Det var mörkt när vi gick hem. Jag ville skynda mig över vägen, men Rafiki bestämde sig för att gå på toa exakt över mittlinjen på landsväg 250. Han vägrade flytta sig ur fläcken innan han hade dyngat färdigt. Han blev omkörd av ett par hästtransporter där han stod, folk som hade varit på samma träning som vi kom från. Så de kanske hade lite förståelse för att det stod en häst och sk*t mitt på vägen...
Vi var hungriga när vi kom hem! Då kan man vara glad att man är häst och bara kan sätta ned munnen i marken och få mat.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar