Jag satt i bilen och körde och kom på mig själv med att sucka längtansfullt vid åsynen av långa slingriga grusvägar. Snart är Räkan fyra år. När han är fem får han börja springa clear round i distans. Så tänkte jag om jag skulle satsa på en bra distanssadel istället. Inte den vanliga bomfria lilla skinnslamsan, utan något mer rejält. Kollade och googlade och höll på och insåg att många distansare förespråkar bladsadlar. Jaha, och vad är det då? Googlade lite till och kom fram till att det är ytterst likt en westernsadel. Som jag ju redan har en. Jag blir aldrig klok på det här tror jag.
Nu har jag ridit i Shortbacken och jädrar i mig vilken fin sits jag fick. Rafiki trivdes med den och det gjorde jag med. Det kändes väldigt ovant att sitta i nåt annat än westernsadel. Som om jag inte hade nånting runt mig och satt hur löst som helst...Den satt still när jag satt upp, vilket är en stor fördel. Rafiki tyckte den var ovan och blev lite vinglig till att börja med, men när han fick känna på den en stund gick han jättefint. Nu ska jag jämföra den med en dressyrsadel med bom, för att se vad som är ovana med en sadel som inte är westernmodell och vad som eventuellt är bomlös-svaj. Jag menar, jag kanske skulle ha samma känsla om jag skulle ha använt sbs:en på honom.
Detta skedde i samband med vår halvhjärtade trailträning. Rafiki hjälpte Rebecca att bära bommar. Och då menar jag bära lika med lyfta upp och bära iväg. Undrar när han ska inse skillnaden mellan en hund och en häst?
På vägen hem tramsade han omkring och lekte och drog av Holly reflextäcket.
Den bara faller på plats. Vickar inte, halkar inte hit och dit. Och den är snygg. Han står lite konstigt på bilden, men det är för att han vill komma fram till mig.
Jag mailade dem som en gång sålde sadeln som ny. De lät meddela att det var en lågbudgetsadel som inte finns i sortiment längre. De flesta sålde de billigt på rea. Däremot hade hon en massa andra sadlar att sälja till mig! :-) Tror jag det. Hon gick aldrig in på vad det var som gjorde den till lågbudget och om den hade några nackdelar. Vad är lågbudget förresten? Hööks och Börjes säljer ju sadlar för åttahundra spänn nya. Här är det fråga om några tusen i alla fall. Jag köpte en sadelpadd till Olav på samma ställe för nåt år sen och då var det samma sak. Skulle jag inte passa på och köpa den och den också, tyckte hon då. Såna försäljartakter gör mig skeptisk så jag har sökt på oberoende källor istället. Nån hade köpt en sadel på samma ställe och den var snedsydd. En annan hade ojämna bossor. Det framgick inte om det var exakt samma modell. Däremot har jag hittat åsikter om just Shortback T och de som har den verkar väldigt nöjda. I morgon ska jag rida i den.
Jag satt halva dagen och väntade på att det skulle sluta regna, men det gjorde det inte så jag gav mig iväg ändå. Det gick jättebra, jag tänkte inte alls på att det regnade när vi var i skogen. Snurrade och snodde runt träd och försökte styra enbart med vikten. Det gick jättebra och var jätteroligt!
Hästen vill inte komma ut från transporten! Det finns ingen människa därinne, men väl en hink havre och det motiverar till att stanna kvar förstås. Det tar alldeles lagom lång tid att lasta honom, tycker jag. :-)
Förr trodde man att tomtar eller andra små övernaturliga beskyddare gjorde de här flätorna. Abherleene hade såna jätteofta. De är så gott som omöjliga att trassla ut. Sen såg jag att meissel också hade sån och jag misstänker starkt att det är de två "tomtarna" som har gjort flätor på varann.:-)
Vi har ridit ut med Holly och Håkan som sällskap idag. Det var blött och Rafiki är fenomenal på att undvika vattenpölar. Han går i dem om han måste men om det går att gå bredvid så föredrar han det. Det är underbart att Rafiki är så van att gå ut själv och så pass självsäker att han är oberoende av sällskap. Även när vi har sällskap, så att säga...Jag menar att Holly kunde gå åt ett håll och Rafiki åt ett annat håll utan att det bekymrade honom.
Sen kom vi hem och jag la på SBS Flexion-sadeln. Den är för lång! Eländes bedrövelse! Så nu är jag lite ställd. Ska man leta annan dressyrsadel eller...? Vill nån byta en Wellington Elite eller Globus the Turner mot en SBS Flexion? De två sadlarna kombinerar våra krav kort och bred häst och stor bak på ryttaren, det är därför jag tar just de exemplen
En bra sak med Rafiki...En av alla bra saker med Rafiki, menar jag, är att jag aldrig behöver jaga honom i hagen. Avdelningen "Bekymmer som jag har haft med fd hästar och som aldrig ska uppstå med Rafiki." Ikväll var det ju mörkt, blött och äckligt i största allmänhet när jag hämtade honom. Jag såg fem meter framför mig i hagen. Sen var det kompakt mörker.
