AR-lektion med Carina

Ja, dessa djur. Vad duktiga de är. Och vilka tankeläsare de måste vara ibland. Lektion i AR med Carina ställde en del invanda saker på huvudet. Vi skulle böja och ställa med enbart innerhjälp. Det var vad lektionen handlade om och det var vad vi fick i läxa. Han förstod i skritt, men i trav började han stanna så jag hadefullt upp med att flytta honom framåt med styrfart alls. I och för sig i nedsutten trav, vilket han inte är van vid. Jag ville gasa på och släppa honom på fyrkantsspåret i full fart, men lydig som jag är så höll jag mig på volten i två kilometer i timmen. :-)

Rafiki är byggd i hängmatteform, så det är något av en utmaning att få honom i nån annan form och dessutom tyckte han det var svårt att höja ryggen i dressyrsadeln. Men oj vad snajsig han blev när han väl formade sig!

Jag ska jobba med formgivningen och när den funkar skulle jag höra av mig till Carina för att gå vidare. Så så får det bli.

Avbrutet

Vi red ut med Rafiki iförd snurriga bettet. Han har ju haft sånt förr så det var inget konstigt med det. Vi blev omkörda av en framlastare och en timmerbil. Rafiki var bara intresserad av gräs och brydde sig inte om dem. Skönt!
När vi hade varit ute i kanske en halvtimme fick jag ett telefonsamtal, så vi var tvungna att avbryta för att ordna saker och ting. Jag sa åt Håkan att ta hem hästen medan jag fortsatte prata i telefonen. Han brakade iväg i full galopp på grusvägen, medan jag gick bakom och fräste "Sluta, lugna dig, sakta ned!" mellan tänderna. I takt med att avståndet ökade så hörde han mig naturligtvis ännu mindre. >:-(
Nåja han kom hem med en jäkla fart och jag knatade efter så gott mina stackars ben orkade. Och krånglet som telefonsamtalet gällde har ordnat upp sig, men det blev inte mycket till ridtur.

Det är rena snurren!

Nu har jag hämtat ut mitt twistade bett. Det ska bli jättekul att prova det endera dagen.

Rafiki gillade det mycket när han fick prova ett i somras.

Aj aj aj!

Matti var här igår. Rafiki hade vuxit nåt vansinnigt. Därför var han ömfotad idag. Han ville inte alls springa på gruset. Han travade en liten bit, men sen la han i ettans växel och visade tydligt att han inte kunde. Så vi gick in i skogen och där gick det så bra så, hejåhå! Vi gjorde "fornminnesmärken" runt fyra träd som lösgörande. Vi gick hem när han var som gladast. Gjorde några kroveser på vägen, ställning och sidförflyttning. Gick bra! Han är en så otroligt GLAD häst!

Photogénique

Världens sötaste, men bångstyrigaste fotomodell? Som bara ska följa efter fotografen hela tiden istället för att posera. Utöver det så har han fet och rufsig lugg. Men budskapet framgår väl ändå. Skatten vid regnbågens slut! :-)

Ny instruktör

Sådärja. Nu har jag bokat min första tid med nya dressyrfröken. Det blir den 31 augusti. Det ska bli intressant och kul, även om jag inte räknar mig som nån AR-ryttare. Min plan är att ta de bästa bitarna ur det här och blanda med de bästa bitarna ur allt annat. Om jag skulle kolla filmerna från Perry-kursen och repetera lite då kanske....

Träningsvärk

Det kommer nog Rafiki att ha i morgon. Jag bestämde att vi skulle gå till paddocken och sedan till skogen bakom den. De var osynliga i hagen och det kan innebära att man får gå en lång bit för att få tag på dem. Så jag skickade Håkan att hämta. "Om jag tar fram alla grejer så kan väl du hämta hästen..."

Det var tydligen långt att gå för så här såg det ut när de kom tillbaka. Han hade helt enkelt knutit grimskaftet under hakan och hoppat upp barbacka. Många skulle tycka att det är dumt att göra så på en fyraåring. Jag för min del skulle aldrig ens komma upp så jag behöver inte fundera på det. Det gick bra i alla fall.

Vi red i paddocken och det behövdes. Jag anade det sist vi var ute och red. Han är stel, slö och känns allmänt oriden. Sommartjock och sommarlat...På bilderna syntes det tydlig. Han var stel och framtung på de första men sen blev det bättre och bättre. Vi behöver verkligen en dressyr, typ, instruktör. Eller nåt åt det hållet. Och jag har kanske en plan. Vi får se. Vi var trötta när vi kom hem för vi hade jobbat rätt hårt båda två. Nu blir det hyggesklättring några dagar. Det gör gott för en sommartjock häst!

Klirr!

Rafiki kom och mötte i hagen även idag. Det är så skönt att han gör så, för det allra allra värsta jag vet är att jaga hästar i hagen.

Vi har varit ute. Först hade Rafiki och Håkan en rejäl omgång vattenpölterapi.

