torsdag 3 december 2009

Puckelpist och ahaupplevelse

Först var det bottenlös gegga, men över en natt frös det på och nu liknar hagen en puckelpist. De strubblar och snubblar när de ska gå på det. :-)






Jag hade händelsevis med mig lite morot idag. Hade bara en dryg halvtimme tillgodo så det gällde att utnyttja den effektivt. Denna lilla Räka är så motiverad av goda saker så han ställer upp på vad som helst. Våra tjusiga lastningar till exempel, står i direkt relation till om det finns havre i transporten. (Än så länge!)

Idag har jag inte ens behövt ta i kastanjer och hasspetsar som jag brukar. Jag ställde mig vid ett ben och sa "Lyft!" så hade han lyft det innan jag hann säga klart ordet. Sen vände han sig om för att få morot, men ställde inte ned hoven förrän jag sa att det var klart. Smarta hästen!


Sen tänkte jag angripa tränsningen på ett liknande sätt. Sänka huvudet. morot. Andra sidan likadant. Han tycker det är skitkul! Det ska bli riktigt intressant att klicka in honom.

Sen skulle jag pilla lite i munnen, hade inget träns framme ens. Men då blev han upprörd och kastade upp huvudet och trodde att jag skulle bli arg. Stackarn. Jag som inte har tyckt att jag har visat att jag var arg, men det har han märkt ändå. Båda har vi börjat förknippa tränsning med bråk. Nu är det slut med det! Jag höll på en stund, utan träns, tills jag fick öppna munnen och han lät mig peta på slemhinnorna. Snart stod han helt lugnt och lät mig hålla på.

På måndag kommer veterinär Sara och kollar tänder och vaccinerar. Skönt att utesluta att han har besvär av tänder när det gäller tränsningen.

Sen var jag klar och släppte ut honom. Det här är värt allt smör i Småland! Alltså när jag släpper ut honom och han följer med mig tillbaka in i stallet för han vill inte sluta än.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar