Vi tog en kravlös skogstur idag. Hur kul är sånt då? Jo, det är megafilibabbakul och man vill helst springa hela tiden. Rafikis öron blir så spetsade så de går nästan ihop i topparna. Och ingenting är läskigt i skogen. Sån har han alltid varit, det är inget vi har tränat på. Men det är i alla fall en väldigt trevlig egenskap. :-)
Jag måste hitta på nån variant så han slipper ha repet dinglande under hakan. Han blir lite less på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar