Lastat igen

Jag har funderat på mål med Rafiki nyligen. Jag tänkte då så här, att alla besvär jag har haft med tidigare hästar, såna saker ska jag förekomma och hindra med Räkan. En del saker har han redan uppfyllt. Bara som ett exempel: hämta i hagen. Det värsta jag vet är hästar som vägrar låta sig hämtas. Rafiki kommer alltid och möter mig. Hoppas det fortsätter så!

Men nu gällde det lastning. Rafikis mamma är nämligen världens tråkigaste häst att lasta. Fem timmar, fyra personer och ett glatt humör. Då kunde det funka, i bästa fall. Att bestämma en tid när man skulle vara med henne nånstans, det var bara att glömma. Det hade kanske gått att träna bort, men det blev inte så. Istället blev syftet med Rafiki att han skulle bli motsatsen till sin mamma, nämligen världens mest lättlastade häst. Friskt vågat, kanske, men varför inte? Nån måste ju vara det.


Det här var första lastningen. Vad liten och brun han är! :-)Det kanske ser rörigt ut för den som inte var där. Idén var i alla fall att han skulle räkna ut själv vad han skulle göra. Jag tror det är viktigt att man inte gör nån stor affär av lastningen utan låter den finnas med naturligt i det man gör.
En tanke är att inte behöva använda linor eller liknande. Vi skulle inte dra eller putta in honom. Man ser att han blir irriterad (02.33) och sen faller tioöringen ner. Han lastade sig själv två gånger på tio minuter. Annars brukar man köra nån variant med att lasta mamman så får fölet se på, men det tyckte vi inte var nån vidare bra idé med tanke på hur hon är.

Sen lovade jag mig själv att aldrig undvika att åka bort för att jag var orolig för lastningen. Så vi har åkt när det har behövts. Jag har dock alltid haft medhjälpare för att hejda honom om han får för sig att backa ut. Nu är det dags att klara sig utan medhjälpare. Han vet nu att det finns en havrehink därinne och det motiverar honom, kan man lugnt säga. Nu får jag nästan hålla mig ur vägen när han ska in till sitt goda i transporten. När hinken kom bort fick han bråttom ut, så jag fick hejda honom. Till slut kunde jag skicka in honom själv, låta honom stå där och sen backa ut genom att dra lite i svansen. Jättekul! Ska bli intressant att prova nån annanstans än hemma. Det blir säkert annat då, men det gäller för mig att fokusera, det är vad det handlar om, är jag övertygad om.