Ett år senare...

Sen var det bara att vänta. Och vänta...och ultraljuda och knacka på magen och vänta och vänta och vänta.

Abherleene är av naturen en knubbis. Hon tyckte nog att hon var i himmelriket när hon var dräktig. Oj vad massa käk hon fick. Så var det ju aldrig annars. Så här stor var magen ca tre veckor innan han föddes.

Lördagen den 15 juli 2006 stod jag och Ulrika och tittade på Abherleenes juver, bäckenband och mage. Hon hade dragit över tiden och vi bedömde att det skulle ta ca två veckor till.

Söndagen den 16 juli stod jag hemma med hovslagaren när Ulrika ringde flåsande om att Abherleene låg i hagen och stånkade. Hon hade inte visat några tecken på att det var på gång!

Jag for iväg som en blixt. När vi hittade henne hade det redan gått så långt att vi inte hann ta in henne i stallet. I stället fick vi flytta alla andra hästar bort från hagen.

Det var denna syn som mötte mig när jag kom dit...

Tänk att de vet hur de ska göra utan att gå på kurs!

En blöt spinkig stackare...

"Var är jag? Vad ljust det blev!"

Sen måste man upp. Det är inte lätt. Medan man kämpar för att komma på rätt köl ska man smaka på ALLT för nånting finns det här nånstans som småhästar äter, det är jag bergis på...