Träning

Ikväll var det Miaträning igen. I början var Rafiki splittrad och ville bestämma själv och jag blev otålig. Det gav sig dock, så det gick bra sen. Vi jobbade med styrövningar, mycket precision. Roliga grejer!

Det var mörkt när vi gick hem. Jag ville skynda mig över vägen, men Rafiki bestämde sig för att gå på toa exakt över mittlinjen på landsväg 250. Han vägrade flytta sig ur fläcken innan han hade dyngat färdigt. Han blev omkörd av ett par hästtransporter där han stod, folk som hade varit på samma träning som vi kom från. Så de kanske hade lite förståelse för att det stod en häst och sk*t mitt på vägen...

Vi var hungriga när vi kom hem! Då kan man vara glad att man är häst och bara kan sätta ned munnen i marken och få mat.

Helsikeklöver

Nu har han två såriga kotor som orsakats av Alsikeklöver. Mamma Abherleene var (är?) också känslig för den. Eländes skitväxt from hell. Det värsta är att han tycker den är jättegod. Det finns nästan inget alsikeklöver alls i den hagen de går i nu, men han har lyckats få i sig tillräckligt ändå tydligen.

Soliga septemberdagar

Då blir man synnerligen slö!

"Sch! Om vi är tysta och spelar döda så kanske hon ger upp och går hem igen!"

Blink.

Gäsp.

"Jag kan ligga och jobba! Vänta, ska bara ta på mig grimman."

Hur slö han än var, så fick Rafiki följa med ändå. Vi lekte med repgrimman, sen fick han gå ut igen. Då var det som vanligt.

"Ska vi sluta redan?"

Centrering

Äntligen har vi varit hos Anna igen. Rafiki var lite stel i vänstersidan, vilket kanske inte är så konstigt, för det är jag med...

Jag har tyckt att jag sitter som en kratta på de senaste bilderna jag har sett av oss, så vi jobbade lite med det. Allroundsadeln sätter mig i stolsits så det blir westernsadeln framöver.

Ridmässigt så jobbade vi med att Rafiki skulle gå rakt framåt men inåtställd och ökade sen så han blev inåtböjd. Han såg så rolig ut när han gick och tänkte så det knakade och försökte fundera ut vad vi ville. Han tyckte det var lite svårt men ganska intressant och tvåfotingarna blir ju så glada när man gör som de vill. Det var kul att se Anna rida honom igen, det var ju ett par månader sen sist. Nu kunde jag se att han har blivit stabilare och mer vuxen.

Lastningen gick bra.

Skogen

Mozart var med. Mozart tycker hästar är alldeles för stora...

Repetera

Det var dåligt väder idag, så jag och Rafiki var i ridhuset. Vi repeterade det som vi gjorde för Mia förra gången. Vi höll på i max en halvtimme. Han kunde allting, så då slutade vi. Jag vill ju inte hålla på och tjata och nöta.

Han fick bära hem Annas tröja som hon har glömt. På vägen hem träffade vi på en hel del stora skramlande saker i trafiken. Jag vet nu att han inte jagar upp sig det minsta över sånt, men jag är i alla fall tacksam för det. Väl hemma grejade vi med öron och tänder. Alltså tränade på att ta på dem. Det gick bra.

Liza har blivit inspirerad av poliskursen. Hon hade letat fram ett plastband som hon skulle ha och träna sin häst med. Kul att det gick hem!

Säker häst

Idag har vi haft kursen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Ulla-Carin berättade om hur hon har tränat polisens hästar och vi har fått prova på tekniken. Det går i korthet ut på att man förmedlar trygghet och säkerhet till hästen, främst genom att vara ganska passiv. Ulla-Carin menar att om man håller på och ömkar med hästen och säger "Såja såja, det är inte farligt..." och sånt, så kan det ha motsatt effekt. Många gånger är det vi som ryttare som förväntar oss att hästen ska bli rädd, så spänner vi oss och det tolkar hästen som ett alarm att nu är det fara på färde. Framför allt får man inte ta tyglarna om man förväntar sig att nåt ska hända. Det ger fel signaler. En viktig del av Ulla-Carins filosofi är att det är viktigt att människan har ordning på sina reaktioner och sitt kroppsspråk.

Dagens övningar:

Man fick gå över först en bom, sen en pappremsa, sen ett plastband och slutligen en "flagga."

Därefter genom plastbandsgången, som blev smalare efterhand. Ulla-Carin har äpplen i påsen. De är inte belöning utan hon menar att det är ett sätt att visa hästen att läget är lugnt och att det inte finns anledning till oro. Rafiki hade bråttom igenom, men vi kom snart på att han ville till äpplepåsen och inte var uppjagad över att gå i gången. :-)

Nästa uppgift gick ut på att gå mellan flaggorna. Det var en baggis.


Vi avslutade med lite kuddkrig. Den här gången började vi med att ge och ta kudden, för att sedan kasta den till varandra. Nästa steg ska vara att man kastar den mellan ryttare. Och Rafikis reaktion på kudden var...

...att han ville ha den och leka med den själv. :-) När Ulla-Carin och jag kastade den mellan varandra så grejade han omkring för att försöka få tag på den.

Unghäst

Tog en skogstur och funderade över unghästar. Han är så snäll. Ska unghästar vara så här snälla jämt? Bara att tacka och ta emot antar jag.

Farsans paradnummer

Vi har polebendat, lite som pappa Diesel brukar göra. Fast i något lägre tempo.

Men kul är det och fortare och fortare går det.

Cirkushäst

Det stod en hink full med fallfrukt i stallet så vi har lekt med sånt idag. Han fattade snabbt vad han skulle göra: böja sig runt för att ta en äppelbit som jag höll vid korset på honom, eller böja in huvudet långt mellan frambenen för att ta en äppelbit där. Sen gick vi till skogen och lekte cirkus där med. Han fick klättra upp på höga stenar. Det är lite svårare i skogen för där finns det så mycket gott käk. :-)

Bara pyssel

Idag har han säkert träningsvärk, så det blev bara pyssel. Han hade ett litet sår på vänster bak-kota igår, men det var torrt idag.

Miaträning

Ung och ovan som han är, så tyckte Rafiki att en del saker var svåra i början, men han kämpade på så tappert, så och klarade alla övningar hur lätt som helst. Jag är jättenöjd med honom. Han ville prata med alla de andra hästarna, kunde inte förstå att jag inte lät honom göra det.

Han var fokuserad så länge han hade nåt att tänka på, men kunde faktiskt även stå still och vänta. Efteråt var han jättetrött! Sen följde en promenad hem i beckmörker.

Det finns nog hopp

Idag gick det mycket mycket bättre. :-)

Vägen dit och därifrån var också förknippad med en del äventyr, som hästar som sprang i hagen intill vägen eller när vi skulle möta en lastbil på smala vägen. Fast sånt bekymrar mig inte. Han är så van med allt möjligt.

Söndag

Idag har vi bara varit inne i boxen. Borstat och grejat och masserat och kliat och ryktat ordentligt med borste och skrapa. Bearbetat hans ansikte och öron. Efter en stund blev han dimmig på ögonen och bara njöt av när jag kliade honom i öronen, som jag inte fick komma i närheten av en stund tidigare. Jättekonstigt.

Va?!

Red i ridhuset. Rafiki hade massor av åsikter, jag blev jätteförvånad. Bland annat var han plötsligt jätterädd om sina öron. Det var han när han var liten, men nu har vi inte märkt av det på väldigt länge. Han var inte bråkig, alltså. Bara ovillig.
Kände mig tämligen tafflig. Jag som köpte ny hjälm häromdan, man kanske skulle ha satsat på en...

Närå. Nu ska vi inte glömma att det var massor som gick bra. Det allra allra mesta gick jättebra! Jag har bara aldrig varit med om att han har tyckt nånting förr. Vissa säger att jag har haft det lätt med honom. Hittills. Kanske det har varit lite mycket räkmacka.

:-) Det ordnar sig.

Sista dagen i skogen

På ett tag tror jag, nu är det så väldigt blött där. Vi "hoppade" stocken. En timme efter att jag kom hem började regnet. Sen har det regnat jättemycket och stigarna och klätterbackarna lär vara jätteblöta nu.

Skogen igen

Fast utan sällskap idag. Det går precis lika bra det.