Våra ridplatser har på sistone blivit starkt begränsade. Jag hade tänkt vara på ett fält, men en människa som inte har särskilt mycket med det fältet att göra har hotat att skjuta i luften om det kommer "hästjävlar", som han kallar det. Vad folk har lite att tänka på. Det är för sorgligt när man inte kan fylla sin tid med något meningsfullt och glädjande. Nåja, their loss. Jag låter mig inte nedslås.
Åter till saken. Jag tog med Rafiki hem så höll vi till i gamla vinterhagen. Det enda jag måste göra är att ta mig upp från marken. Vi delade upp det i moment. Håkan hjälpte till och bidrog med tips när han såg min så kallade teknik. Tids nog, så visade det sig att jag på grund av mina ojämnheter i kroppen, har hur lätt som helst att hoppa upp på hästens högra sida, men om jag försöker hoppa upp från vänster så kravlar jag och sprattlar och kommer ingenstans. Jag skäms nästan för att jag aldrig har provat. Snacka om inkörd i gamla vanor. Det föll mig aldrig in att prova.
Det var i alla fall mysigt att ha honom hemma på gården och han var så tapper och tålmodig. Han fick paus lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar