Väl hemma med Rafiki efter lektionen kunde jag inte se Holly i jättehagen. Alla andra hästar var alldeles innanför grinden så varför skulle inte han vara där? Jag släppte Rafiki i hagen och gav mig iväg för att leta efter Holly. När jag hade gått tvåhundra meter kikade han fram bland träden.
Han ville inte följa med ned till de andra hästarna. Jag lockade med honom en bit men sedan lät jag honom gå dit han ville: tillbaka till dungen, ensam. Halvvägs ur hagen sa jag hejdå till Rafiki som stod och slickade saltsten inne bland träden. På andra sidan träden stod de andra hästarna. Jag gick förbi dem och skulle gå hem. Då fick travhästen Puro ett utbrott. Jag har hört talas om dem, men inte sett dem i verkligheten. Det slog runt totalt och han for iväg efter Rafiki som stod på andra sidan träden och slickade saltsten. Med huggande tänder och strukna öron jagade han Rafiki, som i sin tur förgäves föltuggade åt honom. De sprang som galningar ända upp till Hollys dunge ett par hundra meter bort. Där var det nåt som Rafiki hoppade över och det kan inte Puro. Så han gav upp. Rafiki kom undan tack vare att han är så snabb. I morgon ska jag göra en egen hage åt Puro. Vi kan inte ta risken längre. Ingen, inte ens hästarna, kan förutse när han ska få ett utbrott. Stackars häst, mitt i alltihop, som inte vet hur man beter sig som häst. Han är skiträdd för människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar