Säker häst

Idag har vi haft kursen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Ulla-Carin berättade om hur hon har tränat polisens hästar och vi har fått prova på tekniken. Det går i korthet ut på att man förmedlar trygghet och säkerhet till hästen, främst genom att vara ganska passiv. Ulla-Carin menar att om man håller på och ömkar med hästen och säger "Såja såja, det är inte farligt..." och sånt, så kan det ha motsatt effekt. Många gånger är det vi som ryttare som förväntar oss att hästen ska bli rädd, så spänner vi oss och det tolkar hästen som ett alarm att nu är det fara på färde. Framför allt får man inte ta tyglarna om man förväntar sig att nåt ska hända. Det ger fel signaler. En viktig del av Ulla-Carins filosofi är att det är viktigt att människan har ordning på sina reaktioner och sitt kroppsspråk.

Dagens övningar:

Man fick gå över först en bom, sen en pappremsa, sen ett plastband och slutligen en "flagga."

Därefter genom plastbandsgången, som blev smalare efterhand. Ulla-Carin har äpplen i påsen. De är inte belöning utan hon menar att det är ett sätt att visa hästen att läget är lugnt och att det inte finns anledning till oro. Rafiki hade bråttom igenom, men vi kom snart på att han ville till äpplepåsen och inte var uppjagad över att gå i gången. :-)

Nästa uppgift gick ut på att gå mellan flaggorna. Det var en baggis.


Vi avslutade med lite kuddkrig. Den här gången började vi med att ge och ta kudden, för att sedan kasta den till varandra. Nästa steg ska vara att man kastar den mellan ryttare. Och Rafikis reaktion på kudden var...

...att han ville ha den och leka med den själv. :-) När Ulla-Carin och jag kastade den mellan varandra så grejade han omkring för att försöka få tag på den.