Då är det skönt att ha en osviklig metod. Man tänder lampan i stallet, häller lite havre och hästpellets i en hink och sen går man ut i mörkret, rasslar med hinken och sedan är det bara att vänta. Han kommer på en gång. :-) Idag fick han gå lös in i stallet.
Nu ska en epok gå i graven! Äntligen, höll jag på att säga. Jag har annonserat ut Rafikis första sadel. Den är också ett mörker. :-) Nej då, det är väl inget fel på den, det är jag som inte trivs med allroundsadlar bara. Nu får jag snart prova min kära SBS, den bomfria dressyrsadeln, på honom!
Då är det skönt att man har tillgång till ridhus. Vi har varit där med Rebecca och Holly. Jag hade planerat ett strukturerat och genomtänkt dressyrpass. "Skit i finliret", sa Räkan, "Jag vill springa!" Jag tänkte att det är bäst han får springa av sig en stund då, så kanske han kan koncentrera sig senare. Och det funkade bra. Jag smög in dressyrarbetet i springandet så vi båda blev nöjda. Hans vänstra sida är mycket mycket bättre nu.
Rebecca red en stund. Det såg jättetrevligt ut. Hon är den sjunde människan som har ridit honom. Han börjar bli riktigt erfaren. :-)
Han blev trött och sen lite övertrött, men var glad och nöjd när vi kom hem.
Har inte ridit, eller gjort nånting speciellt med Räkan idag, utan bara gått förbi med hunden. Då låg alla tre hästarna och vilade i lösdriften. Rafiki går ju in för allt han gör, så även när han sover och vilar. Han är alltid rufsig och full med halm högt och lågt när han kliver upp. Idag missade jag att fota honom när han gäspade, sträckte på sig och sen gjorde nån sorts stretching av frambenen i ingången till lösdriften. Det såg riktigt skönt ut!
Vi har varit i skogen. Det kändes som om det var länge sen sist. Det var blött! Han ville springa i mossan. I början gjorde han ett bar bakåtsparkar. Det var lite läskigt för jag visste inte vad han skulle göra av det, men det blev just ingenting, så jag gjorde inget väsen av det.
Idag tog han galopp från stillastående, vad fränt! Håkan provade också. Han var inte beredd att Rafiki skulle stanna så tvärt som han gör när man gör halt, så det var nära att Håkan fortsatte springa när hästen stannade...Men det gick bra. Husse har också tränat Rafiki i att lystra till sitt namn idag. Det gick bra. Det också. :-)
Här ser jag så uttråkad och ointresserad ut. Jag lovar att det är jag inte!
När jag kom sent på kvällen och hämtade Rafiki och gick mot ridhuset, så fick han glädjefnatt. Han knatade på i tvåtakt och kastade med huvudet lite då och då, så som hans mamma alltid gjorde när hon var riktigt glad. (Gör! Jag måste sluta prata om henne som om hon inte fanns längre.) I början när vi kom in var han rätt virrig, men när träningen började så kunde han koncentrera sig på den istället.
Trailridningen bjöd på många kluriga och roliga övningar med såväl precisions- som miljöinslag. Vi hade gjort en del av dem från marken, så det var inga konstigheter. Jag var jättenöjd efter nån övning och lutade mig fram över hans hals och talade om att han var så duktig. Då brummade han åt mig! :-)
Jag blev lite förvånad över att han inte ville att jag skulle hålla i grinden, men okej, det gör vi en annan gång. Mia tyckte jag skulle låta honom nosa på den först, men jag höll nog tillbaka honom lite för jag ville ju inte att han skulle börja dra i den.
Här kollar vi på Elviz som just har passerat bron.
Hemma istallet ställde jag honom i ground tie som vanligt och gick in i sadelkammaren. Då hördes trampet av små hovar utanför i gången. Så jag tittade ut och när han såg mig så tvärstannade han och försökte se oskyldig ut. Sen gick han tillbaka och ställde sig där jag hade parkerat honom.
