Det där såg ju lätt ut!

Anna S har kört in sin fina Fanny. Det där verkade ju inte så svårt. Jag har tömkört Rafiki förr, i ridhuset och på ridbanan i Slofallet. Och en gång på väg hem från kurs med Moa. Han är ju praktiskt taget inkörd för tusan! :-) Bestämde mig för att tömköra på vägen idag, ringde till Håkan lite klämkäckt och bad honom komma och fotografera underverket, vilket han snällt infann sig för att göra. Då hade Rafiki redan sprattlat omkring nästan med mig i en ögla på ena tömmen.
Håkan fick gå före så följde Rafiki och jag fick ordning på alltihop. Sådärja, nu är vi glada och oj vad bra det går.

På detta sätt vinglade vi iväg kanske tvåhundra meter. Sen fick det räcka. Rafiki fick sin "trött på det här-tråååkigt"-min och tog ett skutt över diket och bar iväg ut på åkern.

I andra änden av tömmarna hängde jag och kallade honom för saker som jag inte menade. Tur att jag hade min tappre fotograf som nu fick agera medhjälpare istället. Annars vete tusan vart vi hade hamnat.
Dock blev vi snart överens om att bara för att människan är bakom hästen istället för framför, bredvid eller ovanpå, så kan människan i alla fall styra hästen. Och där bakifrån ser människan sånt som vattenpölar och kan avgöra om det är möjligt för en häst att ta sig över dem med livet i behåll. Till slut får hästen lita på att människan vet vad hon gör. Då går det bra och alla blir nöjda.

Anna S, jag hoppas du inte tycker jag förringar jobbet du har gjort med Fanny! Snarare tvärtom. Jag anade det redan tidigare, men nu förstår jag hur avancerat det är med körning ändå. Det var en helt annan sak att tömköra på vägen jämfört med ridhuset. Och visst, om det fanns nån som kunde hjälpa till skulle jag gladeligen köra Rafiki med en liten kärra bakom. Det skulle vara superkul!
I morgon ska jag rida. Får se vart vi hamnar då.