltid tänka på sina hästars helhetshälsa, annars håller de inte för den sporten. Distansare känner ofta sina hästar väldigt väl. Hon är känd och kan inte ha nåt fuffens för sig, det skulle komma fram på en gång. Hon har tydliga mål (att vinna VM i distans!) och brinner för det hon gör.

Det var jätteroligt att träffa henne. Rafiki gillade henne, jag och Håkan gillade henne med. Hon ska naturligtvis titta på en hel hoper hästar innan hon bestämmer sig. Jag är i alla fall smickrad att hon visade intresse för Rafiki vilket tyder på att hon anser att han kan ha potential.



Det här!

Vi har haft klubbkväll med working equitation. Så otroligt vansinnigt jättekul! Det här skulle jag kunna hålla på med jämt! Jag kände mig alldeles spansk när vi galopperade mellan stolparna eller när jag red med lansen under armen!
Tina provade också och då filmade jag.

"Parallellslalom"

Slutet av sidepass över bom.

Tittgrej i fålla. Egentligen ska det vara ett lågt staket, men vi har inte material till det. Än.

Och tunnorna.

Man får inte rida we i westernsadel, så jag tog den bomfria. Usch, jag måste verkligen skaffa en annan. Den där lilla slamsan bara halkar hit och dit. Men själva träningen var utomordentligt jättelajban!

Snabba ryck

Det blev en kort och snabb utetur på grusvägen innan det bled helt kolsvart ute. Jag är väldigt bestämd på att det måste vara två uteturer per ridhuspass. Då spelar det ingen roll om den uteturen är tjugo minuter kort. Det är i alla fall en utetur!

Friends på turné

Ulrika hade besök av ett par kompisar. De lånade hennes hästar, så Ulrika lånade Rafiki av mig för att de skulle kunna ta en ridtur i skogen. Rafiki hade blivit uppspelt och nervös och plockat och nopprat på Ulrika, så hon måste säga ifrån ordentligt. Jag hade förvarnat, visste att han skulle börja med det där när det var en ny situation. När han väl hade fattat att det inte duger att plocka på sin människa, så hade allt gått bra. Han hade gillat att ligga i täten på galoppsträckan och hade till och med spelat lite allan och viftat åt de andra hästarna när de var för nära bakom. :-) Ulrika tyckte att han var trevlig att rida och hade sköna gångarter.

Bytlånas

Anna har ridit Rafiki idag och jag lånade Meissel av Ulrika. Meissel är halvblod och lite större än Rafiki, men inte jättestor. Känslan och rörelserna är dock stora. Att byta Rafiki mot Meissel är lite som att byta en bmx-cykel mot en buss. Fast det var kul! Tyvärr är han t-märkt, annars kunde han bli en bra pleasurehäst. Alla hästar i hagen har avtuggade manar, utom Meissel. Konstigt?! Hm.
Rafiki lekte och skojade med Anna när de gick. När hon red så skötte han sig exemplariskt.
Imorgon ska Ulrika rida ut med Rafiki. Hon ska ha ett par kompisar på ridtur, så de tar hennes hästar. Då lånar hon Rafiki. Det blir intressant.

Ensamma i ridhuset

Vi var alldeles för oss själva i ridhuset idag. Det var länge sen. Jag tränade på läxan som jag fick av Toini. Det gick så bra, så! Efter en stund bytte jag till bosal. Det är svårt! Fast nyttigt. Första gången jag provade bosal red jag åt ett håll och Rafiki gick åt andra hållet. Det var för ett och ett halvt år sen. Nu går det jättebra att rida i alla gångarter och styra olika ridvägar. Han är så fin och duktig!

Jag ledde honom till och från ridhuset. Han försökte äta gräs i början, men slutade snart. Sen hade han fullt upp med att titta på en traktor som plöjde en åker, två gubbar som spikade på ett tak och lite andra intressanta grejer. Inte så att han är tittig, utan han stannar och stirrar storögt och nyfiket på det som intresserar honom. :-)

Jag var på stan och fick tag i den första detaljen till Bysala Ridklubbs Working Equitation-utrustning: pinglan!

November från sin bästa sida

Snabb tur i skogen före jobbet! Ska det vara såhär så får det gärna vara november. Filibabba!

