Idag kom cowgirlsen i Bysala igång igen. Mia har roliga träningar med varierade och nyttiga övningar. Hon förklarar alltid varför man ska träna på varje grej och hon förklarar också vad det ska leda till.
Vi har idag tränat lösgörande genom bend och counterbend på volt, ställ/böj och motställd/böjd alltså. Funkade jättebra i både skritt och trav förutom i ett hörn i början där han plötsligt fick för sig att fantisera lite. Sen ställde Mia upp koner med fem meters mellanrum, dvs ganska brett. Här skulle man hänga med och ställa om mellan och runt böjarna. Det var också viktigt att hålla ett visst avstånd till konen hela tiden. Gick bra! Han blev bänglig i traven och tyckte inte att han hängde med. Han tyckte att han lika gärna kunde springa rakt fram, men det gick bra efter en stund.
Nästa övning handlade om att forma hästen runt inner skänkel. Meningen är att hästen ska böja sig för en bump, som mia kallar det, med skänkeln. Man får hjälpa till genom att killa i mungipan naturligtvis. När man lägger ihop och gör detta på båda sidorna så får man en häst i fin form. Det där visade Mia förra terminen och jag har mixtrat lite med det. Jag sa det till henne, att jag har provat lite. Skulle just säga att jag tyckte det var svårt och att jag ska träna mer på det. Jag hann dock inte säga det förrän Mia sa att "Ja, du ser ju nu vilket fint resultat det ger!" Så då måste hon ha sett att jag har hållit på med det. Vad glad jag blev!
Vi jobbade med stopp. Vanliga halter alltså. Och nu får man inte göra såna stopp som jag har gjort och som jag tycker är så snajsiga. Jag brukar bara trampa ned fötterna så stannar han. I ridhuset i alla fall. Men nej, så får man inte göra längre. Nu ska man hålla ihop sitsen ("Som om ni hade fått en smocka i magen") hålla om med benen och låta. Sen skulle hästen ta ett steg bakåt. Meningen med det är naturligtvis att de ska stanna med bakbenen under sig. Mia sa att det ska sprätta ridhusunderlag upp på väggarna när de stannar.
Sen avslutade vi med rak ryggning. Hon är noga med att man ska rida så mycket som möjligt med vikt och så lite som möjligt med händerna.
Frågan om martingal kom upp. Jag har varit fundersam till att Mia rekommenderar kort martingal så mycket. Idag berättade hon om att hon har varit med om en hemsk olycka. Hästen slog upp huvudet, Mia knockades, men släppte inte hästen utan landade på rygg med hästen ovanpå sig. Det ledde till veckor på intensiven och därefter en lång konvalescens. Då förstod jag varför just den grejen är så viktig för henne.
Jippi. Länge leve mobilkameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar