Back to basic

Vi har haft lektion med Anna idag. Jag ville jobba med underhalsen, kamelformen. Rafiki spjärnade lite i handen och jag fick till uppgift att bara hålla mig där jag hade handen från början utan att gå vare sig i dragkamp eller som tidigare att släppa. Han fick själv välja att hänga. Istället skulle jag greja med innerskänkeln och koncentrera mig på att hålla spåret och ställningen, alltså fokusera på det vi skulle göra utan att bli distraherad av hans spjärnande. Vi ville ha eftergift i nacken, underkäken, sidan och bakändan. Sen föll resten på plats på köpet.


Till slut hade jag nästan ingenting i händerna, i alla fall inget som kändes som en sprattlande aborre på metkroken. Han var stillsam, stod still för att vänta utan att tugga på något eller någon. Vi fick till och med driva lite. Det är ovanligt. Hursomhelst visade det sig att han var vansinnigt kissnödig så det kunde ju ha med saken att göra.
Det har hänt mycket för honom det sista året. Det skulle nog vara bra att stanna till lite nu och låta honom smälta saker och ting. Gå lite back to basic och inte kräva så mycket.

På väg dit...

På lektion. Här är det Anna som pratar med kamelen.

Och på väg hem. Nöjd och belåten.