Idag har vi ridit på en väg där vi inte har varit förut. Det tycker han är ytterst intressant. Det finns inga tveksamheter, bara nyfikenhet. Bra egenskap tycker jag!
Borta var också yrvädret från den hopplösa skogsturen. Det gillar jag också.
Tränsning med hjälp av bonusmorot gick som en dans, men han protesterade när jag höll på med hans öron, så jag tog helt enkelt ett stadigt tag i hans vänsteröra och sen dansade vi runt tills han gav sig. Då släppte jag och blev världens gladaste matte. Och han blev världens mest förvånade häst.
Han hade ett tredelat bett som han inte plockade med alls. Nu är ju tänderna bra också.
Självklart ville han gärna knata på, men han fann sig snällt i att hålla det tempo jag bad om. Sen fick han springa lite. Han har blivit som en fyraåring. Mer mogen. För ett halvår sen skulle han ha varit högt och lågt och dragit i kläder och varit gåpåig. Nu vet han lite bättre vart skåpet ska stå och även om han blir aldrig så glad och har aldrig så roligt, så kan han i alla fall behärska sig.
Han var jättenöjd när vi kom hem. Jag provade att hålla i hans öra och då hade han inte det minsta emot det. Det verkar som om han har kommit över några grejer under vintervilan, så det är nog bra ändå att han fick en sån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar