Milda makter. Nu har jag och Amapola varit på Miaträning. Och när man är på träning då gör man saker, tycker den lilla gumman. Men på Miaträningar är det så, att ibland måste man stå still i en rad och lyssna på fröken. Det klarade inte Amapola alls. Hon strök öronen åt de andra hästarna, jazzade omkring och grävde i underlaget så jag blev alldeles trött. Men övningarna gjorde hon så bra hon kunde. Hon förstod vad som efterfrågades och försökte, men hon är fruktansvärt stel i kroppen så det är synd att ingen vill gå på sån här träning med henne.
Hon tyckte i alla fall det var riktigt skoj att få vara med. Det var lite rörande efter lektionen när Minna höll henne medan jag samlade in pengar. Då såg jag att Pola höll koll på mig vart jag var. Det var ju sött.
Sen gick vi hem och...OJ! Jäklar alltså när hon la iväg i trav på vägen. Åh vad jag skulle vilja starta en distans med den hästen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar