Smakprov

Det är najs att vara häst. Man kan stå tillsammans med polarna i hagen och kolla lite när ens människor svettas och pustar och kämpar med höet som man ska få i vinter. När människorna har jobbat klart så skrapar de ur allt löst hö ur balvagnen så får man sig ett smakprov.

Gubben

Evelina kallar Thrandur för Gubben. För att han är en gubbe. Eller var. Vid 27 års ålder funkade inte hans gamla tänder längre. Han kunde inte tillgodogöra sig fodret och blev trött och började bli lite smal.

Igår kväll var vi länge i Thrandurs stall, Evelina, Lise och jag. Evelina ville inte sova inatt för hon visste att när hon vaknade så skulle han inte finnas mer. Lise och jag har också sovit dåligt. Jag har vaknat varje timme och tittat på klockan.

Idag har jag inte gjort något mer än suttit och väntat på telefonsamtalet som skulle berätta att det var slut. Och nu är det det.

Solskenshistorian mitt i alltihop var att Palli, som gjorde det, visade sig känna igen Thrandur från Island och gården han föddes på. Palli jobbade där innan han flyttade till Sverige. Så bra slut, att den som en gång red in honom fick sluta cirkeln. Nu fantiserar vi om att Thrandur springer utan eksemtäcke nånstans där han kan tugga maten.

En ovanligt vanlig tisdag

Idag kunde jag släppa honom i galopp på grusvägen utan konstigheter. Han rullade på, men var väl kanske något håglös i värmen. Vem är inte det.

Sen testade jag att rida i snirklar i grusgropen. Kan bara le. Nu har det verkligen hänt nåt!

Söndag vid Långsvan

Rafiki har fått prova ett twisted snaffle-bett idag. Jag hade ett helt annat utgångsläge än jag brukar men jag kan inte säga om det berodde på bettet eller gårdagens genomgång med Linnea.
Vi började i paddocken men gav upp för all fråt och gick in i ridhuset fast det var trettio grader varmt ute. Där var det blöta fläckar på golvet och dörrarna var öppna och det var hemskt märkligt för små räkor. Han fick titta på allt en gång sen fick det vara nog pratat om det.

Vi började med att ställa och formge. Jag gick i serpentiner och det gällde att ställa om utan att tappa formen. Det gick riktigt bra men snart tappade Rafiki styrfart och vi kunde konstatera att han nog var trött och stel från gårdagen.




Så vi beslöt att träna på precisions- och pillraövningar istället. När man gör sånt, så inträder min lilla häst i sitt Rafikitypiska tillstånd där han chansar och gissar och tar inititativ och ska fixa och klara allting själv. Ibland blir det inte så jättefilibabba, som när han skulle backa runt en krumelur. Vi tog oss runt och slog i en och annan kon och det var inte klockrena spåret, men vadtusan. Linnea provade det också.



Bakdelsvändningen satt som SMÄCK idag. Jäklar vad kul! När han kom i sitt "kan själv"-tillstånd fick jag nästan säga åt honom att sluta.
Jag satte upp en grind på grund av att jag nojar för såna. Linnea red igenom den först. Sen provade jag och på tredje försöket kom vi igenom helt och hållet. Till publikens jubel (Alla två:-))
Då kände jag att han var sån med grinden med, att han tycker att han kan den.
Sen sidepassade vi. det funkade det med, utan någon vägg framför.
De här övningarna är så nyttiga för mig för jag måste hålla mig lugn, vara metodisk, lita på hästen, ta en sak i taget, inte härja upp mig...Nyttigt som spenat!

Nu har Linnea åkt hem till Norge för denna gång. Som vanligt ser jag redan fram emot nästa! Linnea du är värd din vikt i guld! Fast det blir inte tillräckligt mycket. Du är värd Rafikis vikt i guld. :-)

Söndag i Skogbyn

Även idag var det Nicoles tur först. Idag hade hon sällskap av Julia. Det syntes stor skillnad på Nicole, hon hade verkligen tagit till sig det som Linnea och Minna lärde henne igår.

Minna longerar Nicole för att visa att man kan ta med sig formen upp i gångarterna.

Minna red sin hopphäst Kisen. Jag gillar honom, han är så fin. Och det syns så väl att han trivs så bra i sitt nya stall.

Svårt men kul!

Vi satte på bosalen. Jisses. Jag red åt ett håll och hästen gick åt ett annat håll. Så svårt! Eller ovant i alla fall.

Här kan man sitta och dra tills man tröttnar. Det funkar inte så när man inte kan ta ledande tygeltag.

Linnea sa att nu vet du vad du ska träna på med tränsbettet. Jag blir tokig! Måste bara lösa det där. Så nu ska inhandlas bosal.

Till slut lyckades jag styra hjälpligt. Skitkul med en sån utmaning!

Det är alltså den här mojängen som är själva bosalen. Den kombineras med jättelång tygel av hästtagel som man knyter fast i den. Klumpen under hakan ger tyngd och tryck som gör att hästen söker sig nedåt framåt. Och eftersom tyglarna sitter ihop mitt under hakan kan man inte ta ledande tygeltag som när man har en tygel på var sida. Jäkla rolig grej!

Linnea är här igen

Det är så roligt när Linnea kommer. Enda nackdelen är att det händer alldeles för sällan.

Först fick Minna och Nicole en grundlig genomgång.

Här är det Linnea som sitter på och Minna som är på marken. Nicole har åsikter.

Det var jätteinspirerande att se dem jobba. Det gav snabba och synliga resultat.

Så var det då Räkans och min tur. Vi jobbade med formgivning och snart var kamelen ett minne blott. Så gott som. Han var lite splittrad i början och skulle titta på kor och hålla på med allt möjligt annat. Är vi förvånade? Nja.

Vi jobbade en del med bakdelsvändningen. Det har jag ju trökat med både själv och på lektioner under våren. Nu verkar det som om tioöringen trillade ned. För mig eller för honom? :-)

Han blev mycket bättre i formen och jag ska verkligen jobba för att det ska bli ett varaktigt resultat. Vi red galoppvolter. I början la jag mig i och han blev sur och slängde ut bakbenen och jag blev ännu surare än vad han var. Men när jag provade att bara släppa iväg honom utan att hålla igen eller vara i vägen så gick det bra. Han ville som vanligt göra gällande att han inte kan galoppera på böjt spår. Det funkar ju ibland, men inte alltid. Så jag fick helt enkelt göra galoppfattningarna i volten och det gick ju kalas. I höger varv tyckte jag att han lutade inåt så mycket så jag var bergis på att vi skulle tippa, men det gjorde vi inte. Precis som med hans mamma Abherleene!

Det kommer att bli snyggt. Snart. Sen. Nån gång.

Och sen red Linnea då. Jag väljer att inte utse detta till ett Jofa moment utan väljer istället att bli glad över vilken fin häst jag har. Och vilken tur jag har som har otroligt duktiga Linnea som delar med sig av sin kunskap. Sådär ska vi också...ja. Typ så.

Okej

Då dräglar vi lite då.
http://www.arabianhorseworld.com/live/videos/pride_of_poland_2010/index.html

Colaflaskor

Hade lite dåligt med tid idag, så jag ställde klockan på ringning och begav mig ut ganska tidigt i morse. Hade bestämt mig för skogstur eftersom det blir så mycket ridbana ett tag annars. Även en skogstur kan ge tillfälle att träna på det vi lärde oss förra helgen. Sitta som en potatissäck och vara en aktiv älskarinna med slapp rumpa och andas med korsryggen. Kalla det vad man vill bara det funkar. :-)

Enligt PW ska en häst klara fyra saker: starta, stanna, svänga höger och svänga vänster. Sen kombinerar man det i olika varianter och voilà, så har man en gp-häst. När man rider kollar man de fyra sakerna och tränar på det som inte tycks funka. Idag var det svårt att svänga vänster, han hängde emot lite. Så vi snirklade i vänsterkroveser en stund tills det gick bra. Sen var det stoppen. Alltså han startar ju hellre än stoppar när man är ute måste jag säga.

Jag får inte till PW-stoppen helt och hållet men hade en massa massa hjälp av Annas colaflaskor. De funkar otroligt bra! På det sättet kan jag gasa och bromsa med bara benen.

Sen lekte vi i skogen och på hygget för att motivera. Han var glad och nöjd utom när vi stod still för då anföll myggorna.

En klippa

Goa snälla rara underbara duktiga lilla häst.

Isabella har skadat sig i samband med ridning flera gånger och hon har blivit försiktig med tiden. Hon ville prova att rida Holly, men jag valde att inte tala om för henne att nu finns bara Rafiki att välja på. Isabella kom hit tillsammans med Carro, som är van ryttare. (Hon har varit ihop med en algerier vid namn Rafiq!) Det var SÅ viktigt att det blev riktigt bra för Bella idag, så jag litade på Rafiki, jag vet ju att han klarar det här, och det fick jag inte tvivla på.

Först ville de att jag skulle rida så jag tog ett varv åt varje i håll i varje gångart. Sen red Carro. Hon hade inte ridit i westerngrejer, men hon fann sig och hon red jättefint.

