Vi avslutade dagen med löshoppning. Han var lugn och avslappnad, vilket han inte brukar vara när vi går till ridhuset. Han blir snarare uppjagad och till sig. Kanske att han fick sig en läxa ändå idag. Han vet vart han har mig. Han kanske behövde det här, som jag tyckte var i tuffaste laget. Jag har blivit tillsagd av diverse hästkunnare att jag är lite mesig. kanske de har rätt.
Hur som helst så älskar han att hoppa och han gör det bra. Han är ju en Diesling. :-)
Tänk om man kunde få honom mätt som ponny och låta någon tjej tävla hoppning med honom. Det vore fränt, men jag tror han är för stor.
"Höj då så att jag får springa igen!"
När vi kom hem tänkte jag gå rätt igenom stallet och släppa ut honom i lösdriften. Han tvärstannade i dörren och vägrade gå ut.
Jag tyckte det var konstigt. Liksom med lastningen idag så antog jag att om jag frågade så kanske han ville berätta vad saken gällde. Jag släppte grimskaftet och han gick och ställde sig på uppbindningsplatsen. Så där stod vi sen länge och borstade ben och redde ut lugg och pysslade och han stod och halvsov och njöt. Det var så himla rart! Alla skor sitter kvar förresten. Och då är de rejält prövade idag med spring och lera och allt möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar