Jag hittade en lerig och solvarm häst i hagen. Jag satte mig bredvid och han försökte lite håglöst att gnaga på tån på min sko, men bestämde sig för att snooza lite till. När de andra hästarna kom och la sig i, tyckte han det var lika bra att kliva upp. Jag för min del kunde ha suttit kvar där hur länge som helst.
Fick ihop en hel hög med torkad lera och fällpäls. Snart byter han nyans till en lite ljusare färg igen. Undras om han ska bli fräknig, grå, apelkastad eller helvit till slut?
Trots det vackra vädret höll jag mig till min plan och gick till ridhuset för att träna läxan. När jag hade hållt på en stund ringde Håkan på mobilen. "Ska jag komma och fota bilder till bloggen?" Vad snällt!
Rafiki var jätteduktig. För det första så hade vi sällskap med Rebecca och Holly en bit på väg till ridhuset. Det här tillhör avdelningen "sånt som andra hästar har gjort som Rafiki aldrig ska lära sig" och det handlar om separationsångest. Holly har en släng av sånt. Rafiki har inte visat några tendenser hittills och gjorde det inte idag heller. Och det gjorde inte Holly heller för den delen, men han kunde ha gjort.
Vi tränade vår läxa och jag hade en liten plan för vad vi skulle göra. Han behöver en stunds uppvärmning då det är lite vingligt och ofokuserat i början, men efter ett tag går det jättebra allting. Han var gruvligt framtung i början, men jag gav honom helt enkelt inget att hänga i, så gick det bra sen. Vändningen börjar bli skapligt stabil nu.
På kvällen tillbringade jag ett par timmar i stallet i Lugnet. Mockade, fodrade, packade hösilage och borstade av de andra leriga hästarna samtidigt som Rafiki stod i boxen och åt sitt kraftfoder. När han hade ätit klart gick han inte ut. Han ställde sig på skötplatsen och tittade lite uppfordrande på mig. "Fällpäls kliar!" Så då fick han en extra omgång med piggborsten. Han fäller inte tillnärmelsevis så mycket som Meissel gör, men det blir en liten ryamatta på golvet varje gång i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar