Rafiki och jag donade med vårt. Han är lite virrig och rörig när man är på marken, men när jag kommer upp på honom så skärper han sig. Det går jättelätt att tränsa honom nu. Han har fått tillbaka balansen i de snäva svängarna och han ryggar utan att jag tar i tygeln. Skänkelvikning, twotrack, öppna light...Det är inga problem alls. Det är jätteroligt att rida honom! 
Det funkar bra på marken också, jag ska inte vara negativ. Men idag fick jag faktiskt spel. Vi diskuterade tuggande. Eller rättare sagt, jag sa att nu slutar du tugga. Sen fick jag korrigera tvåhundra gånger, men okej, om det behövs så får jag väl göra det. Och sidär, det gick ju förträffligt till slut. Hela vägen hem, nästan. Då kände jag ett litet ryck bak i ryggen. Det var då jag ballade ur. Jag hoppade jämfota och tjoade att "Kan du inte bara SLUTA med ditt förbenade tuggande!" Han såg lite förvånad ut. Sen gjorde han inget mer. Nu får det vara nog. Nu kan jag nog faktiskt hejda det här för nu är jag så innerligt trött på det. Nån sa att "Jag kan trösta dig med att min häst gör så fortfarande och han är tolv år." Det var väl ingen tröst...Jag vill höra om en häst som har slutat bita i grejer. Det kanske aldrig har hänt? Gissa vem som ska bli den första i så fall?! :-)
Jag och Helena pratade om det här att jag har så svårt att säga ifrån, för jag vill inte förstöra det där glada han har i sig. Helena tittade på honom och skrattade och sa att det tar du nog inte ur honom i första taget. Helena var lite besvärad av att gå med hästarna på stora vägen. Jag drogs med och fick nästan ett återfall i mina gamla trafikproblem. Men jag tog Holly hem den sista biten och lyckades stoppa återfallet, är jag rätt så säker på.
Nästa vecka kommer Anna. Det är två månader sen sist. Det ska bli så kul! Känner för att jobba med ridningen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar