Så har Rafikis sommarlov tagit slut ännu en gång. Han sprang fram och mötte mig i hagen, så han tyckte nog att det var dags. Sånt värmer!
Vi gick till ridhuset, fast inte för att rida. Först fick han vara helt lös. Han sprang en del i början, men ville snart umgås istället. Jag gick före och han gick efter. Jag stannade och han stannade och jag backade och han backade. Allt som vi gjorde på kursen med Moa funkade jättebra.
Vi lekte med longeringsspöet. Jag kan hålla det och svischa med snöret ovanför hans huvud och greja med det överallt på hans kropp, men han gillar inte när det ringlar på marken. Så jag drog det i underlaget och han fick följa efter det så blev det en rolig leksak istället.
Tog på repgrimman och gjorde klockövningen och en del andra saker. Allt gick jättebra. Jag ställde mig vid väggen och longerade honom över ett litet hinder. Då blev han lite uppjagad och skulle börja tugga. Efter en timmes umgänge tog han fram tänderna för första gången. Jag förstod att det faktiskt rörde sig om stress och avbröt och började om från början. Då gick det bra.
Groundtie as it should be...
Han har kliande myggbett högt och lågt. Han visar mig och jag hjälper så gott jag kan. Idag gjorde han dock en konst som jag häpnade över. Vi stretchar ju sidorna och han är arab och har således förutsättningar att bli väldigt smidig. Men när han slog knut på sig själv för att klia sig uppepå korset, det såg faktiskt riktigt spejsat ut. Jag stod som en fågelholk och glodde, hann inte ens tänka tanken att ta fram kameran, men tar ändå med en bild som kan illustrera hur jag tyckte att det såg ut. 


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar