Vi började i paddocken men gav upp för all fråt och gick in i ridhuset fast det var trettio grader varmt ute. Där var det blöta fläckar på golvet och dörrarna var öppna och det var hemskt märkligt för små räkor. Han fick titta på allt en gång sen fick det vara nog pratat om det.
Vi började med att ställa och formge. Jag gick i serpentiner och det gällde att ställa om utan att tappa formen. Det gick riktigt bra men snart tappade Rafiki styrfart och vi kunde konstatera att han nog var trött och stel från gårdagen.
Så vi beslöt att träna på precisions- och pillraövningar istället. När man gör sånt, så inträder min lilla häst i sitt Rafikitypiska tillstånd där han chansar och gissar och tar inititativ och ska fixa och klara allting själv. Ibland blir det inte så jättefilibabba, som när han skulle backa runt en krumelur. Vi tog oss runt och slog i en och annan kon och det var inte klockrena spåret, men vadtusan. Linnea provade det också.
Bakdelsvändningen satt som SMÄCK idag. Jäklar vad kul! När han kom i sitt "kan själv"-tillstånd fick jag nästan säga åt honom att sluta.
Jag satte upp en grind på grund av att jag nojar för såna. Linnea red igenom den först. Sen provade jag och på tredje försöket kom vi igenom helt och hållet. Till publikens jubel (Alla två:-))
Då kände jag att han var sån med grinden med, att han tycker att han kan den.
Sen sidepassade vi. det funkade det med, utan någon vägg framför.
De här övningarna är så nyttiga för mig för jag måste hålla mig lugn, vara metodisk, lita på hästen, ta en sak i taget, inte härja upp mig...Nyttigt som spenat!
Nu har Linnea åkt hem till Norge för denna gång. Som vanligt ser jag redan fram emot nästa! Linnea du är värd din vikt i guld! Fast det blir inte tillräckligt mycket. Du är värd Rafikis vikt i guld. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar