Så har vi ridit för Madde då! Hon har akademiskt arbetssätt, så hon jobbar utifrån öppnor och slutor. Jag har haft såna instruktörer då och då, men jag har inte lyckats hålla igång intresset och motivationen för den sortens ridning. Jag tror det beror på att det ofta talas om tidsperspektiv som jag bara inte har tålamod till!
Madde, däremot, verkar vara en lite piggare sort. Och, det viktigaste av allt: hon hävdar bestämt att jag kan använda hennes metoder som lydnads-, styrke- och koordinationsträning på ett sätt som är bra för westernträningen framöver. Det ena ska inte utesluta det andra, alltså. En helt avgörande sak!
Vi fick göra kluriga övningar och både Rafiki och jag fick koncentrera oss rejält så alla fötter och ben kom på rätt ställe vid rätt tillfälle och i rätt ordning. Han fick värsta pleasuregången efter en stund. Då blev jag så glad. Kanske Madde är den dressyrinstruktör jag behöver som ska komplettera Mias westernträning? Nu ska vi ju inte glömma att Toini är med på ett hörn. Hon är jätteviktig! Återstår dock att se hur mycket Toiniridning det blir i vår pga mitt arbetsschema.
 |
| Sen red vi hem i fina vintervädret... |
 |
| ...till en väntande portion irish mash. Det godaste som finns. Han brukar slafsa med god aptit tills han har grön gröt i hela ansiktet. :-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar