Heldag!

Vi åkte mot Ransta halv elva på förmiddagen och kom hem fyra på eftermiddagen. När vi åkte från Ransta var vi jättetrötta, men när vi kom hem var Rafiki pigg igen och jag var fortfarande trött. Rafiki och Nisse fick åka i samma transport och det gick jättebra. De börjar bli riktiga vänner. När den ena försvinner utom synhåll så blir den andre bekymrad.

Vi har fått vinterläxa av Mia. Vi ska träna på: (skriver fort så jag ska komma ihåg det själv)
Vändningar. Rak häst, korsande framben. Flytta bogar.
Flytta bakdel. Detta gjorde vi på volt, men det kan man ju lika gärna göra på rakt spår.
Böja för innerskänkel utan tygelkontakt.
Skritta och trava över bommar i stjärnmönster. I själva verket går man då på ett fyrkantigt spår.

Pleasureridning. Det tränar vi på när vi är flera. Att rida om och ridas om och gå i samma form och takt i alla gångarter. Rafiki protesterade i högerfattningen igen. Småbockade. Lösningen är att driva förstås. Nu var det ju på böjt spår så då går det väl an!

En rolig grej är att Rafiki har lärt sig förstå en sak som Mia säger. Nu är det ju westernridning det gäller och då pratar man självklart "amrekanska". När Mia tycker att vi gör en övning bra, så utbrister hon "Very nice!" och då är hon nöjd och då är man klar och då kan man sluta med det man gjorde och slappna av och ta det piano. Har Rafiki räknat ut. Hur bär han sig åt?

Det var jättekul. Som vanligt. Hon sa en massa bra saker. Hon berättade bland annat att hon har en röd tråd i sin träning. Och den, förklarade hon med målande gester, leder rakt upp mot stjärnorna! Härliga människa!