Vi började med att lasta som vanligt, dvs att jag stod inne i transporten och Ulrika drev på bakom honom. Gick bra. Sen stod vi utanför och han fick gå in själv. Inne i transporten väntade en hink med havre. Vi stängde inte, utan han fick stå där tills vi sa åt honom att komma ut. Han gjorde för övrigt inga ansatser till att backa.
Han gick in själv och ställde sig och åt havre. Vi blev jätteglada förstås. Provade en gång till för att kolla att det verkligen kunde gå så lätt. Sen tyckte jag att det räckte, ville inte utmana ödet när det gick så bra. Då bad Rafiki om att få gå på en gång till. :-) Så det fick han förstås.
Klar att åka.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar