Klickerkurs

Nu är jag jättetrött efter en lång dag. Först en och en halv timme i bil till Frösvidal, sen heldag med klickerträning, sen en och en halv timmes bilkörning hem igen. Då blir man lite mör.

Jag kom fram vid niotiden och hade precis stallat in honom när Karin kom. Tack vare henne kan jag bjuda på skarpa och bra bilder idag. Tack för dem, Karin!

Jag, Räkan och Karin.

De andra hästarna (två stycken som skulle komma tillsammans) dök inte upp, så Rafiki var den enda hästen på kursen! Det var i och för sig en fördel, eftersom vi fick massor av tid och feedback från de andra deltagarna. Det innebar också att han fick stå ensam inomhus hela dagen, men det var inga problem.

Klickerträning är intressant och öppnar massor av möjligheter men det är ganska svårt! Jag hade svårt med tajmingen framför allt. Jag ville liksom att han skulle göra klart uppgiften innan jag berömde, men man ska helst berömma redan på försöken. Det är i alla fall väldigt kul. Det tyckte även Rafiki. Han blev ivrig och lite till sig emellanåt, men fattade snart hur det funkar och låg i för allt vad han var värd, tills han blev trött och virrig och tappade koncentrationen. Då fick han rast och kunde gå som han ville i ridhuset.


När han var ledig från träningen passade han på att hälsa ordentligt och grundligt på alla som satt på läktaren. Här sitter Moa.


Jag fick själv välja vad jag ville jobba med. Jag valde att träna på att sänka huvudet eftersom det dels är lätt, han kan det till viss del redan, det är nyttigt att ha kommando på eftersom det är en lugnande signal och jag har helt enkelt fått för mig att man börjar klickerträning med det. Sen fick jag träna med en target, dvs en grej som han helt enkelt skulle peta på med nosen för att få "klick" och belöning.
På slutet av eftermiddagen kom han fram och lutade sig tungt och trött mot mig som om han ville säga "Jag orkar inte mer, vi åker hem nu!" Då var han rejält trött i huvudet.

Vi samlades på läktaren för att sammanfatta och då roade han sig själv med en av sittdynorna. Han sprang omkring med den, ruskade den, stampade på den, grävde ned den...Från början vågade han knappt gå i närheten av dem!



Sen åkte vi hem till Moa, som demonstrerade klickerträning på Yhondalar. De har kommit en bit på väg och det var kul att se hur Yhondalar reagerade på Moas beröm. Moas hästar tigger inte. De vet att om de ska få godis så får de jobba för det. Så hästar blir inte tiggiga av klickerträning, kan man konstatera.


Innan Rafiki och jag åkte hem fick jag instruktion av Moa att repetera bara en gång när vi kom hem. "Så han inte tror att han har drömt alltihop!" Så det gjorde jag och det funkade. Nu är det bara fantasin som sätter gränser!