Säsongsavslut i Ockelbo

Säsongens sista tävling var i Ockelbo idag. Det är så vansinnigt kul! Och det är så underbart att Rafiki sköter sej på tävlingsplatsen vad som än händer omkring honom. Westernryttarna Gästrikland hade gjort ett jättebra arrangemang där allt flöt på bra och var välplanerat.
Vi tittade först på Tina som startade sin tvååring Miss Samira i showmanship. Samira, som aldrig hade varit på en tävlingsplats förut, skötte sig exemplariskt. De åkte hem vid lunchtaget för då var den unga damen riktigt trött. :-)
Jag och Räkan då. Vi började med en pleasureklass. Jag såg att jag skulle ha den fantastiska quarterhästen Gators Sonny Dee (Sonny) som motståndare och han vinner nästan alltid allting. Han är snygg som få och rör sig väldigt quartermässigt. Jag gillar honom skarpt. Vi kom på andra plats i pleasure. Efter Sonny naturligtvis. Domarens kommentar var att Rafiki går i lite övertempo för pleasure och det vet jag ju. Vi har liksom prioriterat...hrm...andra saker på sistone. Skulle jag bestämma mig för att satsa på pleasure så kan han klara det tempot som det ska vara.

Inför reiningen tog jag på mig sporrarna och började värma upp. Rafiki var taggad till tusen och tog konstant fel galopp om jag inte var övertydlig. Hur svårt kan det vara att sätta ner fötterna i en viss ordning? :-) Jag fick knollra ihop insidan för att få till det, han frustade och for och drog mig ur sadeln och var svår att få stopp på. Bytte sporrar från westernsporrar till engelska och det blev en himla skillnad. Fast han var fortfarande på g. Vi var bara två startande och jag hade sett vår konkurrent på framridningen. En paint som gjorde klockrena byten och stop. Det var skönt att se. Nu kunde jag bara gå in för att klara det för min egen skull och ha jättekul hela tiden. Han var pigg så ini vassen och tempot blev väl lite högt, men tack och lov rätt galopper hela vägen. Den första spinnen gick skapligt, men i den andra snodde han iväg med bakändan lika mycket som framändan, tror jag. Jag blev småstressad för jag kände att min hatt satt löst. I den första rundownen for den iväg och då hade jag inget att förlora utan gjorde den andra rundownen i fullt ös och vi fullföljde mönstret som dagens troligen gladaste ekipage. Vi blev godkända så jag fick faktiskt en andraplacering även i reiningen! Paintstoet och hennes ryttare var grymt duktiga. Dock var inte Sonny med i reiningen. Tur det kanske? :-) Om jag inte hade behövt bekymra mig om hatten så...hade painten klått oss ändå men inte med lika stor marginal! Men det kvittar. Det var bara kul!

Efter lunch var det trail. Det var ett ganska enkelt mönster. Jag startade först i klassen. Till skillnad från de andra klasserna var det många startande i trailen, åtta stycken. Det gick jättebra, han tvekade en sekund inför bron eftersom den är ihålig. "Vad som helst kan ju gömma sig därinne!" Sen gick det jättebra ändå fram till ett litet islag på allra sista bommen. En riktigt bra ritt, alltså. Jag förnekar hårdnackat att jag är ute efter att tävla eller vinna eller placera mig, men snart fann jag mig själv jämförande de andras ritter mot min. Tvekade hästarna, var det nån som trasslade in sig i grinden, hördes det några islag i bommarna? Sonny och hans ryttare Ulrika red in, gick klockrent fram till de sista travbommarna. Klonk...ett islag. Klonk, ett islag till! De hade mer minuspoäng än oss, frågan var hur vi låg till på pluspoängen. Alltså jag unnar Sonny och Ulrika all lycka. Det är inte personligt, men för min egen personliga del känns det jäkligt okej att placera mig före dem. De tog så många blågula rosetter så de klarar sig ändå! :-) Samma paint var med som vann reiningen och de gjorde en helt felfri ritt. Vid prisutdelningen blev det en spännande väntan. Jag tänkte att jag borde vara bland de fyra bästa i alla fall och det visade sig att kors i taket, vi var tvåa även i trailen! Efter painten förstås.

Det känns så bra! Det var så kul! Jag är så nöjd. Nu har jag fyllt på med bra vibbar som jag har att börja med nästa säsong.

Duktiga killen! Tänk vad stor han har blivit.