En fyraåring!

Här händer fortfarande ingenting. Rafiki har inte varit ur stallet eller knappt ur hagen sen jagvetintenär. Det är för kallt och för mörkt. De senaste dagarna har vi i alla fall fått umgås en del då Anders och Ulrika var bortresta så jag har tagit hand om stallet och lösdriften i Lugnet.

Han är tekniskt sett fyra år nu och då är man väl vuxen, typ. Jag har varit rätt barsk emot honom nu, för när man är vuxen då kan man inte tramsa hur som helst hur glad man än är. Jag har SÅ svårt för att vara bestämd, men jag måste väl. Blandar ihop mänskliga och hästliga saker. :-)
Som idag när jag kom dit och hade en mössa med en stor garntofs på toppen. Den kunde han självklart inte motstå. Svisch sa det så for mössan av. Han viftade med den som hundar gör när de leker. Glad och söt. Det tar emot som bara den att tillrättavisa sånt fast jag vet att jag borde. När jag väl har sagt ifrån och han lugnar sig så är det ju väldigt behagligt och lugnt och han tar inte illa upp. Måste skärpa mig på den punkten.

Det är hur som helst så att snart måste vi göra nåt. Det blir ju ljusare, det märks redan. Men kylan. Jag förbehåller mig rätten att vägra göra nåt om det är kallare än minus femton. Om det är kallare än så, så måste jag ha så mycket kläder på mig så jag kan knappt röra mig.

Jag tror dessutom att en treåring, förlåt, fyraåring, mår bra av att stå och växa och tappa mjölktänder i fred. Men snart så ska vi göra nåt. Bara det blir lite lite varmare.