Det var den tid det tog för mig att lasta Rafiki på egen hand. Sen åkte vi till Anna och hade lektion. Förra gången fick vi avbryta pga att nåt var konstigt med hans vänstersida. Sedan dess har jag inte ridit himla mycket, däremot tömkört, longerat och liknande. Det är bra med Rafiki att han bearbetar saker när han är ledig. En sak som inte funkade till 100 förra lektionen kanske gör det nästa lektion när han har fått smälta det. Idag har vi jobbat med att flytta/böja honom för innerskänkel på volt i skritt och trav. Galoppen tog vi i höger varv och bara på rakt spår än så länge. Vänster tar vi när hans vänstra sida har blivit lite bättre. Den är massor massor bättre än sist vi var hos Anna, men den är inte riktigt loss än. Det kommer så småningom. Jag har bokat nya ridtider oberoende av om jag har lasthjälp eller inte. Så skönt att vara oberoende! När jag kom hem lastade jag ur själv också. Han började backa när jag fällde luckan, men då var ju bommen där, så jag sa ifrån. Sen drog jag lite i svansen och sa backa, så kom han lugnt och fridfullt ut ur transporten.
...med saker som inte alls har med ridning att göra. Lastade utan hjälp några gånger. Gick hur bra som helst! I morgon är det upp till bevis när vi ska till Anna.
Har också börjat med en grej som jag såg i en Parellifilm. När man ska lyfta en framhov, så klämmer man om kastanjen, så lyfter hästen sin hov själv. När man ska lyfta en bakhov klämmer man om has-spetsen. (Sen kan man prova att stå på sidan av hästen och lyfta andra sidans hov, till exempel står man på höger sida av hästen och lyfter vänsterhoven. Det får jag prova sen nån gång.) Räkan lyfter men håller inte kvar. Men det ska han lära sig. Han har lärt sig att inte lyfta dem, däremot. Om jag vill att han ska stå på fötterna när jag håller på med hans ben, så säger jag "vänta". Det funkar bättre och bättre.
Jag har funderat på mål med Rafiki nyligen. Jag tänkte då så här, att alla besvär jag har haft med tidigare hästar, såna saker ska jag förekomma och hindra med Räkan. En del saker har han redan uppfyllt. Bara som ett exempel: hämta i hagen. Det värsta jag vet är hästar som vägrar låta sig hämtas. Rafiki kommer alltid och möter mig. Hoppas det fortsätter så!
Men nu gällde det lastning. Rafikis mamma är nämligen världens tråkigaste häst att lasta. Fem timmar, fyra personer och ett glatt humör. Då kunde det funka, i bästa fall. Att bestämma en tid när man skulle vara med henne nånstans, det var bara att glömma. Det hade kanske gått att träna bort, men det blev inte så. Istället blev syftet med Rafiki att han skulle bli motsatsen till sin mamma, nämligen världens mest lättlastade häst. Friskt vågat, kanske, men varför inte? Nån måste ju vara det.
Det här var första lastningen. Vad liten och brun han är! :-)Det kanske ser rörigt ut för den som inte var där. Idén var i alla fall att han skulle räkna ut själv vad han skulle göra. Jag tror det är viktigt att man inte gör nån stor affär av lastningen utan låter den finnas med naturligt i det man gör. En tanke är att inte behöva använda linor eller liknande. Vi skulle inte dra eller putta in honom. Man ser att han blir irriterad (02.33) och sen faller tioöringen ner. Han lastade sig själv två gånger på tio minuter. Annars brukar man köra nån variant med att lasta mamman så får fölet se på, men det tyckte vi inte var nån vidare bra idé med tanke på hur hon är.
Sen lovade jag mig själv att aldrig undvika att åka bort för att jag var orolig för lastningen. Så vi har åkt när det har behövts. Jag har dock alltid haft medhjälpare för att hejda honom om han får för sig att backa ut. Nu är det dags att klara sig utan medhjälpare. Han vet nu att det finns en havrehink därinne och det motiverar honom, kan man lugnt säga. Nu får jag nästan hålla mig ur vägen när han ska in till sitt goda i transporten. När hinken kom bort fick han bråttom ut, så jag fick hejda honom. Till slut kunde jag skicka in honom själv, låta honom stå där och sen backa ut genom att dra lite i svansen. Jättekul! Ska bli intressant att prova nån annanstans än hemma. Det blir säkert annat då, men det gäller för mig att fokusera, det är vad det handlar om, är jag övertygad om.
Det här var första gången Rafiki hade på sig rutiga fleecetäcket. Morgonen därpå när jag kom så var han skapligt ren, men täcket lyste med sin frånvaro. Det dök upp efter några dagar. Det blir aldrig mer sig självt. Alla spännen är fortfarande stängda, men det är en reva på ena sidan och det är ofattbart skitigt. Jag skulle ge en massa för att få se hur han bar sig åt för att komma ur det. Jag tror inte att han har rejsat omkring i förtvivlan, utan snarare har han systematiskt micklat och picklat tills han har kommit loss. Troligen har han hållit på en bra stund. Sen har han vederbörligen mördat täcket. Antagligen burit omkring på det och försökt gräva ned det. Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad. Stollehäst. :-) Tur att det var ett skapligt billigt täcke från Tradera.
Vi fick plats på klickerkursen. Jag fick ett jättetrevligt mail från Moa. Både mailet och hemsidan ger intryck av att det är jättehärliga tjejer som lär ut intressanta saker. Det ska bli så kul!
Igår kväll kom snön. Idag gick jag och Rafiki hem till oss. Rafiki fick hälsa på sin hund. Hunden är inte alls förtjust i hästar, men ställer upp till en viss gräns, sen går han undan. Jag tyckte att jag måste väl göra nånting, så vi lekte game 1-4 av 7. Jag hade kort om tid, det snöade på tvären och förutsättningarna var väl inte de bästa. Men det gick jättebra. Han var så glad och tyckte den här lilla utflykten var hur rolig som helst. Kanske för att vi var i en annan miljö än vanligt och att jag inte behövde bevisa nåt för nån som han var så positiv? Förut en gång tyckte han att jag tjatade om saker som han redan vet...Men idag var det kul. Han var som "Vad ska vi göra nu?" Goa lilla häst. Jag menar inte att nån gör sämre lekar än nån annan, utan de blir vad man gör det till. Vad JAG gör det till alltså. När hästen tycker att han kan det och jag också tycker att hästen kan det, då ska man skruva upp svårighetsgraden lite, med fantasins hjälp. Gärna tillämpa lekarna i vardagen. Rafiki brukar få backa in i stallet till exempel. Eller gå före mig genom dörren, sen vända. Eller en massa massa små saker som jag kommer på allt eftersom.
Vi sneddade över en åker när vi var klara. Först skickade jag honom över ett dike, som inte var särkilt brett eller djupt, men som i Rafikis fantasi blev till en värstingravin, som hjältesuperhästen kastade sig över med ett jättesprång...:-)
Sen småtravade han på vägen när han skulle hem till sig igen. Han kortade upp sig och blev hög fram och lägre bak, så snygg! Och allt bara på lek. Om han bara visste!
Idag var det mörkt när jag kom till Rafiki, så vi gjorde inget speciellt. Han fick stå på stallgången och bli grundligt ompysslad bara. Ena såret är nästan borta. Det andra är skorpigt, så det blir nog bra snart.
Vi använde päron för stretchingen. Han har nog inte smakat päron förut. De var oerhört goda, men sega och kladdiga. Det ser ut som om hans underkäke är ur led, men han kämpar alltså med päron som klibbar i gommen. :-)
Jag har anmält oss till kurs i klickerträning i januari. Hoppas det finns plats, det vore kul att prova. Klickerträning kan man ju göra med alla hästar oavsett ålder och erfarenhet. (Det där var en hint till Helene!) :-)
Idag har jag och Ulrika lasttränat Rafiki och Akrena. Rafiki är lätt att lasta 99 gånger av 100. Mitt mål är att kunna lasta honom utan medhjälpare. Jag har kommit på att det är mest effektivt att stå utanför och skicka/driva honom in i transporten. Så långt brukar det oftast gå prima, men sen händer det att han bestämmer sig för att backa ur fort.
Vi började med att lasta som vanligt, dvs att jag stod inne i transporten och Ulrika drev på bakom honom. Gick bra. Sen stod vi utanför och han fick gå in själv. Inne i transporten väntade en hink med havre. Vi stängde inte, utan han fick stå där tills vi sa åt honom att komma ut. Han gjorde för övrigt inga ansatser till att backa.
Han gick in själv och ställde sig och åt havre. Vi blev jätteglada förstås. Provade en gång till för att kolla att det verkligen kunde gå så lätt. Sen tyckte jag att det räckte, ville inte utmana ödet när det gick så bra. Då bad Rafiki om att få gå på en gång till. :-) Så det fick han förstås.
And Allah took a handful of southerly wind, blew His breath over it, and created the horse. He said to the magnificent creature, "I have made thee as no other. All the treasures of the earth lie between thy eyes. Thou shall carry my friends upon thy back. Thy saddle shall be the seat of prayers to me. Thou shall fly without wings, and conquer without any sword. Oh, horse." (Beduinlegend)
Jag skulle ge en massa för att få se hur han bar sig åt för att komma ur det. Jag tror inte att han har rejsat omkring i förtvivlan, utan snarare har han systematiskt micklat och picklat tills han har kommit loss. Troligen har han hållit på en bra stund. Sen har han vederbörligen mördat täcket. Antagligen burit omkring på det och försökt gräva ned det. Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad. Stollehäst. :-) Tur att det var ett skapligt billigt täcke från Tradera.