Sen var vi på vägen och i skogen. Rafiki tvekade för var evinnerliga vattenpöl. Att han aldrig ger sig?! Det går bättre och bättre, men bra är det inte. Jag funderade kring det här med slingrande saker och rasbetingad markskygghet. Jag tror inte att jag köper det till hundra procent. Vi fick anledning att prova när vi träffade på en sträcka på vägen där man har lagt krossade tegelpannor som utfyllnad. De var i olika storlekar. Det klirrade och krasade ordentligt när han gick på dem. Och det var så kul, tyckte han. Han gick bitvis och tittade på sina hovar och stampade lite extra för att det skulle låta. Det lät mer i verkligheten än på filmen förstås.

Vi hörde något stort och tungt som sprang i skogen. Såg aldrig vad det var, men av Rafikis reaktion att döma, lite nyfiken först och sen ointresserad, antar jag att det var en älg.

Vi klättrade lite på ett hygge och gick sedan hem och bråkade med alla vattenpölar. Lilla islandshästen gick i sin hage och pratade och pratade med Rafiki så han glömde allt annat.

Det blev en skön tur en fin kväll. Vi har ingen instruktör i höst. Det känns lite tråkigt, för jag har svårt att få nåt vettigt gjort om jag inte har nån som jagar på lite. Jag tycker heller inte att jag kan lära honom särskilt mycket ridmässigt utan nån som står bredvid och kommenterar.
Så tips på instruktörer tages tacksamt emot. Det lär vara nåt cr-aktigt eftersom jag blir sned och vind och lutar än hit och än dit på den stackars hästen, känns det som. Idag hade jag dessutom ont i ryggen efteråt. Skumt. Jag kämpar ju för att räta ut svanken och det är kanske det som spökar. Som träningsvärk eller nåt sånt. Hoppas jag.

Nu kanske!

Osedvanligt snygg häst, om jag får säga det själv. Han är inte skitig, det är nåt med skimmelfärgen.

Så har Rafikis sommarlov tagit slut ännu en gång. Han sprang fram och mötte mig i hagen, så han tyckte nog att det var dags. Sånt värmer!

Vi gick till ridhuset, fast inte för att rida. Först fick han vara helt lös. Han sprang en del i början, men ville snart umgås istället. Jag gick före och han gick efter. Jag stannade och han stannade och jag backade och han backade. Allt som vi gjorde på kursen med Moa funkade jättebra.

Vi lekte med longeringsspöet. Jag kan hålla det och svischa med snöret ovanför hans huvud och greja med det överallt på hans kropp, men han gillar inte när det ringlar på marken. Så jag drog det i underlaget och han fick följa efter det så blev det en rolig leksak istället.

Tog på repgrimman och gjorde klockövningen och en del andra saker. Allt gick jättebra. Jag ställde mig vid väggen och longerade honom över ett litet hinder. Då blev han lite uppjagad och skulle börja tugga. Efter en timmes umgänge tog han fram tänderna för första gången. Jag förstod att det faktiskt rörde sig om stress och avbröt och började om från början. Då gick det bra.

Groundtie as it should be...

...och groundtie gone bad. Principen är ju att man ska stå still. Gör man inte det så kan man råka ställa sig på sitt eget rep och då får man fundera och fundera hur man ska komma loss. Rutinerad som man är så vet man att det gäller att komma underfund med vilken hov man ska lyfta på, så man får prova den ena efter den andra.

Han har kliande myggbett högt och lågt. Han visar mig och jag hjälper så gott jag kan. Idag gjorde han dock en konst som jag häpnade över. Vi stretchar ju sidorna och han är arab och har således förutsättningar att bli väldigt smidig. Men när han slog knut på sig själv för att klia sig uppepå korset, det såg faktiskt riktigt spejsat ut. Jag stod som en fågelholk och glodde, hann inte ens tänka tanken att ta fram kameran, men tar ändå med en bild som kan illustrera hur jag tyckte att det såg ut.

Nej precis...

Precis som bloggen visar så händer ingenting. Han har inte varit ur hagen på två veckor. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Kommer säkert igång så småningom, måste bara fundera ut nya mål och sätt att nå dem.

Trött Rafiki

Han har inte blivit riden sedan förra söndagen. Och vem var den första som satt upp efter denna vila, jo det var Jennifer. "Jag ska bara titta på hästen jag ska inte rida för det får jag väl inte?" Sa hon och det syntes rätt tydligt att hon menade precis tvärtom. Jag lyfte upp henne och hon grabbade tag i sadelhornet. Rafiki ställde upp och bar runt henne några varv på gårdsplanen. Jag höll ett stadigt tag i byxbaken på henne hela tiden, beredd att hugga i om nåt hände. Det gick dock hur bra som helst. Hon var riktigt nöjd efteråt. Jag med!

Sedan gick vi till hygget och Rafiki var jättetrött och seg. Kanske han har lite växtvärk. Eller kanske han har blivit sån att han blir seg av vila istället för pigg. Eller har de kanske haft världens rejs i hagen tidigare idag. Vi tog en lugn skrittur och det blir det i morgon med, så får vi känna oss för.