Carolina

Bella stod och tittade på och bestämde sig för att inte rida och sen bestämde hon sig för att rida och sedan ändrade hon sig några gånger till. Till slut kom hon upp på hästen i alla fall för att skritta lite grann. Hon gjorde det, kom in till oss i mitten en stund och skrittade sedan lite till. Jag såg att Rafiki tänkte börja trava och Bella ville inte. Klok som hon är, så konstaterade hon att "Jag tänkte 'trava eller inte trava' och han märkte att jag tänkte på trav, fast inte på vilket sätt!" Det tyckte jag var väldigt klokt.

och Bella, dagens stjärna. :-)

Facit och det som gav Rafiki godkänt som terapihäst: Bella fick mersmak och vill prova fler gånger. Jag blir så stolt. Duktiga lilla hästen.

Vi överlevde även söndagen

Sådärja. Söndagen handlade om halvhalter och skänkelvikning.

När man rider är det fyra saker som man ska kombinera ihop:start, stopp, höger och vänster. Sen kan man rida grand prix. Lätt att säga för en som gör det. Men visst. Han säger såhär, om du har ett problem i ridningen, fundera på vilket av de fyra som inte funkar och träna på den biten. Smart.

På kvällen idag fick jag sms från Ulrika. Rafiki låg utslängd i hagen och sov som en stock. Gubben. Jag har fått mycket beröm för att han är så lugn. "För sin ålder", säger många men vissa tänker väl "med tanke på rasen" också.

Vi överlevde helgen

Nu går det runt i huvudet och jag är ganska trött. Räkan med. Jag har fått lära mig att andas med ländryggen och rida som en säck potatis med slapp rumpa. För det är så det går till när det är riktigt bra, nämligen. Emellanåt så skriker Perry "Smör!" vilket är en felinlärning som blev så kul så det blev ett nytt ord. Han ska säga smek eller stryk eller nåt och har blandat ihop orden.

Nyttig grej. Ulrika filmade mig. Inte smickrande kanske, men lärorikt. :-) Jag tror att mina armar är för korta, det är jättekonstigt. Men det är därför jag sträcker på dem.

Jahaja

Nu har Amapola åkt till Alexandra och jag har bara en häst kvar att ta hand om. Känns bara bra!

Nu är bilen och transporten ihopkopplade. Alla Rafikis grejer ligger i skuffen och han själv är badad, kammad och inkletad med cowboy magic. Halv åtta i morgon bitti bär det av mot Gäddeholm.

Jag var i paddocken och red lite idag efter att Alex hade hämtat Amapola. Rafiki gick jättebra. Det var så kul. Hoppas att han är likadan imorgon. Vi kan nu galoppera nästan en hel volt. Med tanke på att målet är ett dressyrprogram till hans fyraårsdag så är det bra. Det är tre veckor kvar dit.

Fråt!

Ett nytt ord som jag har lärt mig idag. Anna S jobbar med fina Hubbe på potatisåkern.
Hubbe var irriterad på fråt. Jag måste bara fråga. Jo, det visade sig att fråt är ett samlingsord för små bitande insekter. Kanske är det hälsingska, jag har då aldrig hört det men jag tycker det är ett bra ord. Det riktigt hörs på det: fråt! Inte låter det som nåt som smakar jordgubbar precis!

Oavsett vad man kallar det så kämpar vi alla mot fråt på sommaren. Idag frågade Matti vad jag använder. Jag svarade sanningsenligt "Både Renons, Switch och Prob." Då delade han med sig av sin visdom och erfarenhet och berättade att innan man köper nåt dyrt så ska man prova italiensk dressing från Eldorado för 9.90 per flaska på Willys.

Ja varför inte. Oljigt och luktar vitlök, som många andra saker man har på hästar och andra mot fråt.
Kom ihåg var ni hörde det först. Både att det heter fråt och vad man kan göra med dressing.

När vi ändå är inne på avdelningen hästvård så kan jag ju berätta att jag har tvättat häst idag. Svans, man, ben och lite allt möjligt på hästen. Först höll jag till inne i stallet men det blev så blött så jag gick ut och använde slangen istället. Skönt att man kan göra så. Sen kammade jag och borstade och hade i en massa cowboy magic. Tänkte upprepa proceduren i morgon. Rafiki stod och halvsov och njöt. Sen fick han gå ut och göra det som nybadade hästar ofelbart gör:



Smickrande bild! Han ser ut som nåt tvångsomhändertaget. Jag kan bara hoppas att han var så halkig av allt Cowboy Magic så skiten inte fastnar.

Skor och skog

Idag fick de nya dojjor. Rafiki betedde sig okej. Inte föredömligt, men okej då. Det här var väl tredje gången tror jag. Eller fjärde. Så han är inte så van. Han glömmer vad vi håller på med och börjar trixa och joxa med annat. Och han ska bara. Och han ska bara. Och han har inte tid.
Jag sa till Matti idag att han faktiskt FICK ryta i åt Rafiki. Hellre det än att småtjata så att Räkan hittar på en lek. Så Matti röt i. Och sen gick det bättre. Rafiki skärpte sig.

Vi var i skogen efteråt. Klättrade högst upp på Mount Bysala. Tränade fattningar på fältet. Många av dem var förknippade med en del sprattel, men på slutet gick det bra. Jag gillar inte sprattel. Hellre får han springa fort som attan.

Inte så graciöst. Den biten tar vi sen...Vi har roligt i alla fall. Och uppgiften var att ta en fattning utan att sparka bakut.

Myggor, kossor och jordgubbar

Vi kom ut sent på kvällen när myggen hade kommit fram. De är lite jobbiga...Höll oss i solen längs sjön, för i skogen var det väl ännu värre. Kossorna går nu i hagen vid sjön. Det visste inte Rafiki. Han hajade till när han såg korna, men sen var det inte mer med det. Däremot kom vi till ett jordgubbsland. Med blått nät över. Och DET var läbbiga grejer. Fick hålla på en bra stund där. Konstigt.

Snabbtur mellan åskskurarna

Det blev en kort tur idag. Det regnade, sen blev det åska, sen blev det uppehåll, sen blev det regn...Jag insåg att det går inte att vänta på nåt bra väder utan jag gav mig iväg i alla fall. När jag kom till stallet så var Karolina och Lovisa ute med Amapola. Ulrika och Hilda skulle ta Meissel och Akrena till ridhuset, så det skulle inte bli nån häst hemma alls. Det var ett bra träningstillfälle, tänkte jag, att prova att gå åt ett helt annat håll än de andra. Fast han brydde sig inte. Han tittade ett par gånger dit de hade gått men var inte det minsta intresserad av att följa efter. Vi mötte tjejerna och Amapola. Stannade för att prata med dem och då attackerade myggorna. Usch. Det gick inte att stå still där, så vi begav oss upp på hygget istället. Vi klättrade på det allra brantaste stället, sprang på stigen och slingrade runt träden.

Sen hörde jag åska och då gick vi hem. Jag satt av och gick bredvid sista biten. Stretchade när vi kom hem, så han fick sin nedvarvning också. Sen blev det sol!?

De vita strimmorna bakpå öronen är lite kul tycker jag. De är alltså där hela tiden inte bara när han är blöt.

Man får vissa privilegier när man är med sin människa på mystur...

Nytt från Eskilstuna

Cicci och Holly hade varit ute på ridtur igår. Gick prima. Nu går han inte bara med araben utan även med alla travästarna i Hanebergs herrgårdspark. Frid och fröjd på alla sätt. Rätt åt honom. :-)

http://www.stall-yatsy.se/14974742

En vecka kvar...

Och det är mer än lovligt pirrigt. Idag har vi tränat med dressyrgrejerna i blåsvädret i paddocken. Han är väldigt samarbetsvillig och allt känns bra även om vi är lite unghästvingliga fortfarande. Men han kan redan saker som vissa av mina fd hästar aldrig lärt sig!

En vanlig onsdag...

Oss tappar man inte bort när vi är så här lysande gröna!

Eller är vi kanske kamouflerade i försommargrönskan?

Tröjan är lite för stor. Jag köpte den på tradera för 32 kronor. Måste ju bara ha den, eftersom den var i rätta Rafikigröna färgen.

Nåväl, vi har varit i skogen.

Och klättrat uppför och nedför.

Sprungit på stigen. Typ hoppat stocken. (= Sprungit fram till stocken, tvärstannat, klättrat över, fortsatt springa på andra sidan.) Min tvekan snarare än Räkans. :-)

Vi var bara ute i en knapp timme. Gick hem medan vi var på topp och alla egentligen ville hålla på ett tag till.

Här skulle jag egentligen ta kort på en annan sak. Rafiki upptäckte att det var jätteskön mossa på den här stenen och började gnugga ansiktet mot den. När jag väl fick ordning på kameran hade han märkt att det växte klöver mitt i mossan.

Solkräm på näsan behövs nu.

Allt flyter fortfarande på. Han tuggar inte på folk, låter sig tränsas, sköter sig på alla sätt. Han är riktigt mogen och duktig. Det är verkligen kul!