Linnea är här igen

Det är så roligt när Linnea kommer. Enda nackdelen är att det händer alldeles för sällan.

Först fick Minna och Nicole en grundlig genomgång.

Här är det Linnea som sitter på och Minna som är på marken. Nicole har åsikter.

Det var jätteinspirerande att se dem jobba. Det gav snabba och synliga resultat.

Så var det då Räkans och min tur. Vi jobbade med formgivning och snart var kamelen ett minne blott. Så gott som. Han var lite splittrad i början och skulle titta på kor och hålla på med allt möjligt annat. Är vi förvånade? Nja.

Vi jobbade en del med bakdelsvändningen. Det har jag ju trökat med både själv och på lektioner under våren. Nu verkar det som om tioöringen trillade ned. För mig eller för honom? :-)

Han blev mycket bättre i formen och jag ska verkligen jobba för att det ska bli ett varaktigt resultat. Vi red galoppvolter. I början la jag mig i och han blev sur och slängde ut bakbenen och jag blev ännu surare än vad han var. Men när jag provade att bara släppa iväg honom utan att hålla igen eller vara i vägen så gick det bra. Han ville som vanligt göra gällande att han inte kan galoppera på böjt spår. Det funkar ju ibland, men inte alltid. Så jag fick helt enkelt göra galoppfattningarna i volten och det gick ju kalas. I höger varv tyckte jag att han lutade inåt så mycket så jag var bergis på att vi skulle tippa, men det gjorde vi inte. Precis som med hans mamma Abherleene!

Det kommer att bli snyggt. Snart. Sen. Nån gång.

Och sen red Linnea då. Jag väljer att inte utse detta till ett Jofa moment utan väljer istället att bli glad över vilken fin häst jag har. Och vilken tur jag har som har otroligt duktiga Linnea som delar med sig av sin kunskap. Sådär ska vi också...ja. Typ så.