Öronkrångel

Idag hade jag knappt om tid, så det blev bara medicinering och ryktning.
Han var jättelerig och hade dessutom ett stort bett på vänster sida. Han har ofta små hack, men det här var stort och pälsen var bortryckt. Jag tycker att de ska kunna hålla sams bättre än så i lösdriften. Det där gillade jag inte alls.

Hursomhelst, så jobbade jag hårt med att få bort lera och klägg. Rafiki tycker det är jättemysigt. Ända tills man kommer till öronen. Det är bättre än det har varit, men ändå...Han slängde upp huvudet och vände sig bort från mig och jag hängde emot och borstade och pillade och grejade och det var väl rätt så livat ett tag tills han plötsligt insåg hur skönt det är att bli kliad i öronen. Då stod han och tryckte sitt öra emot mig så jag skulle kunna klia mer. Vi var lika glada båda två. Visserligen tror jag det är borta imorgon, men det är ett steg i rätt riktning i alla fall.

Sen var det medicinering, vilket går som en dans. Jag vände mig bort i en halv sekund för att fixa nåt och  när jag tittade på honom igen hade han nåt i munnen. Jag tänkte att han upptäcker snart att det inte går att äta och spottar ut det. Mycket riktigt. Det som kom ut var:

En vältuggad spruta. Det brukar ju vara gott i dem, så klart man måste ta sig en smakbit. Jaja. Jag har en till, som tur är.

Lugn söndag

Anna har varit på besök igen. Det är kul att de gillar varandra. De passar bra ihop. Rafiki var geggig från nos till svans, så det tog väl en halvtimme bara att få honom såpass ren så vi kunde lägga på sadeln! Så är det på hösten. Han hade i alla fall inga nya skorvor på benen.
Anna red lite i paddocken och red sedan hem. Det ser jättebra ut, de trivs båda två. När vi kom hem fodrade vi och Rafiki larvade sig och spelade apa så vi fick några goda skratt.

Träningstävling

Dagen före träningstävlingen trodde jag att det skulle gå åt pipan när två funktionärer ringde återbud. Vi var bara tre pers kvar som skulle sköta allt det praktiska. Vi fick ändra lite i planerna, så att Erika, Kattis och jag kunde ro det i land ändå. Och det gick bra. Jag tror att alla var nöjda, det är ingen som har sagt nåt annat i alla fall.

Jag red tre klasser. Tar väl risken att lägga ut filmer här...Hästen är bra, men är lite begränsad av sis-syndrom.

Trail. Serpentinerna är ojämna och han bestämde sig plötsligt  för att springa bredvid galoppbommarna. Dock gick grinden och ryggningen bra. Placering etta i den här klassen.

Horsemanship. Här var han sur i början. Vet inte vad det var. Det är olikt honom. Han jazzar lite i mitten före vändningen och på slutet vill han inte stå still. Trea av tre i den klassen...

Slutet av western riding-klassen filmat med mobil pga att batteriet tog slut i videokameran. Jag ville egentligen rida mönster 9 eftersom bytena gick så bra när jag red fram, men de andra ville rida elvan, så då red jag också den. Han ville fortsätta galoppera på slutet så jag blev tvungen att ta lite i honom. WR är kul, för han kan mönstren. Jag får vara noggrann med att han ska vänta på mig. Första placering här med.

Skithög

Det ser inte så illa ut på bilden, men det här är en lerhög. Inte bara torr smulig lera som går att borsta bort, utan även kladdlera som bara smetar ut sig när man bearbetar den. Tur att Rafiki tycker det är megamys att bli pysslad. Efter två timmar var han riktigt tjusig igen och optimist som jag är släppte jag ut honom och tänkte att hur illa kan det bli till imorgon bitti. Återstår att se...

Anna hälsar på

Anna får gärna bli dåochdå-medryttare på Rafiki. Hon hälsade på idag och de gillade varandra från första början. När man handskas med Rafiki är det bra om man har viss humor, och det har Anna. Han får vara sådär barnslig och glad på ett sätt som gör honom till den han är. När man sen sitter upp så är han en ambitiös liten arbetsmyra. Fina hästen.

Första november

Dagen då det aldrig blev ljust. Vi knatade ut i skogen illa kvickt en snabb sväng på eftermiddagen innan det blev alldeles mörkt ute. Bilden är tagen tidigare.