Nån klok människa lär ha sagt att man tränar alltid hästen så fort man är med den. Det vill säga, den lär sig något hela tiden. Jag fick anledning att fundera på det idag. Jag skulle "bara" rykta, tvätta ben, smörja alsikeklöversår och kanske tränsa en gång för att det har varit si och så på sistone med den saken.
För det första så tog jag naturligtvis repgrimman av bara farten. Då kan jag inte binda upp honom. Det gav en orsak att träna på ground tie. Inte för att han behöver träna på det. Det funkar riktigt riktigt bra nu. Jag kan gå omkring och gå in i sadelkammren och greja. Han står där han har blivit parkerad. En grej är så konstigt när man ska lära hästar nånting. Jag ser sällan att de lär sig lite i taget. Det man ska lära dem funkar inte hundra gånger. Hundraförsta gången man provar är det som att de aldrig har gjort annat. Han har joxat och trampat omkring när jag har försökt med ground tie, men helt plötsligt en dag vet han att här ska jag stå.
Sen ägnade vi oss åt en grundlig rykt. Tvättade benen med en blöt borste. Jag var sugen på att prova med slangen, men det kan vi ta nästa gång. Därefter fick hovarna vila och jag bearbetade hans ansikte. Han ser ut att tycka det är skönt att bli borstad i ansiktet, men vill bestämma själv när det räcker. Så jag höll på och höll på tills han drog en djup suck och slappnade av så jag fick greja med ansiktet och huvudet så mycket jag ville. Här fick vi även anledning att träna på att sänka huvudet för tryck bakom nacken.
Sen tillbaka till fötterna. Nu skulle såren smörjas med helosan. Den här gången gick han undan med bakänden när jag skulle komma åt med salvan. Det gav mig orsak att fundera på kroppsspråk och sånt. När jag gick rakt mot bakänden så snodde han iväg den. När jag började vid halsen och jobbade mig bakåt, så stod han kvar.
Sen tänkte han "oj hon lyfter min hov, bäst jag vevar lite." Jag sa "det där har du ju slutat med", då kom han ihåg det och stod still. När jag gick runt erbjöd han mig sin andra bakhov. :-) Sånt som gamla vana hästar gör automatiskt, men som man inte tänker på att nån någon gång faktiskt har lärt dem!
Sen tränset. I samband med senaste tidens allmänna tränskrångel har han kommit på att man kan knipa ihop munnen och vägra ta bettet. Jättekul! Idag när jag inte hade nån tid att passa så ställde jag mig med bettet framför munnen på honom. Han gillar att luta huvudet på min axel, så han skulle säkert stå kvar, men jag la en hand på nosryggen för säkerhets skull. Sen fanns det bara ett ställe för bettet att ta vägen. Alla utvägar var låsta. Sen stod vi där och väntade. När han tog det efter en stund blev jag jätteglad och tog av det på en gång. Han blev lite förvånad. Sen fick han gå ut.
Så idag har vi tränat och lärt oss ett och annat båda två på det som egentligen bara blev en stunds mysig samvaro utan att ens gå ut ur stallet! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar