Funderar lite till

Långa inlägget om hästar som trilskas och sånt, målar kanske upp allt i svart eller vitt. Jag inser naturligtvis att det inte är riktigt så enkelt, men jag står för det jag skrev ändå. Inlägget är skrivet ur hästens synvinkel. Vi har ett lärare-elev-förhållande med hästarna. Många elever ifrågasätter sina lärare. Det hör till. Många som har erfarenhet säger att hästar har en trots- eller ifrågasättande period när de är runt fyra år. Och Räkan blir ju fyra nu, så...Det är då man får visa sig pålitlig, att man inte velar. Ibland måste man ändra taktik, men det är inte att vela. Veligt är när man ber hästen stanna (eller vad som helst) och tänker hoppas han stannar. Man ska tänka nu ska han stanna. Hästen genomskådar det lilla tvivlet. Jag påstår inte att jag kan det här. Jag kan det teoretiskt, men det är inte alls säkert att jag kan utföra det. Man är ju bara människa.

Varför vill en häst som har varit lättlastad helt plötsligt inte låta sig lastas? Jag kan ha tvivlat. "Hoppas det går bra att lasta." Det kan han ha uppfattat som att jag var tveksam, att det var nåt skumt med transporten eller vart vi skulle åka.
Eller han kan ha talat om att han tycker att det blir ju inte bättre för att han går in i transporten. Det skakar och skramlar och låter och är faktiskt inte speciellt trevligt. Då måste jag kunna förmedla att "Okej, jag vet att du inte gillar det här, men vi ska göra det i alla fall."