Medan vi väntade på Tina släppte jag honom i ridhuset, så lekte vi. Det är jättekul!
Han följde när jag gick, svängde, sprang, stannade, backade. Det var svårare att stå still. Då måste man tugga på nåt. Och han får ju inte tugga på mig. Och inget annat fanns till hands. Utom knuten på repgrimman, vilken han med mycken möda och stort besvär lyckades få in i munnen. Sen började han tugga på den och fick ett dimmigt uttryck på ögonen. Snuttjulle!
Sen dök Tina upp och vi lastade illbattingarna tillsammans. Lastningen tog inte många sekunder. Sen åkte vi hem med Rafiki. De stod lugnt och fint i transporten så det ska nog gå bra. Man måste veta att Nisse är där för att se honom på bilden! Man ser stjärnen och lite av grimman.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar